Pco och sköldkörteln

Ja fast jag känner ju oro för att jag inte vet om det är ok, utan kan ju bara anta att det är det. Blod har ju tidigare visat sig vara negativt fast det även då hade kunnat vara normalt. Så erfarenheten gör mig tveksam. Men jag försöker ju tänka vad som är mest rimligt i detta fall. Har ju två ultaraljud som visat på att allt är ok. Så måste ju anta att det inte är en slump att blodet kommer samma dag som vi gjort "det" ! Nåja nu måste jag försöka släppa det! Hade ju inte gjort något med en kontroll nu inom kort. Måste nu vänta till rutin ultra!

Känns bättre idag, har inte kommit något alls. Varken rött eller brunt! Ska ringa bm ändå i morgon bara för att rådfråga om det!

Alltså kub fick vi inte i vårt landsting. Jo om vi bekostade det själva. Däremot fostervattensprov får vi göra. Men jag känner att jag inte vill göra det om det inte finns en anledning att misstänka fel. Kub hade vi annars bekostat själva men vi måste då till ett annat län då dom inte utför det här. Sjukt egentligen med tanke på hur enkelt det är! Dvs vi måste åka 45 mil enkel väg dit vi gjorde ivfen för kub. Enligt ultrat var det dom mäter i nacken så tunt och fint att hon sa att det gör att man misstänker inte downs tex men man vet ju inget om andra sjukdommar då! Svårt! Har du gjort fostervattensprov?

Tack jo det har gått bra!
Kom inget mer blod efter det den där kvällen!
Fått tid för rul 16 feb, känns som en evighet dit.
Men det är jobbiga veckor detta, finns liksom inget som riktigt bekräftar att allt är ok. Mår ännu illa vid ansträngning men i övrigt mår jag mkt bättre nu. Längtar efter sparkar så man vet att det händer något. Inbillat mig två ggr på en vecka nu att jag kännt litet fladder där inne men om det är pyret som rör sig eller inte vet jag ju inte säkert! Är ju så tidigt ännu! 14+4 idag

I måndags fick jag höra lillens hjärtljud för första gången! Efter en tids oro, efter blödning och när dom få symptomen jag haft avtagit så gav det mig ett sådant lugn!
Nu tror jag faktiskt att jag kan börja slappna av och njuta av graviditeten! :)

När man äntligen fick vara glad åt graviditeten vi kämpat för så länge så fick jag idag det värsta beskedet jag någonsin fått!
Jag har elakartad cancer i sköldkörteln!
Allt rasar samman och jag vet inte hur jag ska ta mig vidare! Så arg på vården som inte kollat upp den tidigare. Men vad hjälper det!
Jag har cancer!!!!!!! :(

Har haft svullen sköldkörtel i fyra år. Och de har aldrig kollat upp den. När jag fl ev gravid fick jag gå till en läkare via mödravården just pga sköldkörteln som jag medicinerar för.
Då ifrågasatte jag om man inte ska kolla upp den då det görs i vissa län. Hon skickade remiss och nu i måndags var jag dit och gjorde ultraljud på körteln och det visade sig att jag hade flera förstorade lymfkörtlar kring den. Hon gjorde en biopsi på en gång och igår kom domen.
Idag ringde som upp från cancer mottagningen för att ge mig en tid till samtal. Hon lugnade mig i alla fall med att jag har den "snällaste" varianten av dom elaka!

Så arg på mig själv att jag inte frågat tidigare om kontroll och arg på vården att det inte göra på rutin!
ALLA bör kolla sina förstorade sköldkörtlar, det vet jag nu med erfarenhet!
Graviditeten vet jag inte hur man ställer sig till men tror den går att fullfölja!

Ska in på operation nästa vecka. Måndag för provtagning och på onsdag blir operationen.
Graviditeten fortsätter men blir förstås lite ändringar i behandlingen för radiojodbehandlingen kan inte göras under grav. Den blir någongång efter förlossningen. Då blir det några veckor jag inte får vara nära familjen pga att man strålar radioaktivt!

Operationen gick bra. Både för mig och bebis. Men jag känner mig som överkörd av tåget. Dessa dagar efter op är något jag gärna stryker ur dagboken.

Har fruktansvärt ont efter en avancerad och 7 timmar lång op.
Det går åt rätt håll men lär ta tid att komma tillbaka helt.

Är i vecka 22 nu.
Ja jag måste vara borta från bebisen också i flera veckor efter jodbehandlingen pga radioaktiviteten jag strålar efteråt. Fruktansvärt tråkigt då jag verkligen såg fram mot amningen också och antagligen sista barnet jag får så den möjligheten kommer nog inte åter. Känns jätte tråkigt men finns ju inga alternativ, bli frisk eller amma liksom. Är ju ett lätt val på så sätt!

Det har vart svårt att både äta och dricka!
Op var på onsdag och och första riktiga maten som gick ner blev på lördag kväll. Åt senast på tisdag för op. Vätska och flytande typ nyponsoppa fick jag verkligen tvinga i mig för det gjorde så ont! Men nu går det bra och allt känns mkt bättre idag. Så det går åt rätt håll!

Fysiskt börjar jag bli människa igen.
Men psyket får jag nog jobba på med ett tag.
Mkt hjärnspöken att jaga bort.
Graviditeten går tack och lov bra och är inne på månad 6 nu :)

Hej
Grattis till tösen, härligt att det gått bra!

jo det går väl bra. Bf 13/7 men kommer kolla livmodertappen 3/7 för att avgöra om dom kan sätta igång mig då. 3/8 ska jag iväg och göra min radiojodbehandling och räknar med att vara borta från familjen minst en vecka ev två så därför vill vi få ut bebis lite tidigare om det går, för det blir annars så tätt in på förlossningen att lämna å åka iväg.

Försöker njuta av graviditeten så gott det går och att inte tänka på cancern. Men det är lättare sagt än gjort. Men nu bara väntar vi att få se vem den lilla i magen är!

Kl 19.17 tisdag 18/7 föddes en frisk vacker pojke på 53 cm och 3860gr!
Är så otroligt tacksam över att äntligen fått bli mamma för andra gången. Det har ju vart långt ifrån enkelt och självklart! Många år av kämpande för att få barn är över, men nu väntar kampen mot cancern istället. Ta hand om er, var rädd om er och ta vara på dagarna! Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet!
Kram