Självrespekt, vad innebär det?

För mig är självrespekt när man kan sätta och följa gränser för vad man vill uppleva och inte. 

Många gånger så tror jag att självrespekten och ens känslor kan komma i konflikt med varandra. Man vet att man borde säga stopp, hejdå och gå vidare, men rädslor, skam och känsla av misslyckande kommer i mellan och gör att folk tar beslut som ger dem ett dåligt liv. Detta är nog extra vanligt bland "känslomänniskor" som låter hjärtat styra istället för hjärna. 

Självrespekt hänger nära samman med självkänsla och självförtroende. Det finns en avgörande skillnad mellan människor som verkar ha någon slags naturlig självrespekt (tar sällan skit), och människor som inte har det. Jag blir ibland chockerad när jag läser om eller hör om vad vissa människor ställer upp på utan att ens ifrågasätta det nämnvärt. Dvs de verkar inte inse själva (eller vilja inse?) hur utnyttjade, överkörda eller illa behandlade de faktiskt blir.

Ingen är dock kaxig i ALLA situationer, det är viktigt att komma ihåg. Alla har både styrkor och svagheter och delar av självrespekten kan också förloras om man t ex hamnar i en destruktiv relation eller blir illa behandlad på jobbet. Sånt är inte alltid så lätt att värja sig emot.

Observera att jag ovan syftar på människor vars grundläggande behov är uppfyllda. Dvs människor som kanske inte är "rika", men har mat för dagen, tak över huvudet och möjlighet till inkomst och utbildning. Människor som lever i en demokrati och "borde" kunna ha självrespekt.

Att svältande människor, fattiga tiggare eller människor som lever i krig eller diktaturer t ex, inte alltid kan unna sig "lyxen" självrespekt, är inte så konstigt. Då handlar tillvaron om överlevnad. Ville bara förtydliga det