Min sambo har gjort slut, vad är mina chanser?

Bo ihop tills hon flyttar till London ska det stå

Nej, klart man inte vill ha bråk, men i vissa förhållanden bråkar man ju mer än i andra, och att man ändå kan älska och vara kära i varandra tycker jag inte är så konstigt? Tycker att 2 gnabb på 11 år låter väldigt lite, är glad för eran skull:)!

Nä, det är ju Inge bra att vi har bråkat såklart... Men när vi inte har bråkat så har det varit helt fantastiskt. Och vi har verkligen inte bara bråkat även om vi ju uppenbarligen har bråkat för mycket...

Tack för era tankar. Forts gärna! Kramar

Tack för era tankar! "Har varit där" tack för att du delar din historia, känns bra att höra att någon varit med om samma sak. Vill gärna veta mer, bodde ni ihop när ni separerade? Vad var anledningen till att ni gjorde slut? Ville båda göra slut el bara ena? Hur klarade ni av att ha kontakt när det tog slut, var det inte för jobbigt? Förlåt att jag är frågvis, men den här tråden är det enda som ger mig någon form av ro i dagsläget... Kramar

Idag pratade vi och jag berättade att jag flyttar till min kusin ett tag eftersom det är för jobbigt att vara hemma. Hon sa "ok". Sen bad jag om förlåtelse för att jag dragit upp hennes förflutna i många av våra bråk. (Det handlar om en turbulent period med en del droger och killar inblandat). Jag sa att jag skäms över att jag har tagit det till den nivån och att jag förstår att det inte är den personen hon är idag och att hon aldrig behöver skämmas för det. Då började hon gråta och sa "tack för att du säger så". Sen bad hon om förlåtelse för att hon alltid stänger in sig sj när hon är arg, och för att hon inte säger till mig när hon är arg över saker. Sen kramade hon om mig och sa åt mig att höra av mig om det är något. Efter kramen höll hon mig lite lätt i armen. Sen kramade jag henne igen och gick. Men vad betyder allt detta? Nu "löser" vi lixom allt som har legat och skavt i en längre tid, vi diskuterar och bråkar inte utan berättar hur mycket vi älskar varandra. Är det för att lindra fallet eller är det för att det finns en chans? Vad tror ni? Kramar

Jag la det som förslag för att jag ville lösa det, men hon ville inte det, för henne är det för sent säger hon...

Schmarts, tack för att di delar, känns helt underbart att höra att ni blev ihop igen! Skulle gärna vilja veta mer om du orkar berätta? Bodde ni ihop och separerade? Tappade du hoppet helt och bad honom gå vidare oxå? Gjorde du slut för att ni bråkade? Hur lång tid tog det osv? Förlåt att jag är frågvis, men just nu är detta min enda tröst... Kram

Snälla, alla som har någon input, är otroligt tacksam om ni delar med er, just nu är jag helt trasig och det enda andrummet jag har i vardagen är när jag går in här och läser. Är otroligt tacksam för alla som tar sig tid.

Kramar

Lisxron. Tack för att du skriver. Känner precis igen det där med att sova i olika rum, dölja sin nakenhet osv. Känns helt overkligt... Dock dissar hon inte mig helt utan bara ibland då hon säger att det är för jobbigt, att hon behöver vara sj, då brukar jag gå ut och gå vilket hon har sagt att hon uppskattar. Vi har ju som sagt bråkat en del men nu när vi har pratat efter att det tagit slut så är vi öppnare än någonsin med hur vi känner, vad vi har gjort fel osv vilket känns skönt, men samtidigt värdelöst att vi på något sätt löser problemet som gjort att det tog slut utan att vi blir ihop igen..? Jag tror inte hon hunnit träffa någon annan ännu, det skulle vara konstigt och kännas väldigt respektlöst och tror att den grejen om något skulle göra det lättare att gå vidare, så känner jag nu, men jag vet ju inte? Förstår dock helt klart om det är jobbigt för dig, det enda jag kan ge dig som kan ge mig lite ro är att det finns ingenting man kan göra mer än att bryta ihop, försök vara så snäll som möjligt, om någon chans finns så är det om du är snäll, och finns det ingen chans är det onödigt att vara otrevliga mot varandra.

ManHug!