Varför ger man sitt barn "ord-namn" eller "onda namn"?

De allra flesta namn är ju "ord-namn" från början.
Adam och Eva (för att ta de allra första namnen) betyder människa respektive livgivande. Anders betyder också människa och är förmodligen ett "smeknamn" för Adam.
De vanligaste namnen för nyfödda i Sverige just nu betyder
Alice - av ädel härkomst
Lukas - kommande från Lucania (del av Italien)

Andra namn betyder "stark", "rik", "lycklig", "kviga", "far till många", "gud är god", "gud har vax i örat", osv.

Många av de exempel du ger handlar om namn som bara råkar vara desamma som svenska ord, ett slags homonymer, såsom att val betyder olika om man talar om en val eller ett val.

Knut - käck
Kaj - jord
Lina - är en kortform av flera andra namn med olika betydelser
Saga - var en asynja i fornnordisk mytologi och är inte förknippat med ordet saga för berättelse
Sia - kortform av Sofia som betyder vishet
Axel - fredens fader
Klara - berömd

Hur ska vi göra med alla efternamn, som definitivt är "ordnamn"?
Bergman
Lundström
Löfgren
Sandkvist
etcetera

Är det lika tokigt som att heta Per (som i per skalle) eller Hans (som i hans majestät)?