Jag är inte nervös eller liknade, ändå kan jag sluddra med talet

Jag fattar inte vad för fel det handlar om. Men det är såhär att jag, oftast framför kvinnor sluddrar jag med talet. Jag förövrigt har rätt gott talförmåga. Det har jag dessutom fått bekräftat av människor jag pratat med. Oftast har det varit psykologer, kuratorer men även privat människor.

Nåväl, som det skedde igår. Så fyra jag flyttat till en folkhögskola. Min rumskamrat var en kvinnlig kön. Det fanns inga större aktrationer mer än att jag tänkte, va kul att träffa ny människa. Och visst. Hon var snygg, men det var inga stora specifika aktrationer som jag kände. Jag kände inte heller någon form av nervositet.

När hon kommer fram till mig för att hälsa, så hälsar jag tillbaks givetvis. Hon bodde där längre tid än mig, det vill säga kom bara några dagar innan mig. Vi pratade med varandra och jag upplevde att jag var flummig. Medan jag känner av att hon bara vill ge sig iväg ifrån mig, på grund av mitt fåskalliga beteende. Jag känner också att hon själv kanske var osäker i min närhet, att hon var blyg. Men det är nog bara min andra JAG som försöker lura mig själv för att må bättre. Jag tror helt enkelt att hon tycker att det var drygt att dela lägenheten med mig. Och jag mår fruktansvärd dålig för att jag är just jag. Liksom, att jag önska att jag kunde få henne och andra må bättre i min närhet, känna sig mer bekväm och att jag inte skämmer ut mig så mycket.

Förövrigt är jag faktiskt rätt ensam av mig. Inga nära vänner. Eller inga vänner alls för den delen. Men skulle ändå säga att jag blir och är omtyckt av visa. Men jag upplever at jag skämmer ut mig själv en hel del. Och självhat är där mer sällan.

Kan nog skriva ner senare hur jag gjorde. Men jag vill just nu bara skriva av mig. Om biblar frågor är det bara ställa. Önskas det någon form av detaljer är det bara skriva det.

Tack,