Social fobi? Eller?

Ring din VC i första hand, redan imorgon, det finns hjälp att få!

Säg när du ringer till vc att du vill att nån ska ta dig på allvar det kan hända att de kommer sätta upp en tid till kurator åt dig innan du får börja med en medicin som funkar

Var inte rädd ta nu steget ;)

Och var tydlig när du ringer att du vill ha en läkare som tar dig på allvar när du kommer dit

Lycka till!:)

Ring och säg att du mår dåligt för att du får ångest i sociala situationer. Den du pratar med i telefonen kommer troligen att ställa lite fler frågor om hur du mår. Säg bara som det är. Förhoppningsvis har din VC en psykolog eller en kurator som du får prata med. De brukar ta sådana här saker på allvar. Det gör säkert vanliga läkare också, men jag tror att psykologer och kuratorer är mer vana att hantera personer med sådana problem.

Det är skitjobbigt första gången man går dit, men de som jobbar med sådant här har hört i princip "allt", så du behöver inte skämmas för något.    

Känner igen mig mycket i det du beskriver och även om jag inte fått en professionell diagnos är jag ganska säker på att jag själv har social fobi och har haft så länge jag kan minnas.
Har gjort flera test på nätet (kan ju du med göra) och får då som resultat att jag har svår social fobi. Jag tar dock det med en nypa salt för min bild av svår social fobi är att man inte ens vågar gå utanför dörren.

Hur som helst så:

Har jag telefonskräck. Mycket bättre nu än för några år sedan. Att få barn tvingar en att ha kontakt med Mvc, BVC, dagis, försäkringskassan osv. Det blir lite kbt
Har dock fortfarande väldigt svårt att ringa folk jag inte känner så bra. Får hjärtklappning och ångestkänslor.

Torgskräck: i vissa miljöer. Att gå över typ ett torg, en skolgård, en sal, komma in på ett möte/fest där alla andra redan sitter, eller liknande ger mig ångest och det svartnar för ögonen. Tror alla stirrar på mig.

Träffa nya människor ger mig hjärtklappning. Vågar inte prata så mycket. Uppfattas ofta som blyg eller överlägsen.

Otrolig prestationsångest och scenskräck Kan tex spela piano men om någon ställer sig och lyssnar så börjar jag darra, får hjärtklappning och ångest.

Jag får panik vid sällskap (även nära vänner) om fokus hamnar på mig. Tex att jag berättar något och alla lyssnar.

Med åren har jag dock lärt mig lägga på en fasad och kan agera som att jag är mer säker än vad jag är. Jag försöker dock låta andra styra samtalen och besvarar frågor mer utförligt för att kompensera att jag själv inte pratar på.