adopterade fult barn

Men jisses människa,  förstår du inte avsikten med frågorna?Nej, det fick du inte. Man måste nämligen vara minst 25 år för att få adoptera:

"Man måste vara minst 25 år för att få adoptera."
www.1177.se/Stockholm/Tema/Barn-och-foraldrar/Familjeliv-och-relationer/Foraldraskap/Adoption1/

Eftersom alla adoptioner sker utifrån barnets perspektiv och inte föräldrarnas gör man inga undantag från den regeln.

Det är inte bara detta med åldern som gör att hela historien låter fabricerad.

Du påstår att du adopterade från ett barnhem i Sverige, detta kan omöjligt stämma då det inte finns några barnhem längre. Det finns utredningshem, behandlingshem och familjevårdhem, kallat HVB-hem (Hem för Vård och Boende). Ett fåtal av dessa använder ibland termen barnhem, men inte i den bemärkelsen som förr. Barnen som bor där har föräldrar som har vårdnaden om dem, på utredningshem och en del behandlingshem bor barn och föräldrar tillsammans under viss tid för att socialtjänsten vill utreda om föräldrarna har brister i sitt föräldraskap. Inga av de här hemmen fungerar som barnhemmen gjorde för, att där bodde föräldralösa barn och människor kom dit och såg ut barn som de ville adoptera.

Så din historia om att du skulle ha adopterat din flicka på ett barnhem håller inte heller.

När föräldrar av olika skäl inte kan ta hand om sina barn hamnar de i familjehem,  det som tidigare kallade fosterhem. Där bor de ibland tills de fyller 18 år och blir myndiga, så kallade uppväxtplaceringar, eller så kommer de hem till föräldrarna igen, tillfälliga placeringar. Man adopterar inte bort dem, och man adopterar verkligen inte bort dem till folk under 25.

Barn som förlorar sina föräldrar hamnar oftast hos släktingar, eller så hamnar de i familjehem. De hamnar inte på regelrätta barnhem.

Vidare skriver du att du adopterade ett barn som visade sig vara så fult att du knappt står ut med att se på henne. Ytterst få föräldrar, biologiska eller adoptivföräldrar, uttrycker sig så om sina barn. Så säger man inte om barn helt enkelt. Naturligtvis finns det barn som är mindre vackra, men det är inte många föräldrar som säger att deras eget barn är fult, i en förälders ögon är alla barn vackra! Alla har väl hört uttrycket "Han/hon har ett utseende som endast en mor kan älska."? Men även om ett barn inte skulle en vinna en skönhetstävling skulle få komma på tanken att säga att barnet "ser ut som sk*t", i synnerhet inte dess egen mor.

Hur tror du att du ska kunna inbilla oss att du fick någon slags "dispans" för att adoptera barn för fyra år för att du var redo att få barn då, när du helt uppenbart inte är mogen att få barn nu?

Som Wadrur påpekar ligger skönheten i betraktarens öga, detta är så sant. En annan sak som är sann är att en person kan vara jättesnygg på ytan, men är hon grym, elak, lögnaktig och pratar en massa sk*t är hon inte det minsta vacker på insidan - och jag antar att du tror motsatsen, men det är insidan som räknas.

"Trolltrådar" kan vara underhållande och roliga, men det finns inget roligt i den här. Vad är det för kul med att någon säger att en fyraåring är ful?! Du kanske inte tar till dig av kommentarer som inte stryker dig medhårs, men jag kan berätta för dig att ingen står på din sida här, alla tycker du är en rätt otrevlig typ och ingen tror du talar sanning. Fundera riktigt noga över vad det kan bero på, och kom tillbaka när du är redo att vara ärlig!

Förlåt, jag glömde. Du hade lagt denna tråd i Hjälp/Råd, du ville alltså ha just hjälp och råd. det ska du få: Försök finna nyttigare nöjen att hitta på sådana här rövarhistorier. Som sagt, "trolltrådar" kan vara riktigt roliga men det här var inte roligt någonstans.Allra helst ska man förstås inte hitta på rövarhistorier över huvud taget, men jag vet att somliga har miserabelt tråkiga liv att de måste fabulera för att få uppmärksamhet. Tillhör du den eländiga skaran råder jag dig att försöka hitta på bättre historier än så här. Och du; ljug inte om saker som är så enkla att kolla upp, det är dumt!

Nja... Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så finns det ungar som är mindre vackra och som har ett utseende som endast en mor kan älska, som jag också skrev. Men det är ju ytterst få mödrar som säger att deras barn är fula eller "ser ut som sk*t", det är ju något allvarligt fel om en mamma säger så. Nu är ju ts ingen "riktig" mamma, så att hon säger saker som att barnet är jättefult och ser ut som sk*t är ju inte konstigt alls. Men jag har aldrig hört en mor, biologisk, "bonusmamma" eller adoptivmor, uttrycka sig så om sitt barn. Bara  det gör ju att man känner sig väldigt skeptisk mot hennes berättelse. Men det finns ju andra detaljer också, som hennes påstående om barnhem och att hon skulle fått adoptera vid 20 års ålder.

Ja, två. Nummer ett, lägg ner sådant här trollande. Det är inte underhållande eller roligt någonstans.

Nummer två, ge dig nu. Dina lögner synades och din bluff avslöjades. Sluta, bara sluta.

Och ett tredje: Om du prompt ska trolla, så se till att du vet lite fakta kring det du tänker trolla om. Att hävda att man fått adoptera vid 20 års ålder, från ett svenskt barnhem, är dubbelfel. Man får inte adoptera när man är under 25, det görs inga undantag från den regeln om man inte adopterar maka/makes barn. Och som jag berättat finns det inga barnhem i Sverige som  man kan leta upp och adoptera barn från.

Som sagt, du är avslöjad och jag råder dig att göra en stillsam sorti. Vidare råder jag dig att aldrig skaffa barn, du är alldeles för ytlig och elak för att kunna erbjuda ett barn en bra uppväxt.

Se där, inte mindre än fyra råd, helt gratis! Det var så lite, så.

Cheerio miss Sophie...!Hon har ju inte ens adopterat något barn, det är som jag säger helt omöjligt att hon ska ska ha kunnat göra det, så frågeställningen är helt och hållet hypotetisk. Visst kan man diskutera frågan ur en rent hypotetisk synvinkel; om en adoptivförälder ångrar sig, har hon/han/de "rätt" att säga upp det ansvar de åtagit sig och "lämna tillbaka" barnet då?

Men vi behöver inte oroa oss för lilla Elsa. Likt Emma i Kalles klätterträd (om någon minns den underbara serien), finns hon bara i fantasin.

För att parafrasera texten i melodin i Kalles klätterträd:
Elsa finns bara i fantasin
men hon är fin
Tycker FL...

Någon måste väl fatta...!?

Cheerio miss Sophie...!Hon har ju inte ens adopterat något barn, det är som jag säger helt omöjligt att hon ska ska ha kunnat göra det, så frågeställningen är helt och hållet hypotetisk. Visst kan man diskutera frågan ur en rent hypotetisk synvinkel; om en adoptivförälder ångrar sig, har hon/han/de "rätt" att säga upp det ansvar de åtagit sig och "lämna tillbaka" barnet då?

Men vi behöver inte oroa oss för lilla Elsa. Likt Emma i Kalles klätterträd (om någon minns den underbara serien), finns hon bara i fantasin.

För att parafrasera texten i melodin i Kalles klätterträd:
Elsa finns bara i fantasin
men hon är fin
Tycker FL...

Någon måste väl fatta...!?

Men sluta nu! Både du, jag och de andra i tråden vet att det du berättar inte stämmer. Jag börjar bli riktigt f*rbannad över hur du hela tiden skriver "Ge mig råd" "Några tips?" och nu "Hjälp mig!" som om det du skrivit vore sant och alla trodde dig. Jag har givit dig flera tips, alla mycket användbara i din situation. Men du bara ångar på och skriver som om din tråd handlar om något normalt, att allt du skriver är sanningsenligt och att alla som läser den tror på det som står här. Inget av det är med sanningen sanningen överensstämmande...

Eftersom jag, trots att du försöker blåsa mig och alla andra som läser, är en snäll och hjälpsam person ska jag försöka att hjälpa dig en sista gång. Okej, läs riktigt noga nu!

1. Lägg ner detta nu.
2. Sluta upp med här.
3. Avbryt detta.
4. Upphör med det här.
5. Avsluta detta.
6. Kom till ett slut.

 Jag kan inte säga det på så många fler sätt nu, jag hoppas du förstår poängen. Gör du inte det vet jag inte hur jag ska kunna hjälpa dig tyvärr.

Egentligen gör jag och andra som svarar i tråden helt fel som ger dig uppmärksamhet. Vi borde naturligtvis ignorera dig så att du tappar intresset för att fortsätta med tramset, svälta ut dig helt enkelt. Men, och nu talar jag enbart för mig själv eftersom det naturligtvis är det enda jag kan göra, jag har ju ingen aning om varför andra svarar i tråden (men jag gissar att  det är av ungefär samma anledningar):

Man blir så fruktansvärt upprörd över att någon skulle tänka tanken att ett barn är så fult att någon ångrar att hon adopterade det. Det är verkligen inte trevligt att läsa orden du använder om en liten flicka, som lyckligtvis är helt uppdiktad i det här fallet. Jag har, som jag sade i ett tidigare inlägg, sett barn som var mindre vackra, men med det menar jag givetvis inte att de ser ut som skit.

Ingen av föräldrarna till de mindre vackra barnen sade själva att barnet var just mindre vackert, de tycte att lille Hans-Anton eller lilla Matilda-Clara var det vackraste barn som någonsin fötts till denna jord. Hur kommer det sig att de tyckte det? Därför att föräldrar alltid tycker att just deras barn är oerhört vackert! Och varför är det så? Det vet inte jag, men jag skulle tro att det har något med att göra att det är livsviktigt för ett litet barn att föräldern tar hand om det, ser till att det är tryggt och säkert, får mat o.s.v. Skulle inte människan tänka så, att deras barn var oerhört vacker oavsett om det såg ut som om ett vårtsvin parat sig med en varan och barnet var resultatet, eller om barnet såg ut som resultatet av en kärleksnatt delad av Brad Pitt och Angelina Jolie, skulle de enkelt utan samvetsförebråelser kunna förskjuta sina barn, strunta i att skydda och nära dem och rentav käka upp dem vid dåliga tider.* Jag denna mekanism kickar förstås igång även hos adoptivföräldar, det lilla adoptivbarnet är ju i precis lika stort behov av näring och skydd som ett biologiskt barn.

Därför låter det osannolikt att någon förälder, biologisk förälder eller adoptivförälder, skulle beklaga sig över att ett barn är groteskt fult, ser ut som skit och allt vad du nu har vräkt ur dig. Det finns ju annat som gör din historia totalt osannolik också, och jag har nämnt de detaljerna, jag ska dock inte gå in på dem nu för inlägget är långt nog som det är.

* Den här teorin är inget jag funderat ut själv en kväll över en vinare, jag har läst om den i flera böcker och vetenskapliga tidskrifter. Om jag inte minns fel stod det om den i en Illustrerad Vetenskap för länge sedan, men det är ju lögn att komma på vilket nummer och vilken årgång, så det år svårt att ange någon källa tyvärr. Tycker någon att det låter som just funderingar sprungna ur en kväll över en vinare är det synd, för det måste väl ändå låta ganska logiskt för de flesta? Jag tycker i alla fall att teorin är logisk! Och jag har inte druckit en droppe vin eller annan alkoholhaltig vätska, bara Aloe Vera-vatten!