Fanny b skrev 2014-08-02 19:32:49 följande:
Jag antar att det går åt tid till att försöka få sonen att inte gömma undan sina smutskläder samt om det inte går, själv få ta detta till tvättkorgen. Du gör ju givetvis som du vill men jag skulle i detta fall anse att det skulle vara värt att tvätta 20 ggr per dag med förhoppningen barnet till slut inser fördelarna med att ta smutskläderna till tvättkorgen istället för att lägga det på andra platser i hemmet. Och risken som jag ser är att om barnet inte fråntas möjligheten att göra detta är att detta beteendet befästs mer.
Kan ett alternativ vara att ni struntar i att få sonen att gå med smutskläderna till grovköket, utan tar reda på smutskläderna själva, och ser till att sonen inte kan gå in i grovköket obevakad, eller i alla fall försvåra för honom att göra det?
Grovköket??????
Anonym (plupp) skrev 2014-08-02 19:52:09 följande:
Jag förstår att du tycker att det är påfrestande med en massa bajskläder gömda överallt och en son som är samarbetsovillig. Men jag skulle ändå råda dig till att i första hand fokusera på att lösa sonens bajsproblem. Om den ger med sig så kommer det andra också göra det.
Sedan kan man undra över vem du anser har det största problemet och lider mest. Du eller din son? Jag skulle gissa på att det är din son. Om ni inte lyckas lösa hans bajsproblem omgående så riskerar er son att få ett livslångt problem med bajsinkontinens. Fattar du vilket lidande det innebär? Det önskar man ju för fan inte sin värsta fiende. Dessutom är hans bajsproblem med allra största sannolikhet extremt skamfyllt för honom. Du misstänker en massa diagnoser, vilka säkert kan stämma. MEN all forskning visar att beteendeproblemen till stor del beror på enkopresen och inte tvärtom. Kanske en fingervisning om hur mycket lidande som det orsakar ett barn att konstant bajsa på sig.
Varför får ni inte till behandlingen som ni ska? Toalettbesöken främst? Har ni tappat greppet allting? Är ni för slutkörda och villrådiga för att klara av att skapa en positiv atmosfär samt lugn och ro för er son?
Du behöver inte dumförklara mig nej. Men det är ju väldigt lätt att sitta bakom en skärm och tycka och tänka att så skall man göra och det är så lätt så.
Så tråkigt när man ber om hjälp, råd och tips och så får man påhopp, man blir dumförklarad och man får höra att man är en dålig förälder som ej tänker eller bryr sig om sitt barn.
Om jag inte brydde mig om honom hade jag då bett om hjälp här?
Om jag inte brydde mig om honom hade jag då kämpat över ett år med att försöka få hjälp och trotsat sköterskan som tyckte han skulle ligga i sitt kiss och bajs?