Pco och sköldkörteln

Jaha.... då sitter man här igen, och vet inte hur man ska stå ut med att inte veta!
Fredagen 11/11 fick vi positivt gravtest, det var vår test dag!
Enda symptomen var lite lite molvärk, och lite ömma bröst!
Nu känner jag ingen värk. Brösten är inte ömma längre! Och magen är "dålig"! Som annars är så trög!
I morse när jag skulle sätta progrestoronet så kom gammal crinone ut med införings "grejen" som var något brunfärgad!
Känner mig inte det minsta gravid heller.....
Ska det nu vara så igen att jag har ett till MA? Fick inte vara glad ens en vecka! :(

Jaha.... då sitter man här igen, och vet inte hur man ska stå ut med att inte veta!
Fredagen 11/11 fick vi positivt gravtest, det var vår test dag!
Enda symptomen var lite lite molvärk, och lite ömma bröst!
Nu känner jag ingen värk. Brösten är inte ömma längre! Och magen är "dålig"! Som annars är så trög!
I morse när jag skulle sätta progrestoronet så kom gammal crinone ut med införings "grejen" som var något brunfärgad!
Känner mig inte det minsta gravid heller.....
Ska det nu vara så igen att jag har ett till MA? Fick inte vara glad ens en vecka! :(

Jo det sa min oxå, att man måste höja. Men det viste jag ju redan så det var därför jag fick så brottomt att gå lämna prover när jag plussa! Nu är det en vecka kvar till ultraljudet!
Dagarna går så sakta! Vill bara få det ur världen nu och veta hur det är!

Åååå den känslan... när barnet önskar sig ett syskon.
Min dotter, 10 år. Sa åxå för typ ett år sedan, att varför får hon bara syskon på hennes pappas sida. Att hon tycker att jag borde få en bejbis. Men att det skulle få bli en flicka då för hon har redan två små bröder hos sin pappa! Vad svarar man? Men jag kände sådan sorg, att inte kunna få barn som för henne lät så självklart! Om det ändå vore så enkelt! Jag är lycklig över att jag fick henne i alla fall..... det känns verkligen som ett mirakel!

Vet inte om jag riktigt tror på det där med att vilja för mkt. Vist kan det sätta griller i huvudet och kroppen kan spela en massa spratt. Men, när jag och min förra sambo försökte få barn, tog det 2,5 år innan jag blev gravid med flickan. Hade då vart och sökt hjälp på mödravården för att vi inte blev gravida. Den kvinnan på Mödravården sa åt mig att - sluta tänk på det och skaffa en hundvalp så ska du se att du blir gravid! Efter det tänkte jag att aldrig mer ska jag be om hjälp! Tyckte det var så osmakligt svar av henne även om jag förstår vad hon menade. Jag blev ju till slut gravid spontant men det tog tid!
Nu har vi kämpat i över 5 år....... och jag har fått det konstaterat varför jag har svårt att bli gravid. Det skulle jag vilja tala om för den kvinnan idag om jag ser henne att vissa behöver faktiskt hjälp på riktigt. Det var inte så lätt som att bara få nå annat att tänka på så blir man gravid! Funkar säkert på somliga, men inte för oss som lider av diverse infertilitetshämande syndrom!
Vist kan man sätta datum, men det kan ju åxå leda till stress. Jag skulle säga så här... har man försökt aktivit i ett år, och inte lyckats bli gravid.... sök hjälp för det har man rätt till. Åren går fort, och kommer man till tex vår situation att börja med ivf, så tar allt lång tid! Det kanske sen visar sig att det är hjärnan som krånglar till det för en, eller så är det som för oss, det finns en orsak!
Ursäkta att det blev en hel roman det här :)

Väldigt intressant det du skrev och de berör mig..
min gynekolog är inne på ditt spår känns de som. Jag förklarade för henne att det känns som min kropp satte sig på paus pga väldigt tuffa familjesituationer samt min man blev av med jobb.. mkt jävla stress.. förlåt språket men så känns det när jag tänker på förra året.. men hon sa äsch sånt påverkar ej..
men sen ska jag villigt tillägga att det tog först nästan 12 m att bli gravid och 6 m
Andra.. så fort jag bokade tid hos gyn för kontroll så blev jag gravid.. precis som att jag slappnade av.. weird eller hur ? Vad tror du om detta? Aldrig behövt käka Pergo innan osv... inga MF.. men nu så vill det ej ta sig riktigt på 2 år... hmmm

Ja alltså 6-12 månader räknas ju inte som lång tid om man försöker bli gravid!
Det är egentligen det normala för friska par att man räknar ett år!
Däremot så tror jag helt klart att stress påverkar kroppen negativt och gör det svårare att bli gravid. Stress är ju inte bra på något plan alls!
Men att säga att man inte kan bli gravid om man är jättestressad, det går ju inte. Har man inga fel så finns ju chansen alltid att man kan bli gravid under förutsättning att man ägglossar! Hur gammal är du? Och hur gamla är dina barn?
Kan din sambos spermier fått sämre kvalité av någon anledning?

Men hur ligger ditt tsh, t4 och t3 då? Är det kollat nyligen?
Jag har ju pcos och hypotyreos men problemet för mig var ju att jag väldigt sällan ägglossar. Blev gravid två ggr med pergotime men båda sluta i MA och efter det senaste blev jag inte gravid mer trots fortsatt behandling med pergotime i övergett år efter!
Så ivf blev sista utvägen!

Har du barnen med samma man som nu?
Har bekanta vars det inte gått att hitta "fel" på någon av dom, båda friska och krya med alla förutsättningar. Men det funkade inte för dom ändå! Och dom försökte i många många år innan dom tog ivf!
Vet tyvärr inte vad mer man kan prova. Vissa säger att man kan prova pressa ner tsh väldigt lågt, att det kan fungera! Progresteronkräm? Ingen aning tyvärr!
Jag har tagit metformin som skulle vara gynnsamt i önskan att bli gravid!

Idag fick vi se vår lilla böna!
12 mm lång med fint tickande hjärta!

Det är tydligen sant! Men har nog inte riktigt förstått det ännu! Jag var så otroligt tveksam så det känns ofattbart! Några kritiska veckor nu att vänta ut men hoppet börjar stiga att det ska gå vägen denna gång!

Tack :)
Alltså det beror väl lite på hur situationen ser ut.
I vårt fall fick vi finansierad ivf via landstinget. Då är det tre färskförsök med tillhörande frysåterföringar som gäller!
Därefter får man bekosta själv.
Om man själv finansierar det hela, vilket skulle bli aktuellt i ert fall, så har dom flesta kliniker ett paketpris, dvs om du köper tre försök på en gång så tjänar du lite än att köpa per gång. Har du tur så kan det ju lyckas på första. Men ofta krävs det några försök och då är ju paketet lönsamt. Men det är ju upp till var och en att avgöra! Antar att det var det du tänkte på??

Ja både jag och min sambo har ett varsitt barn, men vi har inget gemensamt barn och därmed får vi finansierat ivf:en!
Börjar kännas sent nu att få barn igen. Min dotter blir 11 och sambons son fyller 20 och har fått eget barn nyligen!
Angående försöken så måste man kanske ha en träff med kliniken och göra en bedömning vad man man har för chanser. Men vi skulle nog tagit "trepack" om vi betalat för det själv!

I måndags fick jag höra lillens hjärtljud för första gången! Efter en tids oro, efter blödning och när dom få symptomen jag haft avtagit så gav det mig ett sådant lugn!
Nu tror jag faktiskt att jag kan börja slappna av och njuta av graviditeten! :)

När man äntligen fick vara glad åt graviditeten vi kämpat för så länge så fick jag idag det värsta beskedet jag någonsin fått!
Jag har elakartad cancer i sköldkörteln!
Allt rasar samman och jag vet inte hur jag ska ta mig vidare! Så arg på vården som inte kollat upp den tidigare. Men vad hjälper det!
Jag har cancer!!!!!!! :(

När man äntligen fick vara glad åt graviditeten vi kämpat för så länge så fick jag idag det värsta beskedet jag någonsin fått!
Jag har elakartad cancer i sköldkörteln!
Allt rasar samman och jag vet inte hur jag ska ta mig vidare! Så arg på vården som inte kollat upp den tidigare. Men vad hjälper det!
Jag har cancer!!!!!!! :(