Fråga och fundering till mammor

Förlåt menade såklart om biomamman är nyfiken på bonusmamman.

Mina barns bonusmamma kom in i bilden när yngsta barnet var tio år så det rörde sig inte om några småbarn (det blir skillnad med förskolebarn tycker jag). Jag presenterade mig när vi träffades första gången och vi småpratar de gånger vi träffades vid överlämningar. Nu är barnen så stora att de inte har något riktigt umgänge längre utan bara åker dit över en fika eller middag så vi träffas bara vid tex skolavslutning och konfirmation och liknande.

Jag kan inte säga att jag varit speciellt nyfiken på bonusmamman. Jag litar tillräckligt på barnens pappa för att veta att hon inte är farlig för barnen, mer behöver jag egentligen inte veta. De lever sitt liv, med sina regler i sin familj och det är inget jag vill lägga mig i.

Jag har ingen bonusmamma till mina barn men om mitt ex träffade en ny kvinna så, nja... jag skulle nog fundera lite över vad hon var för slags person men om jag märkte att barnen tyckte hon var ok så skulle jag släppa det sedan.

Jag skulle inte vilja träffa henne eftersom jag helst skulle vilja slippa träffa mitt ex med om det gick (han har betett sig rätt så illa mot mig både under vår relation och efter). Men om vi skulle stöta ihop vid någon överlämning eller på en skolavslutning eller något så är det klart att jag skulle hälsa, ingen stor grej.

Och om hon hörde av sig och ville träffa mig så skulle jag nog undra varför men inte direkt ha något emot det. Tror jag.

Kul att höra era funderingar. Jag förstår att situationen kan se lite olika ut beroende på hur det har tagit slut med sitt f.d partner.Jag tänkte mest om man som bioförälder någonsin funderade på bonusmamma/pappa. Tänkte mest att man kanske var nyfiken på vad det är för människa som umgås med sitt barn. Om vi säger att bonusmamman behandlade barnet bra och verkligen brydde sig om barnet skulle då ni biomammor "uppskatta" detta på något vis? (Menar inte att skicka blommor direkt, utan kanske mer att man hör av sig bara för att visa sin uppskattning till att bonusföräldern är där för barnet) Detta är som sagt bara lite funderingar :)

Alla mammor är olika... Men är barnet i 15-årsåldern är det en ung vuxen som kan ta hand om sig själv och reglera sina egna relationer så nån närmre kontakt med mamman är inte nödvändig,

Även om barnet i fråga är så stort och kan styra sina egna relationer så kan jag inte riktigt greppa hur en mamma inte kan presentera sig (men vi är alla olika) Hade jag haft barn som en bonusmamma umgåtts med hade jag varit nyfiken. Jag hade frågat barnet om det trivts med bonusmamman, om bonusmamman är snäll, frågat vad ni gjort i sommar, frågat om vad vi gör , o.s.v Hade mitt barn varit uppriktigt glad över att ha en till vuxen i livet hade jag gärna förmedlat detta till bonusmamman.

Sen hade man inte behövt vara bästa vänner för det. Hade ni i em omvänt situation tagit kontakt med bonusmamman om det visade sig att barnet inte tyckte om henne?

Nej.

I den situation jag är, med den relation som jag och exet har, så hade jag gjort ETT försök att efter min absolut bästa förmåga kommunicera det till honom för att han skulle få hjälpa till att lösa situationen. Förmodligen hade han valt att inte lyssna (jag har försökt tidigare när det gällt olika saker som inte fungerat för barnen i hans hem) och då hade jag tagit upp det på nästa möte som vi har med barnets kurator (där träffas han och jag för att diskutera tillsammans med kuratorn några gånger om året).

Jag hade utgått ifrån (rätt eller fel) att mitt ex nya lyssnade på honom och trodde på honom och då förmodligen inte skulle lyssna på mig oavsett vad jag sade.

Men i ert fall verkar ju relationerna vara betydligt mindre infekterade och ni kan då agera på ett mycket enklare sätt.

Men bara en fråga - om jag och mitt ex hade en BRA relation och jag träffade en ny så skulle jag ta initiativet till att presentera denna nya för mitt ex. Har din pojkvän aldrig tagit initiativet till att du och hans ex ska träffas?

Okej förstår din situation :/
Nej min pojkvän har inte nämt att vi ska träffas och som jag förstår det så tog det slut via att hon var otrogen direkt när barnet var fött och under graviditeten. Jag får inte uppfattningen av att mitt X hatar henne utan mest att hon "bara finns" samt respekterar henne för det att hon är hans dotters mamma men inte över vad hon gjort. Nu var detta så länge sedan så jag tror det mesta är " glömt" och vi alla verkar vara nöjda med våra liv. Jag tror inte hans X har presenterat sin "nya" för honom heller och jag tror inte min pojkvän vill prata något vidare med honom ( det var mannen hon var otrogen med under graviditeten) utan min pojkvän har sagt att så länge han är snäll med dottern så är han nöjd.

Du behöver inte greppa det. Acceptera det bara.

När det gäller ett så stort barn som 15 åring så hade jag haft noll intresse av mannens nya!

Möjligen om det gällde mindre barn.

Dessutom hade jag tänkt att en 15 åring berättar väl själv om något är fel/bra.

Jag skulle aldrig komma på tanken att tacka bonusmamman för att hon beter sig bra (det är ju självklart) mot mitt barn!

Det är pappan som valt att blanda in henne i barnets liv, behöver hon ett tack så ska det komma från honom.

Jag förstår...

Men... du skriver att du har svårt att greppa att en mamma inte kan presentera sig. Men om jag förstår det du skriver rätt så har din pojkvän, pappan, inte presenterat sig för mammans nya? Kan du "greppa" det?

Jag förstår om du kan tycka att det är skillnad då mammans nya är en som hon var otrogen med men föräldraansvaret borde ju vara samma ändå. Din pojkvän blir väl inte mindre intresserad av sitt barns bästa för att mammans nya är den som mamman var otrogen med?

Om du är intresserad av att ha kontakt med femtonåringens mamma så tycker jag att du kan kolla av att din pojkvän och kanske även femtonåringen själv (i den åldern bör man få påverka en hel del anser jag) tycker att det är ok och sedan kolla om mamman vill ha kontakt med dig. Men jag tycker inte att du ska gå omkring och fundera över varför mamman inte kontaktar dig och tycka att det är konstigt. Med tanke på hur förhållandet tog slut och barnets ålder och att din pojkvän inte tagit initiativ till att presentera dig så tycker jag inte alls att hon beter sig konstigt.

Förstår du hur jag menar?

Jag vet att mammans nya och min pojkvän hälsat iallafall och stannat och pratat. Förstår vad du skriver och är tacksam för att du delar med dig av dina tankar.

Jag menar inget illa. Hoppas du förstår det.

Men jag ser inte att det ingår i mitt föräldraansvar att ha direktkontakt med mina barns (framtida) styvmamma. Det är något jag kan ha eller inte ha efter hur jag känner. Jag ser inte att det skulle vara konstigt om jag inte kontaktar henne.

Men självklart bör jag bete mig hyfsat och hälsa och så om vi stöter på varandra. Om mamman inte hälsar på dig och växlar ett par ord om ni stöter på varandra så tycker jag att det skullle vara konstigt.

Smulpaj
Nu menade jag inte att man ska ringa och tacka rent ordagrant utan att man kanske framför något positivt till bonusmamman. Men alla gör olika och det är intressant att höra era åsikter.

Anonym (inte direkt)
Självklart tar jag inte illa upp utan tycker det är intressant att se allas åsikter :)
Tycker att majoriteten verkar tycka att det är helt " normalt" att inte presentera sig för bonusföräldern.

Viljen bra tråd! :)

Ty ker det är oroväckande många mammor som är totalt ointresserad av sina barns bonusförälder. Vare sig det fungerar mellan dem eller inte. Var det Smulpaj (?) som skrev att å tacka en bonusförälder var helt onödigt därför att det är en självklarhet?? För mig låter det kallt och avvisande. Jag tycker ju det är en självklarhet att fröknarna på dagis och läraren på skolan beter sig bra mot barnen -MEN jag förstår (utan själv att ha ett sådant yrke) hur påfrestandes det nog ofta är. Därför tycker jag det är jätteviktigt att förmedla det om personen gör ett bra jobb. Antingen genom en present i slutet av året (ofta köper ju klassens alla föräldrar morot gemensamt) eller att man också säger det rakt ut vid olika tillfällen. Spelar ingen roll om hon/han får betalad för jobben. Det är ett tufft jobb!

Samma gäller en bonusmamma/pappa. Ser man att denna person gör mycket bra, försöker och att ens eget barn trivs hos denna, tycker jag det är bra om man kan säga det/tydligt visa det. Tänk vad glad personen kanske blir? :) Oavsett om man anser att tvätta, städa, trösta, leka, hjälpa på toa, natta, baka födelsedagstårta, plåstra, medla och allt annat bonusmamman evt gör, är en ren självklarhet, så kan deltävling aldrig skada att säga "du gör ett bra jobb! Tack." ??

Själv är jag otrolig tacksam över mitt ex nya. Då jag vet hur svårt styvfamiljslivet kan vara, ser jag att hon gör ett jättebra jobb och tydligt spelat sina kort rätt så bra som saker verka fungera hos dem. Jag har personligen tackat henne för att hon finns i min dotters liv. Hon blev jätteglad! :) Allt handlar ju om samarbete kring ens eget barn, så då kanske vore det bra att försöka peppa och stödja varandra? Även om man sim biomamma inte valt bonusmamman. Det är ju gör att starka det samarbete dom ska göra det bäst möjligt för ert barn.

Kan dock förstå att det inte är lätt att visa tacksamhet, eller ta kontakt överhuvudtaget om relationen är svår/infekterad. Men att skita i det gör att "det är en självklarhet" tycker jag är arrogant och envist. Det är gå självklarheter eller allmängiltiga krav när det gäller styvfamiljslivet. Det finns många sätt att gå det att fungera på. Och det får absolut inte jämföras rakt av med kärnfamiljslivet. Det är verkligen äpplen och päron.

PS! Jag tackar även min man för att han finns här för mig och barnen! :o

Shit vad många skrivfel o h märkliga ord det blev!! :o Förlåt! Hoppas ni förstår!

Är nog inne på ditt spår My Little Man. Tycker det nästan är oroande hur biomammor är ointresserade av bonusmamman. Jag hade varit ytterst tacksam och glad om det visade sig att mitt barn uppskattade bonusföräldern och jag hade gärna framfört detta till bonusmamman.

Ja jag känner mig väldig tacksam för mitt ex nya. Säkert gör hon mycket som jag inte gör, sätter lite andra gränser och så vidare, men vad fan, min dotter är inte av porslin! Hon tåler det! Och jag har i te ensamrätt på att sätta gränser och regler. Jag är mycket glad för den fina relation hon verkar ha till min dotter!

Sem behöveran i te vara nära kompisar. Det är väl inte jag och mitt ex nya. Har inte så mycket kontakt egentligen. Men att då och då, via en sms eller då, visa min uppskattning för allt hon gör, tycker jag är det minste jag kan göra! Koster mig inget, och jag gör henne glad! :) Förhoppningsvis uppmuntrar jag henne att fortsätta jobba för att behålla den goda relationen till min dotter.

Intressant inlägg. Jag förstår hur du menar, tror jag :)

Och jag tror att om jag och exet hade en bra relation så kanske jag skulle tycka mer som du.

Men nu har jag liksom varit tvungen att dra en gräns mot exet, hålla uppe en mur, ett avstånd, för att han inte ska kunna påverka mig negativt längre. Jag har inte mer kontakt med honom än jag verkligen måste ha för barnens skull. Och jag skulle därför aldrig ta initiativ till att kontakta en eventuell ny bonusmamma till barnen. Det ser jag som en del av "exets område" som jag bara inte ska lägga mig i. För att jag inte ska må dålligt och för att konflikter (som går ut över barnen) inte ska uppstå.

Och jag tror att det kanske är vanligare än man tror att relationerna efter skilsmässan är infekterade. Jag tror definitivt att det är vanligare än vad man vill erkänna. Jag tror att många av de fall där ni tror att par skildes för att de "växte ifrån varandra" har otrohet eller psykisk misshandel som dold anledning för skilsmässan. Det är ofta inget som man vill skylta med för vänner och bekanta.

Jag tycker mig skymta det i TS fall med. Hennes pojkvän har t ex inte presenterat henne för exet och det finns otrohet med i bakgrunden som komplicerar uppbrottet. Då tycker jag inte det är ett dugg konstigt att biomamman inte kontaktar TS. Därmed inte sagt att det skulle vara konstigt OM biomamman kontaktar TS :) men det är inget som man absolut kan förvänta sig då tycker jag.