Jag förlorade alla mina barn
Tidigare har jag varit som de flesta i den här tråden lite hård mot folk i TS situation, tyckt att de ljuger säker för alla fattar ju att det krävs mer för att någon ska bli av med sina barn.
Men ärligt tänk om TS verkligen sitter där och tror/tycker att hon är en bra förälder, spelar sanningen egentligen så stor roll då? Här är en människa som har förlorat det bästa hon har och har uppenbarligen inte fått hjälp nog att förstå varför och få chansen att få bearbeta det som har hänt.
Hon kanske startade den här tråden som ett sätt att få komma igenom det här fruktansvärda som trotts allt har drabbat henne, kanske inte riktigt har koll på hur man skriver trådar och gör en sån här och blir sen ned trackad av oss på familjeliv, hade kanske kunnat få fram våra budskap på ett mer humant sätt va 
Tänk på sorgen och tänk om det va ni som satt där och inte förstod, även om ni borde göra det så borde ni bli behandlade med bommulsvantar och massor av respekt, er sorg blir inte minde bara för att ni har fel.
