Anonym skrev 2014-08-21 10:17:41 följande:
Jag vet inte om det är svårbegripligt på något sätt, men självskadebeteende innebär att man skadar sig själv. Det betyder inte att man skadar andra. Får hon hjälp mot det så att hon slutar finns det inget som hindrar henne från att ta väl hand om sina barn. Men tydligen är den bästa "hjälpen" att ta barnen ifrån henne. Det kan ju bara sluta med katastrof. Självskadebeteendet lär bara bli värre, liksom bulimin. Men det är ju bra för soc, för då kan de säga "Vad var det vi sade." Soc saknar nämligen påfallande ofta självinsikt när det gäller sitt eget beteende, ofta blir människor psykiskt sköra av att deras barn tas ifrån dem.
Att kräkas efter att ha ätit är inte skadligt för barnen så länge hon inte tvingar dem att se på när hon gör det, och/eller tvingar även dem att kräkas upp maten.Och inget hon sagt tyder på att hon gör något av det.Det kan man ju hoppas, men det är ett lotteri, det där. De kan mycket väl vara hos en familj där pappan är sugen på lite lammkött och mamman är svartsjuk för detta och slår dem. Ecftersom det görs så in i h-e många omhändertaganden är svårt att hitta bra familjehem.Nej då, jag vet att vi gör så. Men det görs ca 20 000 - 25 000 omhändertaganden per år. Menar du på fullt allv ar att majoriteten av dessa omhändertaganden sker för att den unge är dömd för ett grovt brott eller missbrukar? Då är du ute och cyklar.
Jo, Sverige har många omhändertagna under 15 år. Jag ska kolla med mina kontakter om jag kan få en ungefärlig siffra. Under tiden kan ju du, som är så tvärsäker på din sak, berätta hur många det är? "Inte alls så många" är ju vagt och framför allt en bekväm beskrivning...Jag tänkte också på det, men det är ju faktiskt inte det väsentliga här.Tycker man att det är det bör man kanske fundera över sina prioriteringar lite...Ja, varför inte? Det finns ju som sagt gott om tänkbara kandidater.Det ligger lite i sakens natur att det är svårt att få fram exakta siffror när det gäller LVU, men det är inte omöjligt. Jag ska göra ett försök, men det är ju den här personen som hävdar att det "inte alls är många" som ska bevisa det. "Inte alls många" är ju som sagt ett vagt och bekvämt uttryck. Och är det frågan om felaktiga placeringar, vilket det inte alls sällan är , är en en för mycket.
De LVU-utredningar som görs är ofta bristfälliga och inte sakliga, som soc och deras lojala fans alltid hävdar att de är.Det är de som har full tillit till soc som efterlyser tvångssteriliseringar. Om de skulle återinföras i Sverige, vilket de inte lär göra, får man väl göra som i alla socutredningar; dra lott helt enkelt. För det är ett jäkla lotteri, godtyckligt och helt avhängigt av vilken kommun man råkar bo i...Tyskland tar också med ensamkommande flyktingbarn i statistiken, enligt advokater jag talat med.
Jo då, i Sverige dräller det av 15-åringar som mördar och begår andra grova brott, eller hur...
De flesta omhändertaganden sker inte ens under LVU under SoL, "frivilliga insatser och placeringar". Men frivilligheten är snarare "frivilligt tvång" som en socsekreterare uttryckte det, för går man inte med på SoL-placering, eller försöker hämta sitt barn från en sådan, ansöker socialnämnden om LVU. Man kan göra det när föräldrar inte går med på frivilliga insatser (man får egentligen bara döma till LVU när det kan antas att vården inte kan ges på frivillig väg eller om föräldrarna inte går med på frivillig vård. Men soc har i många fall ljugit i förvaltningsrätten/länsrätten och sagt att de erbjudit insatser men att föräldrarna tackat nej. De hävdade rätt nyligen att ett föräldrapar inte var "trovärdiga" när de sade att de gick med på insatser i hemmet. De hade inga bevis alls för detta, men det räckte tydligen i rätten...). Så "frivilligheten" är inte alls särskilt frivillig.Tror ni att det är helt oförskyllt som Sverige fått kritik för sina omhändertaganden i EU-domstol vid flera tillfällen? Då saknas det ett stort mått av den där självinsikten, som alla föräldrar saknar enligt soc och er.
Ett självskadebeteende är bara ett (bland flera) symptom på underliggande psykiatrisk problematik som ofta är av det allvarligare slaget. Man kan därför anta att en person med ett självskadebeteende mår väldigt dåligt (åtminstone periodvis) samt är rent allmänt dåligt fungerande i vardagen och i sina nära relationer.
För inte ens du tror väl att man kan spy och skära sig i armarna i smyg lite då och då och för övrigt vara helt och hållet frisk och normalfungerande??