Abort - känner mig så ensam. Någon som orkar hjälpa/stötta?

Det finns en enkel regel. Är du inte beredd att ha hand om barn, ha inte sex!
Du kan behålla barnet och så kan ni knulla som kaniner i 9 månader, eller så tar du bort det och sen slutar du upp att sex eller så får en av er sterilisera sig. Preventivmedel är inte 100. Det är ett liv du har där i din mage. Ta en titt på dina andra barn. Titta på dem när de ler sådär som bara barn gör, när de springer runt och leker och dansar och fyller rummet av liv och kärlek och tänk sedan att det kunde varit en av dem? Hur skulle det kännas?
Om det aborterade barnet kunde resa bortom tid och rum och komma upp och fråga dig "Mamma, varför valde du bort mig och inte dem? Varför skapade du mig för att sedan förkasta mig?" Vad skulle du svara och tror du barnet skulle ha förståelse och kunna förlåta dig?