Utredning Hösten 2014, följas åt?

Hej! Jag hoppar på!

 

Jag och sambon har varit på första besöket för utredning i veckan. Nu visste vi ju redan att det är något fel, eftersom sambon har försökt med ICSI i sitt tidigare förhållande (blev aldrig något barn). Men man genomgår utredning som ett par, och tydligen måste man ha försökt i 1 år, trots att man vet att det är något fel. Vi har iaf försökt i 1,5 år nu och hela tiden vetat att det inte kommer att ta sig. Han har slöa och för få spermier.

Hur som helst så var vi där. Vi hade med oss resultat från ett av hans tidigare spermaprov, vilket läkaren tittade på. Han sa att det kommer bli IVF här (eller ICSI som metod alltså). Så han gjorde ett UL på mig, allt såg bra ut. Jag har ju regelbunden mens och inga konstigheter vad jag vet. Vi lämnade blodprover båda två och sambon lämnade ett spermaprov. Läkaren ville att mannen skulle göra ett kromosomanalys också. Han sa aldrig riktigt varför, men det är väl bra antar jag eftersom vi redan vet att han har nedsatta spermier. Vi fick en ny tid när kromosomanalysen är klar, vilket är ca 8 veckor. Så vi ska tillbaka om 8 veckor igen och få svaren. Det verkar inte som att vi ska lämna några andra prover i dagsläget iaf.

För vår del tror jag inte att det känns lika jobbigt med utredning, eftersom vi redan vet vad det är som är fel (det man oroar sig för är väl isf om det nu ev hittas nåt fel på mig eller om det inte finns några spermier alls). Vi har ju hela tiden vetat att det kommer att behövas IVF. Sambon har ju redan haft den där riktigt jobbiga väntan när man inte vet någonting.

Ja, det är lite drygt alltså. Nu hörde vi inte av oss för utredning förrän efter 1 års försök ändå. Men man kände ju sig helt ifrågasatt när jag började med att vi VET att det inte kommer att funka pga det och det, men att de säger att man måste ha provat 1 år ändå. Jaja.

Jag hoppas verkligen att det kommer att funka för oss med IVF! Läkaren som vi träffade nu sa att största anledningen till att det inte tar sig vid IVF är pga dålig äggkvalitet. Så nu hoppas vi att det är sambons ex som gjorde att det aldrig tog sig, haha :P. Hon var även gravt överviktig och jag tänker att det påverkar väl också för ett embryo att ev lyckas fästa vid IVF. Intalar jag mig själv, iaf, haha!

Vi var ju på ett första samtal i augusti och fick en tid för återbesök i oktober då vi ska få reda på våra provsvar. Läkaren sa redan då (när han kollade på mannens journalutdrag på hans gamla spermaprov) att det kommer att bli ivf. Men så kände vi att varför ska vi vänta på provsvar när vi ändå vet vad det ska bli, så vi ringde och frågade om vi kunde boka ett besök för vidare behandling på samma gång. Det gick tydligen bra, efter att de hade pratat med läkaren, så inte bara ska vi få provsvar i oktober utan nu ska vi också påbörja ett första steg mot behandling! Jag hoppas verkligen att mensen kommer så lägligt denna månaden att vi kan börja med ivf-behandling så fort som möjligt, istället för att behöva vänta en menscykel till! Man får vänta och vänta, men jag är verkligen duktig på att tänka på annat och inte stressa upp mig över det, vilket känns ganska skönt! :)

Hej!

Jag och min sambo ser nästan ut som ni, förutom att han inte har fyllt 40 än och ingen av oss har barn sedan innan. Vi har också försökt länge när vi var särbos och har nu varit officiella sambos i snart 1 år. Vi har valt att gå vidare med privat IVF och struntar i dagsläget i landstinget. Jag har dock tänkt att fråga läkaren nästa vecka när vi ska dit om det finns möjlighet att ställa sig i landstingets kö trots att vi inte har varit skrivna på samma adress i 2 år. Vi skulle ju också kunna få IVF:en betald eftersom ingen av oss har barn, men eftersom vi börjar komma upp i åldrarna (speciellt han) känner vi att det är mer värt att lägga de pengarna än att vänta. Jag kan skriva här sedan vad läkaren säger nästa vecka om det där med remiss till landstinget.

Hej! Nu har vi varit hos läkaren och han sa att eftersom vi inte har barn skulle vi kunna få det genom landstinget, men att det inte går innan man har bott ihop i 2 år. Så vi struntar i det för tillfället och gör behandlingen privat, och skulle det vara så att det inte tar sig så har vi inte "ödslat" tid på att bara vänta på att uppfylla kriterierna från landstinget.

Vi fick iaf starta vår behandling direkt, så vid nästa mens börjar jag med sprutorna! Om ca 1-2 veckor! :)