Traska

Äldre 30 Mar 09:01

881 svar

Pco och sköldkörteln

engsan skrev 2016-03-11 23:43:38 följande:

Ja det kommer jag ihåg att du berättade! Nej han säger att det var oplanerat men jag vet faktiskt inte! Det är det att han är 19 år men hon blir 25 i år! Dom är båda sådana personligheter så jag tror dom fixar det bra. Men varför nu och när det är så jobbigt för oss? Min sambo blir alltså farfar före han blir pappa igen! Känns jätte dumt på något sätt!! Å jag känner mig så sotis, så överkörd på något sätt! Kommer så klart att stötta dom fullt ut. Men Om vi inte lyckas, blir det väldigt psykiskt tungt att se hennes mage växa! Känner mig så kluven! Var inte beredd på detta så snart!

Theresan här, har bytt användarnamn.

Vilken jobbig situation för dig. Min svägerska berättade om sin graviditet bara någon vecka efter mitt tredje missfall, vi skulle ha varit beräknade ungefär samtidigt. Det var fruktansvärt jobbigt (som tur var hann jag bli gravid igen innan hon födde), jag tror dock din situation är ännu värre. Försök att se er som två olika familjer, grubbla inte för mycket på att han blir farfar innan han blir pappa. Så farligt är det inte. Idag är det ganska vanligt att få barn både väldigt tidigt och ganska sent, så ni är nog inte ensamma om att ha hamnat i en sådan situation.

Men jag förstår att det känns hemskt och knäppt. Det är illa nog att ens vänner blir gravida när man själv inte blir det.

Traska

Äldre 30 May 22:42

#778

Vad fantastiskt Gweny, stort grattis!

Traska

Äldre 8 Sep 07:04

#783

Jag har varit med om något ganska fantastiskt

Ungefär ett år efter att min son föddes fick jag en mens och två veckor senare kände jag tydliga tecken på ägglossning. Vi hade inte tänkt ta upp syskonförsök riktigt än men tyckte att det var dumt att låta en naturlig ägglossning gå till spillo (innan graviditeten hade jag i stort sett aldrig egen äl). Så vi fick till det i alla fall en gång under de dagarna. Två veckor senare hade jag världens PMS men mensen kom inte, tog ett gravtest och blev så förvånad när det visade positivt.

Jag är i v. 9 nu och eftersom jag haft upprepade missfall tidigare försöker jag att inte ta ut något i förskott.

Men ändå, helt otroligt, 2,5 år med första barnet, inklusive 15 pergotimekurer och 3 mf. Så första försöket med andra barnet (Om den lille vill stanna).

Hur går det för dig engsan?

Traska

Äldre 8 Sep 19:52

#786

Hannama88 skrev 2016-09-08 09:34:43 följande:

Hoppar in här. Maken och jag har Försökt få barn i ca 7 år, blev för ca 1,5 år sedag diagnostiserad med pco. Har varit överviktig hela mitt vuxna liv och med diagnosen bestämde jag mig för att göra en gastric bypass då mitt bmi låg på över 45. Op gick bra och har gått ner ca 70 kg på ett år. efter en gbp rekomenderas att man inte blir gravid på 12-18 månader så har under året skyddat oss med kondom, missade dock att använda en gång i augusti och är nu gravid i v7! Vet att det är tidigt och det kan gå fel, men jag kan iaf bli med barn vilket är otroligt skönt att veta.

Välkommen!

Vilken resa du har gjort, hoppas att du får behålla den lille. :)

Traska

Äldre 8 Sep 19:56

#787

engsan skrev 2016-09-08 10:04:53 följande:

Men hur underbart är inte det?? Det är ju som ett mirakel! Stort grattis och hoppas allt går som det ska nu. Så från att ha kämpat så mkt är du nu snart förälder till en till! Härligt!

Själv kämpar vi på! Har haft uppehåll nu under sommaren och börjar om med ivf igen nu i början på oktober! Sommaren har gått bra och gick lättare att ta pausen än jag trodde men nu känns det tungt igen!
Känns hopplöst! Känner inget som helst hopp om att vi kommer att lyckas!
Dom ska ta ut sperimer på sambon och vi ska göra mitt sista äp som vi får finansierat. Sen blir det frysförsöken om vi får några befruktade! Jag har redan börjat ställa in mig på att vi kommer aldrig få ett gemensamt barn! Har frågat förut men mins inte! Vad låg erat tsh på när ni blev gravid och fått behålla grav?

Tack! Jag kan fortfarande knappt tro det. Känner mig väldigt lyckligt lottad helt plötsligt. För två år sedan vid den här tiden var jag ganska arg och bitter.

Jag förstår att det känns hopplöst men det är klart att ni ska kämpa på lite till. Det är ju som jag förstått det ganska många som behöver ett par IVF-omgångar för att lyckas. En väninna till mig fick göra tre fulla IVF och blev sedan till slut gravid på ett frysförsök.

Blir det här ert sista försök eller ska ni försöka finansiera det själva sedan?

Traska

Äldre 12 Sep 07:02

#789

engsan skrev 2016-09-08 20:20:58 följande:

Vi har faktisk inte diskuterat hur vi gör om det inte går vägen nu! Jag vet inte om jag orkar fortsätta! Alla mediciner och allt vad detta innebär börjar ta kål på mig. Allt väntande gör mig galen och jag kan inte koncentrera mig på mitt "vanliga" liv. Känner mig trött, besviken, och som att jag konstant är på dåligt humör. Har aldrig vart så tidigare utan det känns som att det växt fram i takt med Hypon och vår sekundära barnlöshet! Vill inte vara så här. Det går ut över arbetet och tom familjen! jag vill bara få känna mig glad och pigg igen! Men lyckas vi inte så kommer jag aldrig känna mig glad och lycklig igen, det är ju något som saknas helt enkelt!
kommer i alla fall göra alla de chanser vi har kvar av den finansierade ivf:en. Sen får vi utvärdera å se!

Jag förstår det. Innan vi äntligen lyckades kände jag också så och det har hållit i sig ett bra tag efteråt också (mitt i all lycka och tacksamhet). Barnkämpandet tog hårt på mig och på min och min mans samliv. Han tappade all lust vilket fick mig att känna mig väldigt oälskad. I våras kändes det som att vi höll på att glida ifrån varandra, men nu är det bättre igen.

Även om jag vill uppmuntra dig att fortsätta kämpa så ska man ju samtidigt inte tappa bort sig själv eller sin andra hälft på vägen.

Jag håller iaf fall tummarna för er sista finansierade omgång. Vår son kom till på det absolut sista pergotimeförsöket vi skulle få. Så det är klart att det finns hopp.

Traska

Äldre 16 Nov 07:08

#802

engsan skrev 2016-11-15 11:36:09 följande:

Jaha.... då sitter man här igen, och vet inte hur man ska stå ut med att inte veta!
Fredagen 11/11 fick vi positivt gravtest, det var vår test dag!
Enda symptomen var lite lite molvärk, och lite ömma bröst!
Nu känner jag ingen värk. Brösten är inte ömma längre! Och magen är "dålig"! Som annars är så trög!
I morse när jag skulle sätta progrestoronet så kom gammal crinone ut med införings "grejen" som var något brunfärgad!
Känner mig inte det minsta gravid heller.....
Ska det nu vara så igen att jag har ett till MA? Fick inte vara glad ens en vecka! :(

Jag håller alla tummarna för dig och tycker inte att du ska ge upp hoppet för den här graviditeten än. Att du inte har några symptom så tidigt behöver inte betyda någonting. Vad gäller det bruna så blev det så för mig också när jag använde progesteron. I mitt fall retade nog den där pinnen slemhinnorna, har hört fler som fått ut bruna eller röda progesteronrester och det har inte betytt något.

Har du något tidigt vul bokat?

Traska

Äldre 16 Nov 18:30

#805

engsan skrev 2016-11-16 07:54:49 följande:

Hej traska! Hur går det för dig?

Jo att inte ha syptom än skulle inte vart någon grej annars, men jag haft ont i brösten och det nu försvunnit så är det lika som när jag fått MA två ggr förut. Det är det som gör mig fundersam ihop med brunflytning.
Jo vi har tid för vul den 28/11! Men idag ser jag inget brunt så jag hoppas hoppas hoppas att det ok!

Det går bra för mig. Jag ska gå på rul om två veckor och börjar bli nervös. Tidigare svårigheter och mf gör nog att den där oron aldrig försvinner riktigt. Jag känner inte så mycket men intalar mig själv att allt är bra, rent statistiskt är det förmodligen det.

Jag hoppas verkligen att du ska slippa ett till ma. Förstår att det blir en tuff väntan på vul. Det är så lurigt det där med symptom, jag upplever mina båda graviditeter som ganska olika på det planet. Men det är klart man blir orolig när symptom kommer och går.

Traska

Äldre 21 Nov 07:00

#807

engsan skrev 2016-11-17 15:16:17 följande:

Ja det är väl så, den ena graviditeten är inte den andra lik! Håller tummar allt går bra på rul!

Jag har just var till en läkare för att diskutera sköldkörteln, när man är gravid. Tsh hade stigit och låg på nästan 6! Så det blev ökning av levaxinet från 75 till 125!
Blev lite orolig när det bör ligga under 2,5 men å andra sidan måste det ju betyda att det i alla fall händer något där i magen?

Ja, det borde vara ett gott tecken.

I båda mina graviditeter som gick bra (än så länge och förhoppningsvis) så har TSH skjutit i höjden och jag har fått öka dosen ganska kraftigt. Sist det hände var värdet över 7, men det sjönk snabbt sedan. Det är säkert bara om man går med det länge som det kan påverka i större utsträckning.

Min BM sa att de flesta som äter levaxin måste öka dosen i början av graviditeten.

Jag fick höja från 125-175, låg på den dosen sist också.

Traska

Äldre 30 Nov 06:56

#833

engsan skrev 2016-11-29 11:30:22 följande:

Vi gjorde det första i februari. Det ledde aldrig till någon graviditet. Den gången fick vi även ett befruktat till frysen. Det klarade inte upptiningen så det blev aldrig någon återföring.

Andra försöket gjordes i maj, då fick vi ut 12 fina ägg, men tyvärr fick vi inga spermier från sambon då så alla dom äggen frös vi ner obefruktade. Så andra försöket misslyckades också men vi vet ju inte hur det gått om vi kommit så långt som till återföring.

Detta var nu tredje försöket och nu har vi ju lyckats och hoppas på att få fullborda graviditeten. Vi fick även 4 st till frysen som vi har kvar om det skulle behövas!

Har idag ringt och bokat in ett privat ultraljud i vecka 12, torsdag innan julafton, bara för att gå kolla och få se att allt är ok och kunna njuta av julen sen!

Åh va härligt att höra, jag blir så glad för din skull, det är verkligen din tur nu. Klokt med ett ultraljud i v. 12, det är värt de där extra hundralapparna.

Har ni hunnit berätta för några eller sparar ni lite på det?

Åldersskillnader märks mest när alla är små, jag har många år mellan mig och ett par syskon men numer märks det inte så mycket, man hinner i kapp varandra.

Jag var på RUL igår och det gick bra. Lite läskigt är det för jag känner inte så mycket, med sonen var det fullt ös i magen vid det här laget, men den här gången ligger moderkakan framför bebisen, så jag känner bara lite fladder då och då.

Pco och sköldkörteln

INNEHÅLL