Min bonus vill inte ha mitt och min mans barn

Inte så mycket att göra. Det enda är att ni kan kräva att hon beter sig hyfsat och respektfullt mot den nya men mer behöver hon inte göra.
Är hon enda tjejen? Känner hon att pappa ägnar mer tid åt hennes bror för att de kanske har liknande intressen?

Min äldsta gillar inte heller pojkbarn så att säga för hon har bara dåliga erfarenheter av dem, det har hon sagt sedan hon var barn och hon tycker samma nu när hon är vuxen, men hon beter sig inte illa mot pojkar som är på besök.

Eftersom detta är FL så måste jag väl också påpeka att hon har gjort valet att inte ha barn alls så ingen behöver oroa sig för att hon ska få en stackars lite pojke som hon inte kommer att älska.

  Jag skulle nog välja att inte hålla på att prata om detta så mycket mer. Det kan få henne ännu mer negativt inställd till en lillebror. Hon är i en känslig ålder. Förhoppningsvis kommer hon ändra sig när bebisen väl är född. Men att hålla på nu att försöka få henne att komma på andra tankar är nog ganska meningslöst. Det kan istället göra henne mer avig.

Jag kan dock förstå att det känns tråkigt för er föräldrar att hon är missbelåten med att det är en pojke, men det är ändå inget jag skulle fokusera på alltför mycket just nu.

Hon har en lillebror sedan innan och så har hon två bonussystrar (mina barn). Hon leker med sin bror men hon uttrycker att hon inte tycker om honom och frågar man henne om hon innerst inne älskar honom så svarar hon NEJ!!! Hon säger oxå att hon inte kommer att älska nya bebisen.

Skulle säga att pappan ägnar mycket tid åt sin dotter. Precis som med sin son. Hon är rädd att hon ska mista tid med sin pappa. Så vi kommer verkligen att försöka att frigöra tid för bara pappa-dotter.

Vi får försöka acceptera och kanske inte prata så mycket om det nu. Men jag är rädd för hur det blir när han kommer. Det känns som att min och hennes relation kommer att påverkas om hon inte tycker om min son. Det kommer att göra ont. Men jag vet att jag är den vuxne och hon är barn :(

Men hon leker ju med sin lillebror. Kan inte det vara ett tecken på att hon också tycker om honom?  Varför kan ni inte nöja er med det, istället för att nödvändigtvis fråga henne om hon inte innerst inne ändå tycker om honom? Klart svaret blir nej, eftersom hon tydligen bestämt sig för att köra på den linjen. Jag skulle mer se till vad hon gör än vad hon säger.

Försök att inte oroa dig så mycket över hur det ska bli när bebisen kommer. Du tar ut bekymmer i förskott kanske helt i onödan. Jag är säker på att hon kommer att tycka om sin nya lillebror, trots att hon kanske inte kommer att erkänna det verbalt. Så försök inte locka och truga tills ni får det svar ni vill ha, utan se till hennes handlingar. Hon är som sagt var i en väldigt känslig ålder som man kanske får ha överseende med. Däremot så ska man naturligtvis inte acceptera ett dåligt beteende, som att hon är elak mot sina syskon. Sånt tolereras inte. Men jag har inte fått uppfattningen att det är så.

Men hallå. Låt henne ha sina känslor ifred utan att lasta en massa skuld på henne eller försöka göra om henne.

Varför skulle er relation förändras bara för att hon inte tycker om sin nya halvbror??

Kanske för att det kommer att vara sorgligt om det blir så att hon säger att lillebror är ful och oönskad? Du kan inte förstå någonstans hur det kan vara jobbigt!? Och påverka vår relation?

Om det nu blir så, kanske blir helt annorlunda och inga problem alls. Ska försöka att inte oroa mig i onödan.

Hon leker emellanåt med sin bror men då är hon ofta dum tyvärr. Men det är väl syskonkärlek oxå. Men hon vill aldrig krama honom och då menar jag aldrig. Hon har inte gjort det sedan båda va väldigt små. Men det kanske är helt normalt och hör till åldern?

Det blir mest sorgligt för lillebror i sinom tid om det blir så. Men vad har du med det att göra? Ska du leva lillebror sorger åt honom? Och dessutom i förskott bara för säkerhets skull??

men varför göra en stor sak av det nu - hon är 12 år och missnöjd med att få ett syskon, men det är något hon varken kan eller bör påverka - syskonet är på väg och det får hon leva med!

mina barn som båda är pojkar, kan säga att de önskar den andre inte fanns och såna saker, när de är sura och trötta så jag skulle inte oroa mig om jag var du. Det är rätt normalt och tjejen kommer givetvis lära känna bebisen vartefter 

Jag är gravid nu och båda barnen sedan innan har starka åsikter om vilket kön bebisen ska ha, storebror vill absolut ute ha en syster till (han har en här och 2 hos sin pappa han dock sällan träffar) och lillasyster vill absolut inte ha en lillebror för en bror får inte ens bo här. Tar inte det så allvarligt.

Jag förstår att det inte är roligt att höra detta men i ditt läge skulle jag fokusera på mer på att hon är barn och ni är vuxna, som jag ser det är naturligt för barn att reagera såhär inför kommande syskon för det är en förändring som också ser bortom deras kontroll.

Om hon inte vill krama sin bror, eller  någon annan för den delen tycker jag inte hon ska behöva göra det.  Av de du skrivit angående att ni frågar dottern vad hon tycker om sina syskon kan jag också tänka mig det blir en naturlig reaktion för henne att svara det hon vet att  ni inte vill höra, hon kanske tycker också tycker det är jobbigt.

Jag tror detta kommer ge sig med tiden. Med tanke på ålderskillnaden kommer ett troligt scenario vara att oavsett bonusdotterns känslor för sitt kommande syskon så kommer de inte umgås så mycket.

Jag tror att inte ni ska göra för stor sak av detta eller ge det hela för mycket fokus och utrymme. Hon kommer att ändra sig vad tiden lider och är väl just nu på väg in i en blommande tonår med allt vad det innebär av dramaqueen, egocentrism och roliga egenheter. Bekräfta henne positivt och försök så mycket som möjligt strunta i det negativa. Njut av bäbisen, lycka till!

Det är hur dumt som helst att ta detta på allvar, verkligen. Denna 12 åringen har naturligtvis ingen som helst aning om ifall hon kommer att gilla sin nya lillebror eller inte. n Nu, när han inte är född, så gillar hon inte tanken på honom, men det är som sagt inget som du alls ska ta på allvar.

Släpp det, hon är så illa tvungen att acceptera att lillebror kommer att finnas. Om ni inte gör någon grej av det, så blir det inte så stort.
Hon är så stor att hon inser att du och hennes pappa har gjort det där "äckliga" och nu kommer det ett barn.

En bekant upplevde samma sak med hennes mans äldsta, som var i samma ålder, sedan gick det bra.

Visst, det är inte kul, men det är en pubertal pretonåring som säger detta.