Anonym (L) skrev 2014-08-05 10:55:47 följande:
Det är din tolkning. Personligen ser jag den röda tråden i att styvmammor ANSER att hans barn sen tidigare är ouppfostrade snorungar, så de går in och KÖR ÖVER mannen och KRÄVER att deras regler och fostran ska gälla.
Jag är en av de som "krävde" att min man skulle börja uppfostra och sätta gränser för sitt barn.
Jag har aldrig i mitt liv träffat ett barn som betedde sig så illa, var så bortskämd och jämt hög på socker, som hans barn. Barnet var inte ens två år när vi träffades och det var hemskt i början och även drygt 2 år framöver.
Jag har också barn sedan innan och jag sa till min man att jag tänker inte låta mitt barn bli så bortskämt eller käka socker i mängder varje dag. Mitt barn hade inte ens ätit godis när vi träffades. Jag var inte villig att fortsätta i en sån relation.
Min man pratade mkt om hur svårt han tyckte det var att sätta gränser. Barnet blev ju såklart skogstokig av ett nej, så mannen gav alltid med sig. Jag gav honom de råd jag kunde men i början gjorde jag misstaget att lägga mig i för mkt. Alltså just mot barnet.
Man märkte tydligt att barnet tog avstånd från mig och det förstår jag idag. Det tog ett tag att inse men som det ser ut idag så har jag backat rejält.
Mannen och jag pratade mkt om hans barn och beteendet då vi har haft oändligt med problem med barnet och det är inte bara jag som har reagerat på beteendet utan även min mans familj bl.a.
Det har blivit mkt bättre här hemma men vissa problem finns fortfarande. Jag och bonusen har en bra relation idag och jag tror det beror på att jag inte lägger mig i barnets dåliga beteende lika mkt. Självklart säger jag ifrån om jag ser det men oftast så lämnar jag det till min man.
Allt är inte svart eller vitt och allt handlar inte om att man hatar sin partners barn för att man har synpunkter på tex beteende. Hade jag startat en tråd här om min bonus så hade jag definitivt blivit lynchad och säkert kallats för både det ena och det andra!
