Inte helt trevlig 4-åring

Ja du nu vet folk inte riktigt vad dom kan säga. När detinte kan ropas konsekvenser. Ja skulle säga lite mer tid me han. Kvalitetstid. När du passar på att bedöma han extra säger att han är bäst och så ;) så förbättras självförtroendet. Ska du se :)

Tror det är vanligt att pojkar har en tuff attityd just vid fyra års åldern. Min är också uppstudsig och ibland rent ut sagt elak mot oss i familjen. De testar och ser om vi står kvar.

Det handlar om gränssättning.

Det är redan kaos i hans hjärna och han behöver en vuxen som utan tusen förklaringar (som bara är för vuxna ett sätt att slippa vara den "onde") tydligt och lugnt säger NEJ, sen visar med sina handlingar att loppet är förlorat.

En 4 åring kan inte välja och kan inte hela tiden hålla ramarna. Den behöver vuxenvärlden som måste kliva in och vara just den vuxna UTAN moraliserande. Att vila i kärleken till barnet och samtidigt vara en mur av stabilitet och säkerhet.

Prata mkt hellre om beteendet på kvällen under en mysstund. Vad hände? Hur kändes det? Hur ska vi göra nästa gång?

Ibland får man inga vettiga svar och ibland fantastiskt finurliga lösningar.

För det första, har det skett någon större eller mindre förändring i sonens liv det senaste? Det kan bli reaktioner efter semestrar, förskolestart med nya kompisar eller grupperingar innan alla funnit sina roller o s v, vilket gör att de är tröttare och stubinen kortare eller trotsigare hemma. Sedan kan han befinna sig i en utvecklingsfas och inte riktigt hänger med och det blir kaos i huvudet.             

Oavsett så behöver han mycket tid med er då ni gör något positivt, så ni kan berömma honom massor och boosta självförtroendet. Det kan vara beröm när han leker tyst på sitt rum, men också att ni ber honom att få vara med i det han redan gör eller spela spel, pussla, läsa en bok eller vad som nu blir en positiv upplevelse för båda. Minimum är 10 minuter varje dag, då föräldern är fokuserad helt på barnet och inte tänker på middagen eller tvätten som väntar.

Sedan får ni bara sätta stopp med ett nej och inte långa förklaringar när han slåss eller andra oönskade beteenden. Låt honom och ni lugna ner er först och ta diskussionen om vad som hände senare. Låter jättebra i teorin, men visst är det skitsvårt i praktiken. Förbered honom även på vad ni förväntar er.

Sedan går det upp och ner. Min 3,5-åring har också en period nu när det är ny avdelning på förskolan och hemma kan hon bryta ihop om det är fel sida med smör på smörgåsen, för lite smör mot vad hon vill ha o s v. Sedan blev hon pissed off för hon blev blöt av att gå i vattenpölar när hon inte ville ha regnkläder ... Så ibland spelar det ingen roll vilken strid man tar känns det som ...                                      

Kan detta kanske förklara något?

www.psykologiguiden.se/www/pages/

Sedan är det viktigt att inte jämföra sina barn. jag har tre barn. De två äldsta har passerat 4 år. Båda hade en rätt besynnerlig period runt just 4. Äldsta som är oerhört verbal och resonabel och aldrig varit våldsam hade världens kortaste stubin och kunde flyga på mig eller sin pappa fäktandes för småsaker.

Min 6-åring var nog som värst sommaren han var 4. Sen var det som att något hände när han började närma sig 5 och sen har han blivit mycket bättre men han har nog provat allt.

Slagit syskon och kompisar, kastat saker och fortfarande kan han göra dumheter men det blir liksom inte lika illa. Han kan putta lillsyrran för att retas men han gör det liksom inte lika omdömeslöst som när han var 4 och kunde kasta en stor hård leksak mot henne.

Men jag har passat den ungen mer än jag passat de andra 3 syskonen tillsammans och tyvärr är ju det enda som funkar att vara konsekvent. Men man har lust att slita sitt hår efter 18e episoden samma dag. Han är noll brydd om att man blir arg. Man kan skrika så öronen fladdrar på honom (vilket så klart inte är att rekommendera men jag ska villigt erkänna att det hänt någon gång) och det rinner liksom bara av.

På dagis har han alltid skött sig men hemma ska han testa allt, precis allt. Det går åt rätt håll absolut men herregud vad det skiljer i vilken arbetsinsats som krävs för att få fason på olika barn :)

Tack snälla för era kloka svar! Tar till mig allt.