• Anonym (Bio och bonusmamma.)

    Det här med svartsjuka bonusmammor, är det inte mest svartsjuka biomammor det handlar om?

    Jag är en bonusmamma och biomamma dvs en frånskild mamma som träffade en ny man med barn för 7 år sedan. Jag var då 27 år och är nu 34. Jag har funderat på det här man läser om svartsjuka bonusmammor och för egen del tycker jag inte alls att det stämmer. Jag undrar om det inte är så att oftast är det biomammor som går ut vitt och brett till omgivningen att det är så medans bonusmammor sällan diskuterar sådana saker öppet då de inte känner att de vågar med risk att uppfattas dåliga. Jag tror att det är så att man som biomamma har svårare att släppa taget om sin position i den gamla familjen än män generellt och behöver kanske inte göra det direkt efter en skilsmässa. Men när man blir påtvingad att ge upp den positionen så är det jobbigt och man känner sig övergiven och utelämnad vilket då infaller när den nya kvinnan kommer, speciellt om biomamman varit en dominant spelare i familjen blir det jobbigt. Ex på hur jag menar: pappan flyttar ihop med en nya kvinna till en ny större lgh vilket medför att biomamman blir av med nyckeln till hemmet, biomamman blir arg för hon känner sig utestängd och skyller det på den nya kvinnan som hon börjar tala nedsättande om inför omgivningen och barnen, bonusmamman blir här den som blir kallad svartsjuk. Samma situation händer min make, dvs han blir av med nycklar för att biomamman flyttar ihop, hans reaktion är, vad kul för dej! Och att skylla på den nya mannen finns inte på kartan även om han förmodligen lika lite som bonusmamman vill ha en främling som kommer och går i hemmet och att försöka prata nedsättande om bonuspappan pga detta är helt orealistiskt för pappan. Ett annat exempel : biomamman vill inte att bonusmamman ska få vara med på uppträdanden i skolan för det känns jobbigt för henne trots att det gått några år efter skilsmässan, hon försöker påverka barnen att bonusmamman inte borde vara där, hon pratar med pappan. Samma situation fast för pappan, dvs att den nya bonuspappan följer med: Inte en tanke finns för de flesta pappor att de skulle sätta sig själv i fokus på barnens framträdande, att en vuxen som barnen vill ha med inte skulle få komma pga svartsjuka från pappa! Aldrig att min make skulle agera så mot barnen eller försöka få dem att självmant välja bort bonuspappan. Jag har så många exempel på min hypotes från mitt liv men förstår att det inte Alltid ser ut så. Men nog tror jag att det generellt är biomammor som är väldigt självfokuserade och har betydligt svårare att ge upp sin position och även se exet bli lycklig och gå vidare i ett liv med de gemensamma barnen utan att mamman är med i det, där det istället finns en bonusmamma.

  • Svar på tråden Det här med svartsjuka bonusmammor, är det inte mest svartsjuka biomammor det handlar om?
  • Anonym (***)

    Det finns rötägg av alla sorter. Det finns taskiga bonusmorsor, precis som det finns taskiga biomorsor.

  • Anonym (Trams)

    Dina åsikter kring det här med att män skulle vara mindre besvärliga i de beskriva situationerna är tyvärr felaktiga. Har träffat många kvinnor som har enorma problem med att få sina barns pappor att acceptera att mamman har en ny partner.

  • Anonym (Krut)

    Andra skriver om sin situation. Det är väl inte konstigt om det inte stämmer med din situation.

  • Anonym (annis)

    Tror du har helt rätt faktiskt.

    Traditionellt sett har kvinnans värde i stor grad baserats på hennes familjeförhållanden.

    Det hänger ju såklart kvar så länge vi inte lever i ett jämställt samhälle.

  • ica
    Anonym (annis) skrev 2014-08-03 09:54:32 följande:

    Tror du har helt rätt faktiskt.

    Traditionellt sett har kvinnans värde i stor grad baserats på hennes familjeförhållanden.

    Det hänger ju såklart kvar så länge vi inte lever i ett jämställt samhälle.


    Min svärmor lever fortfarande i fantasin om att jag ska ta hand om henne. Istället för mina egna föräldrar.
  • Brumma

    Jag har vänner som är både biomammor och vänner som är bonusmammor. Och hur mkt jag än ogillar det så händer det ngt med biomammorna (en del) när de separerar. Helt vanliga, normalt funtade, trevliga tjejer med sunda värderingar beter sig plötsligt helt bakvänt... Pappan o nya sambon kan inte göra ngt rätt överhuvudtaget... Det är bråk om pengar, om vem som gör mest osv. Det är mkt sällan jag ser detta fenomenet hos papporna eller hos bonusmammorna.. EN pappa i min närhet beter sig illa, låter barnen komma i kläm osv. Men mamman beter sig faktiskt värre... (Mamman var min nära vän innan separationen).

    Jag frågade en av mina väninnor varför det blir såhär och hon förklarade det med att det varit så mkt ilska i så många år så allt pöser liksom över nu när de äntligen gått isär. En kompis går i taket för att pappan gett barnet en läsk på McDonalds... Att hon själv gjorde samma sak veckan innan är bortglömt... En kompis anser att pappan skall betala barnens möbler i hennes o hennes nyas lägenhet.

    Så på ett sätt kan jag faktiskt förstå din tankebana TS ;)

  • Anonym (annis)

    Jag var en gång i tiden bonusmorsa åt två barn. Måste säga att jag kände mig rätt förvirrad och obetydlig i familjen. Den pappan var en engagerad förälder och jag ville själv inte ta på mig någon konstlad mammaroll. Men jag ville ju ändå känna mig viktig i familjen men visste inte hur jag skulle bidra. "Mammarollen" med allt vad det innebär var ju redan paxad. Inte kunde jag bidra med försörjningsbiten heller eftersom min dåvarande tjänade dubbelt så mycket som jag. Kände mig helt främmande inför att ta på mig den typiska frånvarande "papparollen". Den som klipper gräset, byter däck och målar huset. Vad fanns det då kvar? Inte mycket. Ja, ni fattar.

  • Anonym (känner så)
    Anonym (annis) skrev 2014-08-03 13:45:11 följande:

    Jag var en gång i tiden bonusmorsa åt två barn. Måste säga att jag kände mig rätt förvirrad och obetydlig i familjen. Den pappan var en engagerad förälder och jag ville själv inte ta på mig någon konstlad mammaroll. Men jag ville ju ändå känna mig viktig i familjen men visste inte hur jag skulle bidra. "Mammarollen" med allt vad det innebär var ju redan paxad. Inte kunde jag bidra med försörjningsbiten heller eftersom min dåvarande tjänade dubbelt så mycket som jag. Kände mig helt främmande inför att ta på mig den typiska frånvarande "papparollen". Den som klipper gräset, byter däck och målar huset. Vad fanns det då kvar? Inte mycket. Ja, ni fattar.


    Så känner jag också. Bara det att barnen även klipper gräset, målar hus och byter däck. Återstår att laga mat och de vill inte äta annat än den mat de är vana vid, nämligen den de köper hem. Så jag känner mig rätt vilsen vad jag ska ha för roll i familjen....det verkar inte finnas någon sådan?
  • Brumma
    Anonym (känner så) skrev 2014-08-03 13:50:57 följande:
    Så känner jag också. Bara det att barnen även klipper gräset, målar hus och byter däck. Återstår att laga mat och de vill inte äta annat än den mat de är vana vid, nämligen den de köper hem. Så jag känner mig rätt vilsen vad jag ska ha för roll i familjen....det verkar inte finnas någon sådan?
    Måste man vara antingen mamma eller pappa i en familj? Rollen kan väl bli precis vad du och övriga familjemedlemmar gör den till? Föräldraroll, extra vuxen, kompis, ngn man delar boende med osv...
Svar på tråden Det här med svartsjuka bonusmammor, är det inte mest svartsjuka biomammor det handlar om?