11 år, "behöver" inget göra här hemma

Vem städar hennes rum? Hoppas inte du.

Sånt där bör man lära ungarna tidigare, min äldsta dotter fick börja lite smått när hon var 6 år! Nu har vi det som regel här hemma!

Viktigt att barn får sin uppfostran.

Nu är min dotter 12 och hon hjälper till och städa tvätta laga mat osv! Och hon älskar att hjälpa mig här hemma.

Här hemma så gör vi oftast saker tillsammans istället för att ha uppdelat på olika dagar. När middagen ska lagas så brukar någon av barnen göra sallad medan den andra dukar tex. När vi har ätit klart brukar alla hjälpas åt att duka av bordet genom att ta några saker var tills det är undanplockat.

Kan du inte bara säga till när du lagar maten att du behöver hjälp med att tex duka eller fixa sallad. Det brukar ge tid till att prata om hur dagen har varit när man fixar tillsammans i köket. Och att alla hjälps åt att plocka undan efter maten är väl en självklarhet? Det går ju jättesnabbt om alla bara gör några saker var. Du kan väl säga till att om X plockar in det som ska i kylen så kan Y göra matlådor av resterna medan jag torkar av bord och köksbänken.

Min 11-åring får hjälpa till om han vill, vilket han jättegärna gör med vissa grejer och aldrig med annat. Om jag är stressad så ställer han alltid upp och hjälper mig.

I övrigt så får han städa sitt rum själv, ta undan efter sig när han ätit, lägga smutskläder i tvätten, lägga in rent i garderoben osv. Ja ta hand om sitt eget liksom. Jag påminner när det behövs.

Bädda rent i hans säng brukar jag och han göra tillsammans.

Handdukar i badrummet- jag tar alla när jag ska tvätta sån tvätt ca 2-3 ggr i veckan.

Tallrikar och sånt - vi äter bara i köket så det är inget problem.

Jag gillar inte det där med ansvarsområden för barn och inte heller att "tvinga" och "ställa krav" utan vill mer att de ska få en känsla av att "alla hjälps åt" hemma. Det funkar bra hittills. Men det är svårt när en av de vuxna inte gör nåt i onödan...

Jag skulle heller aldrig koppla veckopengen till utförande av sysslor.

Ibland pratar vi om att sköta ett hem - att det är min uppgift att se till att han klarar det när han är vuxen sen. Min erfarenhet är att barn blir motiverade när de förstår "varför".

Men sen är jag också sån att jag tycker att barn ska få mycket tid till sina intressen, det är tillräckligt med arbete för dem med skola och läxor. Jag tycker att det i huvudsak är de vuxnas ansvar att sköta hemmet, laga mat osv. Min son är ofta ledsen under terminerna för att han inte hinner med sina intressen så som han vill pga skola osv.

Tillägg: om blöta handdukar på rummet. Samma där som med tallrikar: handdukar är i badrummet ingen annan stans. Jag tror att man vinner mycket på att hålla saker på bestämda platser.

Sen det där med att släppa saker på hennes rum: där skulle jag istället säga åt henne att själv ta reda på sakerna= ta undan efter sig själv. Du servar henne på det viset och samtidigt blir det jobbigare för henne att hålla ordning på sitt rum om det dimper ner saker där som hon inte själv tar dit, tänker jag. Jag brukar säga helt enkelt: du har visst lämnat pennor på ordet här (ex) , kommer du och tar reda på dem? Kanske blir det en motfråga : kan inte du göra det? Då svarar jag :nej det är du som har lagt dem här, kom nu och hämta dem. Funkar bra.

Som nån annan skrev, det måste introduceras långsamt och tidigt och på ett sätt där barnet känner att man har respekt för barnet. Om en 11-åring helt plötsligt ska göra annorlunda skulle jag sätta mig ner med henne, ha ett trevligt samtal där vi tillsammans kommer fram till vad hon ska göra. OBS att det är väldigt lätt att få barn att ta på sig mer än de sen kommer känna sig ok med, så viktigt att idéerna får komma från henne själv! Inte pressa.

Vid 11 har vi haft som regel att barnen ska:

Städa sina egna rum.
Byta sängkläder 1 gång/v med hjälp om det behövs
Planera inköp (kolla så att allt finns hemma) och laga mat 1 gång i v, med hjälp om så behövs
Diska 1 gång i v.

Utöver detta har de hjälpt till när de bli ombedda.

Om pappan är för flat för att lära sitt barn nödvändigheter så kan ni kanske tillsammans sätta er och diskutera fram vad som är rimligt för er och sen också fråga flickan vad hon tycker.
Ett schema på vad var och en har gjort eller ska göra kanske hjälper till.

De små kan också få egna uppgifter som ska skötas, det kan vara att duka, torka av bordet, diska med hjälp av vuxen etc.

Det är samma här, förutom handukar. Jag lät dom ligga kvar och surna så fick sambon köpa nya när det inte gick att rädda dom. Så det budskapet gick fram iaf.

Här är det dessutom en 12åring som inte kan städa sitt rum, hämta mat (för han måste äta på rummet),lämna disk i köket , göra läxorna själv, gå från skolan, göra en frukost macka, ta ansvar för sina handlingar (är alltid nån annans fel), duscha utan tillsägelse osv osv....för han har ju sin butler här nämligen pappa...

när jag var 11 så städade jag mitt rum en gång i veckan, hjälpte till och laga mat, duka och ställa in i diskmaskinen, gick och handlade ibland osv.

Vardagssysslor har dom alltid fått hjälpa till med mina barn. Ut med soppor , duka fram, rasta hunden, handla mjölk , hjälpa till helt enkelt. Det finns alltid någonting i alla åldrar. Därmed inte sagt att dom är änglar på att hålla ordning, men hjälper till det vore orimligt att driva detta hemmet annars.

Det lättaste skulle vara om alla hjälpte till att duka fram och av. Då blir det roligare och ingen känner sig tvingad. Så där har jag varit och jag resonerade att det var skönare att ha ett stort lass med disk som jag sen tog ut. Det som hade varit en stor hjälp för mig skulle vara att någon kom och sa "nu gör vi det här tillsammans". Jag vill också poängtera att jag har lättare att städa, diska osv när jag är ensam hemma. Då känns det mer som att ingen annan gör det, man får känna sig mer vuxen.