Jag vet inte om jag klarar det...

Är bara gravid i vecka 7 och har redan haft ångestattacker, gråter och ligger sömnlös när jag tänker på att föda. Min mamma och sambo försöker lugna mig med att det är naturligt, men allt jag kan tänka på är smärtan, att spricka, hjälplösheten och hur jävla livrädd jag är.

Sa till min sambo idag att jag tänker försöka få till planerat snitt, men samtidigt inser jag ju att jag inte lär få det. Jag vet inte hur jag ska stå ut med det här minst 33 veckor till, gråter bara jag tänker på förlossningen. Har ALLTID varit rädd för förlossningar och länge sagt att jag inte ens tänker skaffa barn pga. att jag inte vill genomgå (vad jag ser som) helvetet på jorden. Men nu vid 26 så plingade såklart klockan och ett barn blev till. Trodde att rädslan och ångesten kanske skulle släppa när jag väl blev gravid - men icke. Den är hemskt. Jag blir helt otröstlig och vill inte ens prata om barnet med min sambo för rädsla att han ska ta upp förlossningen.

Hur fan tar man sig igenom det här? Har det gått över för Någon? Ska jag försöka böna och be om snitt? Eller är det bara att ge upp och ha panikångestattacker och sömnproblem i nio månader?