• Kejo

    Nojjar över plockmat

    Varför ska det vara så nervöst att låta dottern plocka och äta själv?
    Ja, det är första barnet så jag har ju ingen erfarenhet av detta.

    Hon är 10 månader och plockar gladeligen i sig allt jag lägger fram. So far so good. MEN - jag blir inte klok på vilka konsistenser och "former" jag ska lägga fram (stavar, bitar, stort el smått).
    Hör olika råd hela tiden och då magkänslan saknas blir jag inte klok på vad jag ska ge henne.
    Exempel:
    Kokta ärtor: Bra träning att greppa och lätt att svälja? Eller livsfarligt eftersom den lätt fastnar i halsen?

    Kokta morotsstavar: Bra att kunna bita av storlek själv? Eller risk att för stora bitar av staven fastnar?

    Även om dottern gärna stoppar i sig all mat så kväljs hon av vissa konsistenser (små bananbitar tex) - dock, att kväljas - är det relaterat till att det har fastnat/irriterat i halsen? Eller är kväljningen egentligen bara en olustkänsla?

    Hon äter gärna pureer med lite större bitar i så mat får hon i sig men jag vill ju gärna att hon ska börja plocka själv också.

    Eller handlar det bara om att börja med mikroskopiska bitar så att de rimligen inte kan kväva henne om de skulle fastna?

    Vore toppen om jag kunde få en spark i baken så att jag inte drar ut på detta i onödan. Dottern vill ju hellre plocka än att matas så det är ju jag som är stoppklossen.

  • Svar på tråden Nojjar över plockmat
  • Kejo

    Isolande - Tack för att du konkretiserar hela situationen, precis vad jag behöver höra
    I teorin förstår jag ju vad jag kan ge men det är just det - hur hanterar barnen maten. Och du har rätt, barnen försöker nog mala ner maten till hanterbara bitar men de är ju nybörjare de med... så klart att de nån gång råkar få i sig för stora bitar.
    Jag antar att jag bara får stålsätta mig och våga prova lite nya saker. Så trist att bara ge henne smörgåsar hela tiden, hon behöver ju få plocka med riktig mat också.
    Och jag HAR ju gått första hjälpenkurs för barn så egentligen borde jag känna mig trygg i att jag kan hjälpa henne om något skulle fastna i halsen.

    Det är ju bara den där känslan av att mitt hjärta stannar när jag ser att hon kväljs och så tänker jag att NU är det kört. Jösses, jag inser att jag är en drama queen

    Hon har inte fått några tänder ännu, gör det skillnad? Använder de tänderna så snart de har kommit eller fortsätter de att mosa uppe i gommen ytterligare ett tag?

  • Kejo

    Isolande:
    Ja DÄR sätter du huvudet på spiken; att man måste vara smart! Haha, det är svårt.
    Tror att jag blivit så itutad av BVC att dottern kan äta och smaka av allt vi äter själva och den maten är inte alltid smart...BVC menar ju bara väl, att det ska vara enkelt men jag tyckte inte att fläskfile var ngt vidare för dottern, haha.

    Nej skämt åsido, jag är inte dum, jag begriper ju vilken mat hon INTE bör börja med. Problemet är nog att jag söker för mycket trygghet i burkmaten (som också innehåller bitar av varierande storlek, så visst får hon träning) men jag ska försöka släppa det nu och laga ihop lite fina måltider till henne. Fisk som du tipsade om är ju suveränt, träning både för fingrar och gom.

  • Kejo

    Nozpa:
    Oj, att ge mat så tidigt hade jag aldrig vågat - men jag har heller inget emot kladd
    Men kul att höra att det ändå gått så pass bra. Har du lagt fram alla bitar på en och samma gång eller har du portionerat ut dem?
    Intressant det du säger att man inte ska ge för små bitar... Det är lite där jag står och tvekar...Jag är ju så rädd att de inte ska ha någon "storleksspärr" och bita av för stora bitar som de inte kan hantera.
    Nej lite hostande är ju inte farligt, det inser jag. Och antagligen är kväljningen inte ett kvävningstecken heller, eller? Maten har kanske redan passerat när kväljningen kommer? Ser bara så otäckt ut och eftersom jag uppenbarligen är lite hönsig så drar jag de värsta slutsatserna.

  • Kejo

    Fluu: ja det är många som säger det, att mat med "handtag" är det bästa... men  det var då det där med att kunna bita av rätt storlek. Men Brockoli är ju smart på så vis, lätt att hålla i och egentligen omöjligt att bita av själva stammen. Det skulle jag kunna testa.

    Du har nog helt rätt, att barnen själva faktiskt spottar ut om det blir för stort... Antar att jag underskattar dottern, för inte tror jag att hon har större problem än någon annan. Hon har väl egentligen inga problem alls, det är ju jag som bekymrar mig för mycket.

    Nej jag måste våga släppa barnmatsburkarna och laga ihop något eget till henne.
    Tack alla för tips, råd och pepp!

Svar på tråden Nojjar över plockmat