Min dotter tog livet av sig, jag orkar inte

Hej!

Jag miste mitt barn en vecka före beräknat datum. Detta var för 8 år sedan. Han dog i magen, och jag tivingades föda ett dött barn. Jag var helt förkrossad men ingen lyssnade på mig. Mitt sår har inte läkt och kommer inte läka så länge jag lever.

Varför jag skriver nu, är för att min goda vännina förlorade sin 21-årige son för två dagar sedan. Han tog livet av sig på mycket grymt sätt, han kastade sig framför ett tåg. Han var en positiv kille, alltid glad och med leende på läpparna. Ingen kunde tro att han skulle göra något sådant. Hans pappa gick bort för 2 år sedan och han tog hårt pappas förlust. Det verkar som detta lämnade djupa spår fast han visade inte tydligt. Det är mycket tragiskt! Jag miste mitt barn i magen och det går inte beskriva hur jag mådde efterråt! Jag förstår delvis vad min vännina går igenom, men jag finner inga ord att trösta henne. Jag lider med henne och önskar att ingen på denna jord ska behöva uppleva det jag/hon har upplevt.

Vila i frid, våra änglar!