Jag förlorade alla mina barn

Jag vet inte om det är svårbegripligt på något sätt, men självskadebeteende innebär att man skadar sig själv. Det betyder inte att man skadar andra. Får hon hjälp mot det så att hon slutar finns det inget som hindrar henne från att ta väl hand om sina barn. Men tydligen är den bästa "hjälpen" att ta barnen ifrån henne. Det kan ju bara sluta med katastrof. Självskadebeteendet lär bara bli värre, liksom bulimin. Men det är ju bra för soc, för då kan de säga "Vad var det vi sade." Soc saknar nämligen påfallande ofta självinsikt när det gäller sitt eget beteende, ofta blir människor psykiskt sköra av att deras barn tas ifrån dem.

Att kräkas efter att ha ätit är inte skadligt för barnen så länge hon inte tvingar dem att se på när hon gör det, och/eller tvingar även dem att kräkas upp maten.Och inget hon sagt tyder på att hon gör något av det.Det kan man ju hoppas, men det är ett lotteri, det där. De kan mycket väl vara hos en familj där pappan är sugen på lite lammkött och mamman är svartsjuk för detta och slår dem. Ecftersom det görs så in i h-e många omhändertaganden är svårt att hitta bra familjehem.Nej då, jag vet att vi gör så. Men det görs ca 20 000 - 25 000 omhändertaganden per år. Menar du på fullt allv ar att majoriteten av dessa omhändertaganden sker för att den unge är dömd för ett grovt brott eller missbrukar? Då är du ute och cyklar.


Jo, Sverige har många omhändertagna under 15 år. Jag ska kolla med mina kontakter om jag kan få en ungefärlig siffra. Under tiden kan ju du, som är så tvärsäker på din sak, berätta hur många det är? "Inte alls så många" är ju vagt och framför allt en bekväm beskrivning...Jag tänkte också på det, men det är ju faktiskt inte det väsentliga här.Tycker man att det är det bör man kanske fundera över sina prioriteringar lite...Ja, varför inte? Det finns ju som sagt gott om tänkbara kandidater.Det ligger lite i sakens natur att det är svårt att få fram exakta siffror när det gäller LVU, men det är inte omöjligt. Jag ska göra ett försök, men det är ju den här personen som hävdar att det "inte alls är många" som ska bevisa det. "Inte alls många" är ju som sagt ett vagt och bekvämt uttryck. Och är det frågan om felaktiga placeringar, vilket det inte alls sällan är , är en en för mycket.

De LVU-utredningar som görs är ofta bristfälliga och inte sakliga, som soc och deras lojala fans alltid hävdar att de är.Det är de som har full tillit till soc som efterlyser tvångssteriliseringar. Om de skulle återinföras i Sverige, vilket de inte lär göra, får man väl göra som i alla socutredningar; dra lott helt enkelt. För det är ett jäkla lotteri, godtyckligt och helt avhängigt av vilken kommun man råkar bo i...
Tyskland tar också med ensamkommande flyktingbarn i statistiken, enligt advokater jag talat med.

Jo då, i Sverige dräller det av 15-åringar som mördar och begår andra grova brott, eller hur...

De flesta omhändertaganden sker inte ens under LVU under SoL, "frivilliga insatser och placeringar". Men frivilligheten är snarare "frivilligt tvång" som en socsekreterare uttryckte det, för går man inte med på SoL-placering, eller försöker hämta sitt barn från en sådan, ansöker socialnämnden om LVU. Man kan göra det när föräldrar inte går med på frivilliga insatser (man får egentligen bara döma till LVU när det kan antas att vården inte kan ges på frivillig väg eller om föräldrarna inte går med på frivillig vård. Men soc har i många fall ljugit i förvaltningsrätten/länsrätten och sagt att de erbjudit insatser men att föräldrarna tackat nej. De hävdade rätt nyligen att ett föräldrapar inte var "trovärdiga" när de sade att de gick med på insatser i hemmet. De hade inga bevis alls för detta, men det räckte tydligen i rätten...). Så "frivilligheten" är inte alls särskilt frivillig.

Tror ni att det är helt oförskyllt som Sverige fått kritik för sina omhändertaganden i EU-domstol vid flera tillfällen? Då saknas det ett stort mått av den där självinsikten, som alla föräldrar saknar enligt soc och er.

Ja, det är nog bäst att jag ringer soc och ber dem hämta mina barn. Säger någon FL att jag inte vet hur man är en trygg förälder måste jag ju tro på det...

Självklart kan barn skadas av allt möjligt, det finns många beteenden hos föräldrar som gör barn illa på olika sätt. Men som jag skrev nyss ska det vara riktiga bevis för att barnens häls aoch utveckling ska skadas innan man gör ett tvångsomhändertagande. Tyvärr tummas det en hel del på den regeln, och det örs omhändertaganden utifrån vad som skulle kunna hända, och hur föräldern kanske skulle kunna vara. Rättssäkerheten är otroligt låg i dessa fall, det skulle bli ramaskri om det gick till på liknande sätt i utredningar av brott.

Man skulle kunna köra på en älg och få sig själv och familjen dödad, bäst att förbjuda föräldrar köra bil. Man skulle kunna misslyckas med matlagningen så barnen åker på matförgiftning, bäst att föräldrar inte får laga mat åt sina barn.  En ensamstående mamma skulle kunna träffa en man som misshandlar henne inför barnen och de skadas, bäst att ensamstående mammor åläggs att vara singlar tills barnen flyttar hemifrån.

Eller, vad fan. Eftersom alla föräldrar skulle kunna skada sina barn på något sätt, är det nog bäst att vi gör som i NordKorea och tar alla barn från sina föräldrar n'är de fyller tre och uppfostrar dem på barnhem. Staten är ju felfria, det är enda sättet att hålla alla barn sunda och riskfria tills de blir vuxna.Jag fokuserar vid problemet med att ge människor ersättningar för sådana här saker. Det öppnar för oseriösa aktörer, något som borde vara allmänt känt för den som hänger med i nyheterna någorlunda.

Ja visst, de är säkert väldigt godhjärtade. Det är alla för rätt slant. Frågan är hur godhjärtade de skulle vara om de inte fick sådana ersättningar?Nej, knappast eftersom så inte alltid är fallet. Jag utgår från att folk är gnidna i största allmänhet, det framgår så tydligt när man läser trådarna på familjehemmet.se.

Soc borde ingripa mer sällan, den största skadan åsamkas av att barn tas från hem där det egentligen inte fanns särskilt allvarliga problem. Man bidrar inte till ett bättre samhälle när man tar andras barn, tvärtom. Som jag skrev tidigare drabbas folk som vuxit upp i familjehem i större grad än andra av psykisk ohälsa och suicidtankar, de får ofta sämre utbildning och helt enkelt ett sämre liv. Var det verkligen tanken med LU-lagen, att göra barnens liv sämre? I så fall har man ju lyckats.





Varför skulle "den nya familjemedlemmen" plötsligt kosta så mycket mer än han/hon gjorde hos sina föräldrar? Barnbidraget räcker ju annars?

Ge de biologiska föräldrarna de ersättningarna  istället, så kan de ge sina barn ett bättre liv om det de har inte duger åt soctanterna. Men det går ju inte, då skulle folk förlora pengar.