Jag upplevde liknande med min son som har autism. MEN jag hade kontakt med andra som upplevde detta och vars barn inte hade autism. Så svårt att säga förstås. Bra att du är uppmärksam men tufft om oron blir allt för stark. Kan du prata om oron på BVC?
Jag känner så väl igen känslan av att vänta och att tänka fram och tillbaka. Så slitigt. Jag fick bra stöd av bvc-psykologen som tog oron på allvar. Hon remitterade oss till BUP när han var åtta månader. Där trodde de nog att det bara handlade om oroliga föräldrar. När han var drygt ett gjorde bvc-psykologen lite enklare tester och remitterade oss igen. Utredningen gjordes när han 18 månader.
Det första jag reagerade på var hans ovilja att vara i famnen. Sedan var det ögonkontakten. Det var också mycket en känsla av att det saknades en kvalitet i kontakten. Nästan svårt att förklara. Jag förstår att du blir orolig och mitt svar kanske inte lugnar mest men normalvariationen är också stor.jag tyckte det var skönt att prata med någon om oron. Oavsett om det är något eller inte så är oron väldigt jobbig i sig.
Hej igen, jag tror inte att han log av bara se oss. När jag tänker efter så var det Heller inte riktiga svarsleenden. Han log mot osa men inte som svar på våra leenden. Han kunde däremot Le och även skratta när vi pratade och busade med honom.
När du pratar med din flicka känns det son ett samspel? Svår fråga kanske men jag tyckte inte att det kändes så med vår kille.