7-åring med problem

Det ÄR avvikande att fortfarande kissa och bajsa på sig i den åldern. Och det viktigaste är att ni får till en ordentlig utredning så att ni kommer till roten av problemet. Det finns nämligen ingen vits med att försöka behandla symptomen om ni samtidigt struntar i den underliggande problematiken. Ni kommer inte att komma till rätta med problemet utan riskerar istället bara förvärra saker och ting.

Man kan dela in enkopres i viljestyrd och icke-viljestyrd. Eftersom er son även bajsar på sig nattetid misstänker jag att det handlar om en icke-viljestyrd enkopres. Det är också det absolut vanligaste. Vidare kan man dela upp icke-viljestyrd enkopres i förstoppningsrelaterad och ej förstoppningsrelaterad. Eftersom du berättar att er son tidigare varit förstoppad så misstänker jag att den vara orsaken även nu till sonens enkopres. Förstoppningsorsakad enkopres är också den vanligaste typen av enkopres hos barn.

Barn som varit förstoppade vid något tillfälle riskerar att utveckla ett beteende att hålla igen och inte vilja bajsa på grund att de upplevt det smärtsamt att bajsa. Det samlas då gammalt bajs i tarmen som växer och växer och blir hårdare och hårdare hela tiden. Tarmen töjs ut och detta leder till att bajsningsreflexen sabbas. Det förvärrar förstoppningen än mer och det blir en ond cirkel av alltihop. Sedan börjar bajset att läcka ut runt den växande förstoppningen. Först lite men med tiden allt mer.

Behandlingen blir att först få ut förstoppningsklumpen. Det är det absolut viktigaste. Utan det kommer man ALDRIG komma till rätta med enkopresen.

Nu vet jag ju inte om det är förstoppningsorsakad enkopres din son lider av. Men det är den vanligaste sorten och den passar även in på sonens symptom som du beskrivit dem. I vilket fall borde ni ligga på att få en riktigt ordentlig utredning på närmaste barnmedicinska mottagning.

Hur jobbar ni med förstoppningen?

Det viktigaste är att det inte finns någon bajspropp i vägen i tarmen. Sedan gäller det att fortsätta hålla bajset mjukt under lång lång tid. Bajset ska komma ut regelbundet. Och det ska aldrig behöva göra ont att bajsa. Det låter ju som ni kört med en del medel. Du verkar dock osäker på om det räcker. Det kan ni alltid kolla med sjuksköterskan (när hon är tillbaka efter semestern).

Ett barn som haft förstoppning under en längre period kan ha fått en sabbad bajsreflex och kan omedvetet spänna sig vid bajsning så att det blir i princip omöjligt att bajsa. Det kan ta lång tid för barnet att få till det igen och ofta behöver de hjälp av sjukvården.

Något som också är viktigt är regelbundna toalettbesök då barnet får sitta i lugn och ro och bajsa. Man kan försöka göra det till en trevlig stund med en bok eller ipad eller nåt. Det som funkar. Är ni noga med toalettbesöken? Regelbundet, lugn och ro samt positivt?

Jag förstår att du tycker att det är påfrestande med en massa bajskläder gömda överallt och en son som är samarbetsovillig. Men jag skulle ändå råda dig till att i första hand fokusera på att lösa sonens bajsproblem. Om den ger med sig så kommer det andra också göra det.

Sedan kan man undra över vem du anser har det största problemet och lider mest. Du eller din son? Jag skulle gissa på att det är din son. Om ni inte lyckas lösa hans bajsproblem omgående så riskerar er son att få ett livslångt problem med bajsinkontinens. Fattar du vilket lidande det innebär? Det önskar man ju för fan inte sin värsta fiende. Dessutom är hans bajsproblem med allra största sannolikhet extremt skamfyllt för honom. Du misstänker en massa diagnoser, vilka säkert kan stämma. MEN all forskning visar att beteendeproblemen till stor del beror på enkopresen och inte tvärtom. Kanske en fingervisning om hur mycket lidande som det orsakar ett barn att konstant bajsa på sig.

Varför får ni inte till behandlingen som ni ska? Toalettbesöken främst? Har ni tappat greppet allting? Är ni för slutkörda och villrådiga för att klara av att skapa en positiv atmosfär samt lugn och ro för er son?

Ber om ursäkt om jag uttryckt mig plumpt. Men jag har faktiskt försökt hjälpa dig.

Anledningen till att jag försökte flytta fokus till din sons lidande är dels att problemet främst är hans och dels för att det åtminstone hjälper mig att orka lite till med mitt barn om jag försöker se saker och ting lite mer från hens synvinkel istället för min egna.

Jag tror inte på bup i första hand. Barnet har förmodligen ett medicinskt problem i första hand. Och det medicinska problemet ger ofta upphov till beteendestörningar hos de drabbade barnen. När man löst bajsproblemet kan man se vilka beteendeproblem som kvarstår hos barnet och då eventuellt söka hjälp på bup.

Ett undantag är om ni föräldrar är för slutkörda och rådvilla angående hjälpa er son. Om ni känner att ni verkligen inte orkar eller kan längre. Då är bup rätt ställe. Inte för att lösa bajsproblemen primärt utan för att få hjälp och stöd att hantera behandlingen och bemöta sonen.

Sedan finns det en liten andel barn som har bajsproblem som en del av sin psykiatriska diagnos. För det kan man självklart få hjälp för på bup.

Hur som helst behöver ni träffa den nya sjuksköterskan snarast möjligt. Kan ni inte be om att även få en ny läkartid?