Jag förlorade alla mina barn

Ja, det är nog bäst att jag ringer soc och ber dem hämta mina barn. Säger någon FL att jag inte vet hur man är en trygg förälder måste jag ju tro på det...

Självklart kan barn skadas av allt möjligt, det finns många beteenden hos föräldrar som gör barn illa på olika sätt. Men som jag skrev nyss ska det vara riktiga bevis för att barnens häls aoch utveckling ska skadas innan man gör ett tvångsomhändertagande. Tyvärr tummas det en hel del på den regeln, och det örs omhändertaganden utifrån vad som skulle kunna hända, och hur föräldern kanske skulle kunna vara. Rättssäkerheten är otroligt låg i dessa fall, det skulle bli ramaskri om det gick till på liknande sätt i utredningar av brott.

Man skulle kunna köra på en älg och få sig själv och familjen dödad, bäst att förbjuda föräldrar köra bil. Man skulle kunna misslyckas med matlagningen så barnen åker på matförgiftning, bäst att föräldrar inte får laga mat åt sina barn.  En ensamstående mamma skulle kunna träffa en man som misshandlar henne inför barnen och de skadas, bäst att ensamstående mammor åläggs att vara singlar tills barnen flyttar hemifrån.

Eller, vad fan. Eftersom alla föräldrar skulle kunna skada sina barn på något sätt, är det nog bäst att vi gör som i NordKorea och tar alla barn från sina föräldrar n'är de fyller tre och uppfostrar dem på barnhem. Staten är ju felfria, det är enda sättet att hålla alla barn sunda och riskfria tills de blir vuxna.Jag fokuserar vid problemet med att ge människor ersättningar för sådana här saker. Det öppnar för oseriösa aktörer, något som borde vara allmänt känt för den som hänger med i nyheterna någorlunda.

Ja visst, de är säkert väldigt godhjärtade. Det är alla för rätt slant. Frågan är hur godhjärtade de skulle vara om de inte fick sådana ersättningar?Nej, knappast eftersom så inte alltid är fallet. Jag utgår från att folk är gnidna i största allmänhet, det framgår så tydligt när man läser trådarna på familjehemmet.se.

Soc borde ingripa mer sällan, den största skadan åsamkas av att barn tas från hem där det egentligen inte fanns särskilt allvarliga problem. Man bidrar inte till ett bättre samhälle när man tar andras barn, tvärtom. Som jag skrev tidigare drabbas folk som vuxit upp i familjehem i större grad än andra av psykisk ohälsa och suicidtankar, de får ofta sämre utbildning och helt enkelt ett sämre liv. Var det verkligen tanken med LU-lagen, att göra barnens liv sämre? I så fall har man ju lyckats.

Varför skulle "den nya familjemedlemmen" plötsligt kosta så mycket mer än han/hon gjorde hos sina föräldrar? Barnbidraget räcker ju annars?

Ge de biologiska föräldrarna de ersättningarna  istället, så kan de ge sina barn ett bättre liv om det de har inte duger åt soctanterna. Men det går ju inte, då skulle folk förlora pengar.