• Anonym (awa)

    Provocerade

    smulpaj01 skrev 2014-08-05 10:18:42 följande:
    Ingen har nån aning om hur det ser ut i alla relationer!

    Hon kanske har läst här på för, då är det lätt att få den uppfattningen hon beskriver. Även boken hon skriver om i artikeln (ej läst den) tyder på det!
    Jag har läst boken. Och den handlar om ett styvfamilsliv som inte fungerade bra alls till en början på grund av en massa anledningar men som de inblandade fick att fungera bra efter några år.Jag spydde inte alls på boken (är både biomamma och bonusmamma) även om jag inte upplevt alls alla de problem/känslor som författaren beskriver.

    Däremot "spyr" jag på krönikan för jag tycker att den är otroligt onyanserad. Mycket mer onyanserad än boken!!

    Min uppfattning är att när det inte funkar i styvfamiljer så beror det oftare på föräldrarna och deras bristande kvalitet i samarbetet och komunikationen och deras bristande föräldraförmåga än på styvföräldrarna. Som styvförälder har du ansvar för att bete sig schysst mot resten av familjen men inte för att se till att pappan eller mamman gör si eller så eller att barnen kan bete sig som människor. Det är föräldrarnas ansvar! Och tar de inte det ansvaret eller klarar de inte av det ansvaret så är det självklart att det blir problem!

    Sedan är det klart att det finns undantag. Bonusmammor/pappor from hell som inte vill ha barnen där. Men min erfarenhet är att det faktiskt är just undantag.


  • Anonym (awa)
    smulpaj01 skrev 2014-08-05 11:42:54 följande:
    Hon klarade förmodligen av sin bonusmamma roll bättre än vad du gör?!

    Alla passar inte att leva i en styvfamilj, då har man valet att dra sig ur
    Eller så hamnade hon i en styvfamilj med fungerande biologiska föräldrar som tog sitt föräldraansvar?

    Alla styvfamiljer är inte enkla att leva i.
  • Anonym (awa)

    Jag tycker att det är tråkigt att bonusmammor får ta så mycket skit över att bonusfamiljer inte fungerar.

    Det är helt accepterat att klaga högt och ljudligt på bonusmammor. Bonusmammor själva får dock inte klaga "för de visste vad de gav sig in på" och "gillar du det inte så lämna!".

    Jag anser att det först och främst är föräldrarna som har ansvaret för att bonusfamiljen fungerar. Jag har tagit ansvar för att hjälpa min sambo och mina (bio)barn att få bra kontakt och "medlat", förklarat och jämkat mellan dem när det behövs, det gör det ju ibland när man ska lära sig att leva tillsammans. Och om mitt ex skaffar en ny (dvs en bonusmamma) till mina barn så förväntar jag mig att han ser till att det funkar mellan henne och barnen.

    Av mina barns framtida bonusmamma förväntar jag mig att hon visar ungarna respekt och vänlighet, inte så mycket mer. Ja det är ju bra om de gillar varandra hyfsat innan de ska bo ihop förstås. Men att hon tar föräldraansvar eller ÄLSKAR dem, det är verkligen inget krav jag tycker att jag kan ställa. Tycker hon däremot att de är ouppfostrade och beter sig dåligt i deras hem så hoppas jag att hon påpekar det för mitt ex. Jag vet ju själv att han inte direkt är någon expert på barnuppfostran och han kan säkert behöva lite hjälp där.

  • Anonym (awa)
    Anonym (ljha) skrev 2014-08-05 13:58:18 följande:
    Det som är mest problematiskt, som jag ser det, är det det klagas på ungarna i trådarna här på FL. 
    Jag håller nog inte med dig där.

    Jag kan tänka mig att FL ses som en ventil där bonusföräldrar klagar av sig på bonusbarnen för att sedan gå tillbaka till verkliga livet och försöka lösa problemen lite mer konstruktivt.

    Men om en känd krönikör hade skrivit en krönika om hur hemska alla bonusbarn är, det hade varit riktigt dåligt/problematiskt, det håller jag med dig om.
  • Anonym (awa)
    Anonym (Maria) skrev 2014-08-06 11:08:24 följande:
    Jag har själv skrivit sådana trådar under alla år som bonusmamma.

    Frustrerad i mellan åt som bara den har jag varit.

    Ena stunden har jag bara viljat packa och dra andra stunden känns saker bra.

    Nu har det bara känts bra i flera år. Är glad att jag inte packade.

    Det ska gudarna veta vilket jävla helvete man kan ha som styvfamilj. Oftast i det tysta så att barnen inte ska märka (vilket dom säkert gör ändå tyvärr)

    Jag är inte oskyldig men kan säga till 100 procent med familjerättens stöd i ryggen att hade biomamman varit annorlunda så hade vårar liv varit mycket lättare. Med en man som är konflikträdd som bara vill ha ett lugnt liv för barnet o för oss andras skull så blev livet stundtals för jäkligt.

    Man sitter i mellan två stolar och förväntas leva efter andras önskemål.

    Gör man inte (så är man dum i huvudet och ska packa)

    Gör man (så är man dum i huvudet och ska packa)

    Vår räddning blev att biomamman fick ta över rodret själv.

    Vi missade tid med bonusbarn men fick lugn och ro.

    Nu får vi igen tid med bonusbarn då de väljer att vara här jämt.

    Vad jag vill ha sagt är att mina trådar lät säkert riktigt illa då och kanske nu med i vissas ögon men det är något som inte kan ha svetsat sig fast i något av barnen då vi lever som en bra familj just nu.

    Vi respekterar varandra och syskonen är super tighta. Jag är inte biologisk mamma men gör ingen skillnad på bonus o bio. Mina regler gäller även bonusbarn.

    Kan dom inte ta det och leva som vi andra så får dom bosätta sig hos biomamman istället.

    De problemen kommer vi dock inte få som det känns nu för jag tror att barnen gillar att vara som en familj där alla lever efter samma förutsättningar!
    Vad skönt att höra att det kan lösa sig bra!
    Vi kämpar på än så länge med liknande problem.
    Hur lång tid tog det för er att få ordning på det och kunna leva som en bra familj? Hade ni annan hjälp än familjerätten?
  • Anonym (awa)
    Anonym (Maria) skrev 2014-08-07 10:06:15 följande:
    Det har blivit bättre i takt med att bonus blivit äldre. Min man släppte allt för ca 4 år sedan.

    Då blev det vh hos oss. Biomamman fick sköta allt. Skola och aktivitet. Vi skötte allt hemma hos oss.

    Ingen överhuvudtaget samarbete med biomamman. I takt att hon fick igenom vh och att hon fick styra så lät hon oss "vara". Hon blev nöjd verkar det som. All info har gått till henne. Min man ses nog som en dålig förälder ibland vissa? Men det har det varit värt. Info från skolan har vi ej fått på tre år. Där har skolan brustit då min man gång på gång varit på mentorn.

    Mentorn sa till min man att utvecklingssamtal är det ok om du kommer ena året o mamman får det per tfn? Nästa år gör vi tvärtom. Mamman tycker att set är ok. Min man sa ja och har inte hört något ifrån mentorn sedan dess. Skolan svarar inte ens på mail.

    Hade vi viljat skulle vi bråka o stå på oss men det har varit nog med sådant. Orkar inte!

    Får biomamman som hon vill, styra och ensamrätt till info o beslut så mår hon bra o låter oss vara.

    Nu är bonus så stor. Är här jämt. Fungerar hur bra som helst.

    Behöver inte ha något med mamman att göra.

    Börjar hon igen så får vi väll be bonus att visa att det räcker. Får hoppas att hon kan lyssna på sitt barn. Det blir ju bonus dennes pappa o syskon som blir drabbade av hennes maktspel.

    Lycka till med erat. Jag vet hur ni har det. Hemskt!! Därför tycker jag att krönikor, tidningar o tv ska berätta att det är vissa av biomammorna /papporna som förstör för sina barn.
    Tack! Vi är också lite inne på att "släppa taget" men biomamman verkar inte vilja det heller (kanske eftersom det inte var hennes idé??). Jag känner lite som så att hon vill ha barnvakt varannan vecka, att barnen ska bo hos oss då, men att vi ska göra allt på hennes sätt.

    Tur att barnen är så stora (tonåringar) att vi gradvis kan släppa taget ändå och låta dem avgöra mer själva.
  • Anonym (awa)
    SupersurasunkSara skrev 2014-08-07 11:18:38 följande:

    Jag kan tyvärr inte ta något den människan skriver på allvar. 

    Visst finns det bonusmammor som är allt hon skriver och lite till. Men de allra flesta är som vem som helst annan men får skiten för att papporna ofta inte kan ta konflikter. 
    Och att vissa biomammor tror att de har någon slags rätt att monopolisera på pappan bara för att de har barn ihop. 

    Många pappor gör allt för sitt ex och barnen efter skilsmässan, åker dit och skruvar upp en hylla, skjuter till extra pengar, köper de dyra grejorna, skjutsar hit och dit, låter barnen ha svängdörrar hem till honom osv. 

    Sen träffar han en ny. En person som han vill tillbringa så mycket tid som möjligt med och som också har önskemål om hur de ska leva. Då säger pappan plötsligt NEJ. Ve och fasa, det är den dumma svartsjuka nya kvinnan som säger nej,
    B E R G I S!! 


    Huvudet på spiken hur vår situation är och har varit.
    Och allt som pappan nu gör annorlunda än tidigare ser biomamman som mitt (bonusmammans) fel. Som om mannen inte har en egen vilja.

    Men hon tror väl att jag styr honom på samma sätt som hon har gjort kanske?
  • Anonym (awa)
    Anonym (Maria) skrev 2014-08-07 11:47:34 följande:
    Ha ha ja du har nog rätt där.

    Min man var själv en längre tid efter deras separation. De var aldrig gifta dock. Det var biomamman som valde att flytta.

    När det blev nej härifrån så var det mitt fel. När det var ja så hade de ett enormt bra samarbete enligt bion. En gång när min man smsade att den här gången blir det som vi har sagt. Fick han till svar. Hälsa till Tomas Maria. Det var då han som smsat från hans telefon.

    Men sen tyckte hon illa om både honom o mig.

    Det är en slags personlighet på dessa Bioföräldrar och tyvärr så ger dom sig inte förrens de får styra 100%.

    De gör aldrig fel och har aldrig fel. De är föräldrar 365 dagar om året och det innebär att dom är det alla andra är barnvakter inklusive pappan.
    Oj vad jag känner igen det där som du skriver med!
    Hennes definition på "samarbete" är att han gör som hon vill.

    Och gör han inte det eller har egna förslag så är det förstås mitt fel. "Du har blivit så annorlunda sedan du träffade henne!". Jo... det har han ju... han har ju börjat då och då stå upp för vad han själv vill istället för att alltid rätta sig efter hennes vilja.
  • Anonym (awa)
    Anonym (Tess) skrev 2014-08-07 19:56:48 följande:
    Ja, nu rättar han sig efter Din vilja tills han träffar nästa tjej och ändrar på sig igen
    Ja eller hur! För mannen kan ju inte ha en egen vilja, så kan det ju bara inte vara?

    Utan det måste ju vara så att jag styr honom helt nu och anledningen till att han inte gör som exet vill längre är att jag är så svartsjuk...

    Suck.
  • Anonym (awa)
    Anonym (Maria) skrev 2014-08-07 21:03:48 följande:
    Där kan du ha fel (eller rätt!)

    Jag lärde mig en läxa efter jag och mitt ex separerade. Jag är inte alls samma Maria som då när det gäller förhållanden i alla fall plus att jag är sexton år äldre.

    Så varken min man eller Awas kanske ändrar sig efter kvinnorna någon mer gång ????
    Jag kan instämma här.
    Jag var gift i många år och lärde mig mycket av det, särskilt åren kring uppbrottet. Jag har ingen önskan att styra min sambo. Det är inte en sån typ av relation jag är ute efter. Jag vill att min sambo ska vara en egen vuxen människa med egen vilja som han står upp för när det behövs. Precis som jag är numera.

    Men det är den egna viljan, min sambos egna vilja, som hans ex inte har sett mycket av tidigare och jag gissar därför nu inte ens känner igen. Utan hon tror att det är jag som styr honom nu, som hon har styrt honom förut.

     

Svar på tråden Provocerade