mammalovis skrev 2014-08-14 15:21:39 följande:
Hen är för mig ett könsneutralt ord när man inte vet om det är en manlig eller kvinnlig individ det handlar om, inte ett tilltal om/till en individ. I fallet med att barnets föräldrar bestämt att deras barn är en hen, tycker jag det blir helt galet, åtminstone om de bestämmer över alla andras barn. För mig har ett barn antingen snopp eller snippa, utom i några få specialfall möjligen. Men visst finns det barn som är svåra att se vad de är som när små pojkar har hästsvans, men då pratar jag hellre om barnet i t ex den röda tröjan än hen som skulle kunna vara vilken som. Jag antar att barnet döpts till Kim eller något annat dubbelkönigt namn.
Till vilket omklädningsrum går en hen eller ska vi ka damernas, herrarnas och hens?
Redan 3-åringar börjar inse att det är skillnad på pojkar och flickor. Länge har min dotter sagt att pojkar har kalsonger och flickor har trosor. Nu vid drygt 3,5 år sa hon senast idag att pojkar har snopp, kalsonger och byxor och flickor har snippa, trosor, byxor och klänningar. Ska alla barn bli hen får vi ta bort alla underkläder, kläder, skor mm som indikerar olika kön. Men visst vill hen i ts blanda kalsonger och trosor bara för att behålla könlösheten så visst. Om en pojke kommer i klänning till förskolan så är det helt okej med. En hen skulle väl i så fall mer beskriva en person som har det ena könsorganet, men vill tillhöra det andra könet ...
Annars har väl genusdebatten mer handlat om att ge pojkar och flickor samma möjligheter och talutrymme. Men visst påstår barnen ibland att bara pojkar kan bygga med lego mm och det är ju galet.
Jag kan ändå förstå själva tanken bakom att välja att kalla sitt barn 'hen' och ge hen ett namn som Alex eller Kim.
Det är ju, trots allt, så att barn bemöts lite olika, och får olika förväntningar på sig, beroende på sitt kön även om folk tror sig vara så medvetna om detta. Det vore oerhört intressant att följa en "hen" i förskola och skola och se hur hen bemöts av pedagoger, och utvärdera det.
MEN - det är bara i teorin det kan vara en kittlande tanke eftersom det, i praktiken, krävs att ett barn "offras" och används som "försökskanin". Och att utsätta sitt barn för det är ju bara egoistiskt.
Jag tycker att man ska jobba hårdare på att få in fler manliga pedagoger inom barnomsorgen istället...
