Är det synd om kvinnor som inte får barn?

Om kvinnan vill ha barn och inte har gjort något själv för att "förstöra för sig" så tycker jag synd om henne. Jag vill dock inte ha barn själv så jag skulle vara glad om jag inte kunde få barn, inte synd om mig alltså.

Finns ett undantag till det jag skrev först, en "vän" till mig är "sekundärt barnlös" för att hon har anorexi och bulimi, hon försöker bli med barn men så fort hon får ett plus går hon och svälter sig och kräks igen och är sedan ledsen över att hon får missfall. Jag menar, det är jättesynd om henne att hon mår dåligt och har jobbigt, men hon kan väl inte FÖRVÄNTA sig att barnet ska överleva om hon inte tar hand om det och sig själv. Jag tycker inte synd om henne för det.