Hur brukar man göra när man är ensamstående och inte vill ha barnet på dagis när de fyller 1? Kan man få något bidrag för att vara hemma och ta hand om sitt barn när man inte tycker att det är bra att börja dagis redan när de är så små? Sen vill jag inte att hen ska gå mer än kanske 15-20 timmar i veckan fram tills hen börjar skolan. Så ge mig tips på vad jag kan göra.
Problemet är inte att TS vill vara hemma mycket med sitt barn. Problemet är att TS inte planerat överhuvudtaget och tror att andra ska betala för hennes barn. TS planerar att arbeta 15 h i veckan tills barnet blir 7 år. Utan att hon sparat ihop pengar innan. Detta innebär att barnet växer upp i ett mycket fattigt hem och lär sig att vara bidragstagande ( att vara långvarigt beroende av bidrag är ett beteende som många barn ärver och fortsätter med när dom själv är vuxna)
Jag har själv studerat länge och har ett bra jobb ( min make också). Vi sparade pengar långe innan vi bestämde oss för barn. Anledningen? Vi vill vara hemma mycket och länge båda två!
Detta ska ingen annan behöva betala. Ingen annan ska behöva kasta in sina barn tidigt på dagis för att dom måste jobba in den höga skatten för att betala bidrag till oss.
Genom att planera så kan man få både karriär, pengar, jobb och mycket tid med sina barn. Med en stabil karriär så kan man vara hemma många år då arbetsgivaren vet att man är värd att vänta på. Med ett bra sparande så riskerar man inte heller att sätta sina barn i fattigdom.
Problemet är att ingen orkar vänta! Man vill inte planera för sitt barn och det är viktigare att få ett barn nu än att ge barnet en trygg grund. Är det så svårt att utbilda sig, spara, jobba och SEN skaffa barn? Dessutom har det visat sig att dom som får sitt första barn efter att dom fyllt 30 år och gift sig Mycket sällan skiljer sig och oftast lever i kärnfamiljer.
Så kritiken mot TS är inte att hon vill vara hemma. Det är att hon inte planerat och bara vill ha. Utan en tanke på eget ansvar och eget sparande.