Ang manliga vänner

Jag hängde en del med en pappa som var föräldraledig samtidigt som jag.

Inga problem på något vis.

Jag var även föräldraledig samtidigt med mamman ett tag och umgicks med henne då.

Lär känna båda föräldrarna.

Lika med din manliga vän, umgås lite allihop också så släpper säkert misstänksamheten.

Tack! Han skrev nu att då tänker han börja luncha med sina kvinnliga kollegor när han är bortrest på jobb. Ge igen typ. Så jävla låg nivå så jag nästan kräks. Känns som ett samtal som borde äga rum mellan osäkra sextonåringar...

Svår sits. Jobbar själv borta mycket och det är klart att frun träffar våra bekanta själv. Hur har ni umgåtts tillsammans förut? Är det en nära vän eller ytlig? För mig personligen skulle det väckas konstiga känslor om min fru träffade en ytlig manlig kompis om inte vi hade träffats allihopa innan, men om ni har träffats förut och umgåtts tillsammans så borde det inte vara konstigt. Men det är ju olika. Er historia spelar också stor roll. Jag tror att det beror på att din make är rädd att förlora dig, han kanske har upplevelser från tidigare förhållanden som ligger i fatet.

Skulle jag vara du och du älskar honom så skulle jag kämpa för att få honom att bli trygg i ert förhållande, om det är nya manliga vänner så presentera varandra tillsammans och ta det lungt istället för att träffa dom själv när han är borta på arbete. alla är på olika platser i livet och har olika erfarenheter.

Han har nog blivit sårad innan han träffade dig.

sånt här är ganska svårt.

I grund och botten vill jag säga att självklart ska man kunna ha vänner av båda könen. Har dock pratat om detta med flera av mina manliga bekanta och rätt många av dem säger att "visst kan man det men vi män tänker ändå alltid på att kvinnor kan vara/bli eventuella sexuella partnerns. betyder inte att man tänker agera på det eller ens vill det, det är mer eller mindre omedvetet" , medan mina kvinnliga vänner säger att det ska inte spela nån roll, så klart man kan vara vänner oavsett

När mina barn var små ordnade jag en enda gång en träff med en föräldraledig pappa och hans barn ( en person som både jag och min man kände väl) men det blev ingen mer träff. Tror både jag och pappan inte riktigt visste hur vi skulle bete oss när inte våra respektive var med. 

Jag har numera en särbo som var mycket pappaledig när barnen var små. Han berättade om exakt samma upplevelse, att vissa mammalediga inte riktigt ville/vågade bestämma träffar med honom för att barnen skulle kunna leka, om inte deras män kunde vara med också (då var han lyckligt gift och hade absolut inga baktankar på något vis)  En pappa sa tom rakt ut att "om min fru skulle ha lekdater och det var en pappa och inte en mamma som kom, så skulle jag aldrig tillåta det"

jag har alltid haft lätt för att prata med män, känns som om jag egentligen har fler manliga vänner än kvinnliga men jag låter det inte komma mig ända in på livet, jag är mer vän med dem på ett lite mer ytligt plan. Jag måste säga att när jag blev singel efter skilsmässa märkte jag direkt skillnad på hur männen i min omgivning betedde sig mot mig så jag tror att det första uttalandet jag skrev om stämmer på många män. 

Jag förstår dig och din upplevda situation, men jag kan inte hålla med dig om att det är "rätt" att du, bara för att du "är ensam halva livet", får umgås med manliga vänner om du samtidigt säger att din make inte får/att du inte vill att han umgås med kvinnliga vänner. Det blir faktiskt fel mot honom. "Reglerna" ska vara lika för båda parter, annars bäddar det för osämja och onödig svartsjuka.

Sen förespråkar jag dock att manliga och kvinnliga vänner ska kunna umgås som vilka vänner som helst, men trevligt om de presenteras för partnern också så det inte blir nåt "smygande".

Håller med dig M. Jag som man vet hur män tänker, och vi är jägare (reptilt beteende) och ser kvinnor som en möjlig sexuell partner.
Jag själv skulle aldrig utsätta min fru för något liknande, att träffa hennes väninnor ensam när hon är borta, det skulle för mig kännas jättekonstigt.
Jag har pratat med mina kollegor här hur de ställer sig till ditt problem eftersom vi alla jobbar "borta" i längre perioder. Vi är väldigt överens om att ingen av oss skulle acceptera det som du gjort, vi har full förståelse för din make i det här fallet.
I den bästa av världar där alla har ärliga avsikter så skulle män och kvinnor, gifta som ogifta kunna umgås hur som helst och när som helst, men problemet är just att vi är Människor, och det är skillnader på män och kvinnor, hur vi tänker och vårt grundläggande beteende.

""Vips så kan vad som helst hända och man har gått för långt" sa maken. Men säger inte det mer om honom? Jag tycker att det låter sjukt, skulle aldrig tillåta att nåt sånt hände."

Han har rätt. Verkar vara en make med erfarenhet du har gift dig med, det är faktisk  så enkelt, och vad du aldrig skulle tillåta spelar ingen roll, män och kvinnor är sexuellt mottagliga på olika plan. Kvinnor (de flesta) är verbalt stimulativa och det vet vi män så vi anpassar oss till det (jägaren), för kvinnor är det oftast känslor som styr och är då inte känslorna i balans och du träffar en man (din makes vän) som som förstår din situation och kanske inte heller är i balans så har ni något gemensamt. Jag har därför full förståelse för din makes reaktion. 

Jag kom att tänka på den här "vännen". Hur väl känner DU honom? Har ni känt varandra länge? Om den här mannen verkligen är din makes vän så har ju han självklart pratat med din man om att han träffa dig när din make är borta. Har han inte det så kan man verkligen fundera över vad han vill.

Sen måste det absolut vara lika villkor som råder i ett äktenskap, annars kommer det aldrig att hålla i längden.

Lycka till och hoppas det löser sig/ Bortamaken

Men tjejen, vad är det du sysslar med???
Jag har lååång (alldeles för lång) erfarenhet av förhållanden och män, är numera förlovad och lycklig mor till en busunge på två.

Jag kan förstå din ensamhet, men tjejen, du skaffar "vänner" på heeelt fel sätt, du kan inte gå på hans kompisar när han inte är hemma, eller andra män för den delen. Om du fortsätter så så kommer du snart vara singel, jag lovar. Och med tanke på hans svar så är han nog gaaanska så less på situationen.
Om jag förstått det rätt så har du träffat hans kompis, när han är borta, utan att ha pratat om det? Och han är borta och försörjer dig? Det tjejen, är snudd på otrohet.
Oavsett om ni har gemensamma saker ihop som kbt mm.

Angående män som vänner så ska jag berätta för dig om mina erfarenheter.
Ni män i tråden får gärna flika in!
Man kan absolut ha manliga vänner och det är inget fel eller konstigt med det, det som blir konstigt är beroende HUR du träffar dom, och NÄR. För en man så är en annan man en potential rival och vill vi kvinnor då ha en manlig kompis så gäller det att vara försiktig, och med det menar jag respektfull och ansvarsfull. För det första så kan du inte ta din makes manliga vänner, de är HANS, punkt. Och ska du introducera någon ny manlig "bekant" så gör man inte det när han är borta (!!!). Det du har gjort här är inte snällt mot din make, snudd på otrohet.Man träffas först tillsammans allihopa så att även de får en relation, det kan ju vara en kollega till exempel, eller en vän till familjen. Om allt verkar fungera bra så måste ni prata om det. Hur skulle du må om din make träffade tjejer och tog en lunch eller en fika på stan när du inte ens vet om det eller att ni har pratat om det? Det finns alltid risker att nåt händer som man inte planerat, och då har du ett helvete.

Du har ju tur som är gift med en riktig man, en som inte släpper in vem som helst i familjen. Män har sina instinkter, det är nog inte många kvinnor som förstår dom instinkterna. Skydda flocken, jaga mm, ja du fattar

Och med tanke på din makes reaktion så visste han nog inte om det förrän efteråt.

Du känner dig fångad, låst och ensam? För att du inte får göra som du vill med hans vänner när du är gift, och han är borta??? Hör du inte hur det låter tjejen?!
Skulle jag vara dig så skulle jag vara mer försiktig och ta hand om det har jag, annars kommer du som sagt snart att vara singel. Han förtjänar bättre än dig om det dessutom inte är på lika villkor, så frågan är; vem är fångad och låst?

Lycka till!

Nu blev det här väldigt löjligt för jag ser att två av svaren är från min make.

Jag har dock bestämt mig för att fortsätta så som jag känner är rätt. Makens problem med självkänsla osv tänker jag aldrig mer låta styra mitt liv. Tro mig, man kan inte göra en annan människa trygg i ett förhållande om de inte själva väljer att lita på sin partner.

Om jag av den anledning blir singel så får det bli så. Det vore just nu en befrielse på många sätt.

haha vilka konstiga svar du har fått! Självklart är det ok att ha manliga vänner, jag har fler manliga vänner än kvinnliga och min sambo har inga som helst problem med det. Det är bara osäkra män som har problem med andra män.

Min sambo har heller inga problem med att jag står och snackar med någon kille ute på krogen. Men då är han inte den svartsjuka typen samt att han inte är osäker på sig själv. Jag och min sambo vet vart vi har varandra.

Oj då!

Exakt, det är din make som är osäker och har problem med sin självkänsla. Självklart är det ok för dig att ha manliga vänner.