kubtest och moderkaksprov.

Måttet på nackspalten var 6,2.Skrev fel.

Jag är 24 och gjorde MKP eftersom vi vet att sambon har en avvikelse i släkten, jag mådde ganska dåligt fram tills resultatet kom och många tankar om "varför är de så lätt för alla andra?" Osv.

Pratade med min mamma alltså blivande mormor och det hon sa som tröstade mest var:

"Det är svårare/jobbigare för er eftersom ni är så noggranna med att bebisen ska må bra och få bästa förutsättningarna i livet. Så se det som en tecken på att ni verkligen är redo och vill bebisens bästa"

Den andra biten som är själva väntandet är lite som att vänta på tomten, allt går så långsamt och man vill helst bara sova bort tiden så den ska gå fort, försök hitta på något med din dotter så tiden går lite snabbare, planera in andra saker att se fram emot osv.

Håller tummarna för att allt går bra och om det inte gör det, försök få henne att komma ihåg vilken vinst det är i sig att hon lyckats bli gravid.

Tack för det fina svaret.Det är lätt att låsa sig känslomässigt men självklart har jag föreslagit att vi ska göra ngt trevligt .,men hon och pojkvännen vill vara ifred tillsammans tills de får svar på provet.Alla har ju sitt sätt att reagera på  och det får jag ju nrespektera.trots att jag är så ledsen för deras skull.

Vi fick träffa specialist läkare och dessutom erbjudna långtidsuppföljning efter förlossningen och extra stöd under graviditeten eftersom gentestet visade att barnet har samma förändring som pappan, den är dock inte så allvarlig som downsyndrom.

Men jag har ändå oroat mig massor, efter mötet med läkaren så känns det mkt bättre och nu kan jag njuta av graviditeten utan oro :)

Blir så glad när jag läser att du nu kan fokusera på graviditeten och att det inte var ngn fara med barnet.
Tyvärr i vårt fall blir det inget bra slut.Läkaren ringde 15/8 och meddelade att det inte såg bra ut provsvaret och nu på måndag ska de träffas för ett samtal och hur de ska gå vidare.Det är tungt att se min dotter.hennes glädje över barnet och nu detta som avslut.Det känns redan som att barnet inte finns längre fast det lever i livmodern.Men vad det nu är för avvikelse så behöver ej den lilla lida,om den ens skulle överlevt förlossmningen eller graviditeten.
Skriver och berättar på måndag om hur allt gått och vad som händer.

Fy vad trist, lider med dig och din dotter :(

Ibland verkar livet inte rättvist, försök finna tröst i att graviditeten i alla fall funnits och att hon kan bli gravid. Risken för ett till foster med ds är vad jag förstår ganska liten..

Tack Marie för alla fina och värmande ord.Jag har dessa med mig i morgon då vi ska träffa läkaren.

Jag var gravid i våras och gjorde KUB där det blev 1:2. Fick vänta en vecka på svar, då det tyvärr visade sig vara fel på både kromosom 13 och 18. Den skulle aldrig ha överlevt förlossning, så vi bestämde oss för abort. Jag var i vecka 14 så jag fick föda fram. För mig så var den dan den minst jobbiga, utan tiden dit var värst. All väntan och oro och att inte veta hur det skulle bli. Jag var gravid men olycklig. Ville bara vara ensam och gråta. Känner för eran dotter, det är tufft att gå igenom. Hoppas att allt går fort nu. Har blivit gravid nu igen, ganska snabbt och är väldigt glad för det, men oron finns där och vi kommer att göra ett moderkaksprov.

Hej Igen.
Min dotter och hennes pojkvän träffade doktorn igår. Det var fel på både kromosom 13 och 18 precis som du hade Madde. Nu på fredag påbörjas avbrytandet med en tablett och sen på måndag startas resten.Min dotter är ff i chockfas och vill inte prata om det just nu.Hon avskärmar sig nog från det hela för att överleva detta.Hon vet att jag finns till hands om hon vill.Jättesvårt att se henne så ledsen. 

Usch vad jobbigt för henne :( Blir några långa dagar att ta sig igenom.

Hej!
Ja nu är avbrytandet klart men mkt återstår för min dotter.Den 25/8 födde hon ut sitt lilla barn.Hon hade bestämt att att titta på det men tyvärr när hon reste sig upp från sängen kom det ut och föll ner på golvet.Hon hade bara stirrat på det lilla fostret som såg ut som en liten baby.Storasystern som var med täckte över barnet och personalen tog hand om det. Persomnalen på SÖS var helt undrbara och min dptter fick allt stöd och tröst. Nu hoppas jag att alt lägger sig och att hon sen bearbetar detta. Så slutligen önskar jag att hon i framtiden får hålla en frisk baby i sina armar. Mormor

Beklagar det som din dotter går igenom. Och du också såklart!

Jag har själv gjort ett avbrytande för 1,5 år sedan. Min pojk hade fel på kromosom 21. Det är ett omänskligt val, ett omänskligt beslut. Det tar tid att bearbeta. Jag har nu en frisk pojke som förgyller min tillvaro. Det är lång tid sedan jag gick igen avbrytandet. Men det gör faktiskt fortfarande ont och är fortfarande blandat med många jobbiga känslor. Jag tror det är svårt för omgivningen att förstå. Jag vet att de flesta i min omgivning tror att allt är bra, att det är färdigt. Speciellt eftersom jag har fått världens ljuvligaste pojk efter det. Men det är lite det som är grejen - det försvinner inte. Inte helt. Det finns där ändå. Tankarna, sorgen, skulden, tvivlen, det finns där ändå.

Ta hand om din dotter. Låt henne sörja. Visa att du är där och är delaktig - det betyder mycket. Hoppas hon landar på fötterna och mår bättre snart igen.

Allt verkar gå åt rätt håll. Jag träffade min dotter och vi hsde ett långt samtal om det som hände.Hur viktigt det är att sörja och inte för´neja att det hänt och att kunna vara leden föpr det barn man ville ha men valde bort mest för denned sjull. Det visade sig vara en trisomi 21,och hon hade  ubder inga omswtändigheter valt vatt fullfölja graviditeten fast hon var ung. Jag personligen tycker många med Down Syndrom är gosiga och ktramiga ungar men den kan ju de ha sjukdomar som hjärtfel och andra sjukdomar-
MIn dottetr fick åka till sjukhuset för att få tablettetr då drt verksde som inte allt kommit iut.Hon träffade läkaren som opererade henne för 2 år sen för ex-graviditet och han kramade om henne och nu satsar vi på en tredje gång Gulligt

Fint av läkaren, man blir så glad över att de finns ett fåtal sånna omtänksamma läkare kvar :)

Tredje gången gillt eller vad är det man säger? Hoppas verkligen att det går bra för din dotter i framtiden!

Downs syndrom är en diagnos som en människa kan ha. Det är INTE ett personlighetsdrag och det är INTE en sjukdom. Hjärtfel och sjukdomar kan vi alla i människosläktet ha och få.

De flesta personer med Downs syndrom är friska. Däremot kan diagnosen Downs syndrom innebära en ökad risk för vissa sjukdomar (de flesta behandlingsbara) men även en minskad risk för vissa andra sjukdomar t ex fasta canserformer.

Alla människor med Downs syndrom är unika individer. Det finns personer med Downs syndrom som har normal begåvning (IQ), som har tagit akademisk examen: Pablo Pineda, Sheri Brynard, Giusi Spagnolo, som jobbar som kommunalråd: Ángela Covadonga Bachiller, otaliga som är framgångsrika skådespelare: Sarah Gordy, Pablo Pineda, Laurine Potter, Chris Burke, är framgångsrika idrottare: Dr Karen Gaffney, Amanda Orrbo, Jens Carlsson, som musiker: Sujeet Desai, som konstnärer: Andre Larzon, Bernadette Resha, Michael Johnson osv Listan kan göras oändlig. Sen finns det såklart ett helt gäng som oss andra, som inte utmärker sig på något särskilt sätt men som duger gott ändå.

Tyvärr förekommer felaktig, förlegad och fördomsfull information om denna diagnos. Det gör inte bara livet onödigt svårt och orättvist för de individer som har diagnosen, det innebär att många väljer bort sitt väntade barn baserat på felaktig information. Om någon nu ska välja bort sitt barn så ska dem rimligtvis få möjlighet att göra valet baserat på korrekt information.

De flesta som tvingas fatta dessa oerhört svåra och omänskligt jobbiga beslut är tämligen pålästa och välinformerade om Downs. Vi var det, och de jag varit i kontakt med har också varit det. Man gör det - man söker så mycket information att man håller på att bli tokig. 

Det blir ju ordentligt ensidigt när du endast tar upp den lilla skara som är framgångsrika skådisar, kommunalråd och de med akademisk examen. du nämner ingenting om de som föds svårt hjärtsjuka och med andra sjukdomar kopplade till sin ds. oerhört fult av dig att gå in i en tråd med din lilla propaganda där en mormor sörjer och vill stötta sin dotter. de var garanterat pålästa så lägg ner antagandet att du är den enda som är det. snarare verkar du inte särskilt påläst som endast blint ser ena sidan av det hela.

Jag håller med dig Nixe! Jag blev själv arg och så oerhört trött på denna typ av kommentarer på helt fel ställen. Jag vet inte hur många gånger jag läst orden "Downs är ingen SJUKDOM....det är ett SYNDROM....blabla" i liknande trådar. Det blir så kränkande för de av oss som har fått fatta helvetes svåra beslut. Tja, egentligen borde man kanske bara låta det passera. Vad hjälper det att bli arg liksom.... Men det är ett känsligt ämne, en känslig händelse, en sorg.
Tja - jag håller med dig Nixe. Det var ensidigt skrivet av vederbörande....och dumt..

En tid har nu gått sen min dotter avbröt graviditeten. Nu har vi kunnat prata om det utan att lägga på locket hela tiden.Skönt att hon kan börja bearbeta det nu så det inte kommer en reaktion senare.Vi är alla ledsna,så ledsna för den lille som var så efterlängtad.Men vi glömmer inte och tankarna går ofta till det lilla barnet som aldrig föddes som det skulle. Mormor