Känner mig utnyttjad/Överkörd

Begär delad ekonomi om ni inte redan har det. Så får hon betala för sina barn och du för dina barn. Och varför bor ni i en tvåa?

Om ni bor i vardagsrummet och hennes son i sovrummet - vart sover erat gemensamma barn?

Delad ekonomi är nummer 1. Nummer 2 varför en tvåa? Byt lägenhet om du vill satsa på förhållandet. Vill du inte det låt henne tagen egen lägenhet ett tag. Och angående hennes son, min sambo har en 12årinh som behandlas exakt lika dant. Han serverar frukost lunch o middag åt honom allt för att inte ställa krav på barnet. Först försökte jag prata med sambon om att han gör barnet en otjänst men jag talade inför döva öron. Så jag skiter i det nu, han får leka betjänt åt ungen.

Som ovanstående säger.... Större boende och separat ekonomi.

Sedan, angående lägenheten. Du skriver att det är du som står på den. Men hade du den innan eller skaffade du den för ert gemensamma boende? Vad jag förstår så OM den skaffades för att ni båda skulle flytta ihop så kommer den som har mest behov av den få bo kvar - i det här fallet din sambo skulle jag tro...

Sen får du ju ta dig i kragen, växa upp o inse att du är pappa. Ta lite ansvar för Guds skull!

Att sonen ska ha sovrummet och ni bor i vardagsrummet tycker jag är helt rätt då ni bara har en 2:a.

Men varför byter ni inte till större lägenhet? En 3:a åtminstone, helst en 4:a eftersom ni har 2 barn.

Rökningen förstår jag att du stör dig på, särskilt om ni har dåligt med pengar då rökning är dyrt. (och väldigt onödigt)

Försöker du peppa henne att sluta? Utan att tjata eller skuldbelägga.

Be henne flytta. Sen kan du flytta till en större lägenhet så att du och din son får varsitt rum. Har du honom på heltid så begär du underhåll via fk och sen begär du hela barnbidraget också.
Annars kan ni ha vv och då delar ni på barnbidraget.
Du lär tjäna både ekonomiskt och psykiskt på att bli av med henne.

Eftersom sonen är nyfödd och ts inte ens vill ha honom så är det nog bättre att sonen följer med sin mamma i en eventuell separation.

Varannan vecka lär det inte bli tal om på flera år. Så det blir ts som får stå för underhåll, men det är trots allt alltid billigare än att ha boendet så det kan nog glädja ts.

Lägger hon så mycket tid på att sitta och röka så har barnet det bättre hos ts. Sen kommer han att knyta an till barnet, speciellt om han blir ensam med honom. Att en man inte har samma anknytning med en bebis som mamman har, är inte speciellt konstigt utan det kommer med tiden.

Fast nu är du lite ute o snurrar...

Han vill ju inte ha barnet. Och du rekommenderar att han tar honom ändå? Att barn kan få samma anknytning till sina pappor vet du att jag håller med om, men då krävs det ju att pappan VILL vara med barnet.. Inte "lämna allt" som TS beskriver det...

Dessutom - att ngn röker mkt innebär inte att man sitter o röjer jämt. TS sambo kanske röker när hon är på promenad med barnet? Min man rökte mkt när jag träffade honom, men det gick ju inte ut speciellt mkt över vare sig mig eller barnen...

Nej inte helt.

Jag tror att känslorna kommer så småningom i fall han tar barnet.
Lämnar han barnet med mamman så kommer han aldrig att få ens i närheten av några känslor för det. Mer än att han kommer att undvika både barnet och dess mamma. För det verkar redan nu som att hon (och hennes son) lever till stor del på honom. Flyttar hon med bebisen så kommer inte pengakraven att upphöra, snarare tvärtom. Det kommer att jagas om både umgänge och pengar. Jag tror att han får ett lugnare liv om han tar barnet.

Att röka som "en borstbindare" kostar rätt mycket pengar som hon kommer att få ta någonstans ifrån. Så visst går det ut över barnen.