Inlägg från: Anonym (Pirjo) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Pirjo)

    Provocerade

    Sanna Lundell vet inte vad hon talar om, hon spär bara på fördomarna. Hon är inte själv bonusmamma men har väl kanske bonusföräldrar till sina egna barn. Då är det lätt att uppröras av att andra inte bör betala hennes barns kostnader, hur tänkte hon där? Tycker hon att någon annan än föräldrarna till hennes barn ska försörja dom?

    Och boken hon refererar till läser hon med färgade glasögon. Jag har läst VEs bok och jag tolkar den på ett helt annat sätt. (Hur många av de som lajkat på fb har läst boken?)

    SL och andra kunde gärna läsa Cornelia Sabelströms bok om styvmödraskapet, läsa om svårigheterna, balansgången, olika tabun, svårigheten att prata om styvfamiljen, bristen på forskning och hur därmed varje styvmamma får uppfinna hjulet på nytt.

  • Anonym (Pirjo)
    Anonym (awa) skrev 2014-08-05 11:24:29 följande:

    Jag har läst boken. Och den handlar om ett styvfamilsliv som inte fungerade bra alls till en början på grund av en massa anledningar men som de inblandade fick att fungera bra efter några år.Jag spydde inte alls på boken (är både biomamma och bonusmamma) även om jag inte upplevt alls alla de problem/känslor som författaren beskriver.

    Däremot "spyr" jag på krönikan för jag tycker att den är otroligt onyanserad. Mycket mer onyanserad än boken!!

    Min uppfattning är att när det inte funkar i styvfamiljer så beror det oftare på föräldrarna och deras bristande kvalitet i samarbetet och komunikationen och deras bristande föräldraförmåga än på styvföräldrarna. Som styvförälder har du ansvar för att bete sig schysst mot resten av familjen men inte för att se till att pappan eller mamman gör si eller så eller att barnen kan bete sig som människor. Det är föräldrarnas ansvar! Och tar de inte det ansvaret eller klarar de inte av det ansvaret så är det självklart att det blir problem!

    Sedan är det klart att det finns undantag. Bonusmammor/pappor from hell som inte vill ha barnen där. Men min erfarenhet är att det faktiskt är just undantag.


    Jag har också läst boken. Grejen med boken är att hon är ärlig med vad hon känt, brutalt ärlig. Då kan man välja att försöka förstå VE eller att välja att missförstå. Alla har vi i något sammanhang i livet haft mindre vackra känslor, få vågar vara ärliga nog att skriva en bok och givetvis ska det finnas någon som hellre missförstår. Att göra sig löjlig över VE som SL gör är ju egentligen bara att sparka in öppna dörrar för i alla sammanhang kommer styvmamman sist i rangordningen. Barnen kommer först. Sedan föräldrarna. Att man skulle kunna förstå och tänka på alla verkar vara svårt för många.

    Det hade ju varit bra om man istället funderar på föräldrarnas ansvar att skapa ett hem där alla får plats, hur man tex går tillväga för att undvika utanförskap, hur man undviker att styvföräldern blir mentalt dränerad, osv, att om föräldern någonsin vill ha en fungerande relation till en annan vuxen, hur förbereda sig och bereda en väg för det. Istället pratar man hellre om hur man som styvmamma lägger beslag på barnens pappa.
  • Anonym (Pirjo)

    Kan också vara så att den man är ihop med är den man vill hjälpa och göra saker för, att man hjälper varandra. När det tar slut sen får man klara sig själv. En sån sak kan också vara orsaken att det tar slut, om man tas för given.

Svar på tråden Provocerade