Låt säga att du kämpar för att få "hem" henne till dig, det är en enorm skillnad mellan några timmar varannan helg och heltid. Vad får dig att tro att du kommer klara av att ha henne hos dig? Risken finns ju att hon slits från farmor till dig för att sen tvingas flytta tillbaka till farmorn igen. Känns det rättvist?
Låt säga att du kämpar för att få "hem" henne till dig, det är en enorm skillnad mellan några timmar varannan helg och heltid. Vad får dig att tro att du kommer klara av att ha henne hos dig? Risken finns ju att hon slits från farmor till dig för att sen tvingas flytta tillbaka till farmorn igen. Känns det rättvist?
Ts varför väljer du att inte svara på min frågeställning? Är det för att du inser att det kan ligga en sannolikhet bakom scenariot?
Låt säga att du kämpar för att få "hem" henne till dig, det är en enorm skillnad mellan några timmar varannan helg och heltid. Vad får dig att tro att du kommer klara av att ha henne hos dig? Risken finns ju att hon slits från farmor till dig för att sen tvingas flytta tillbaka till farmorn igen. Känns det rättvist?
Ursäkta men vad var din fråga?
Låt säga att du kämpar för att få "hem" henne till dig, det är en enorm skillnad mellan några timmar varannan helg och heltid. Vad får dig att tro att du kommer klara av att ha henne hos dig? Risken finns ju att hon slits från farmor till dig för att sen tvingas flytta tillbaka till farmorn igen. Känns det rättvist?
Jag tänker självklart inte utsätta min egna älskade dotter för något jag själv inte vet att jag inte skulle klara av , varje dag. Jag klarade av henne fullt ut ensam i 11 månader innan soc tog henne från mej. De försöker dra till med den stresskänslighet som finns, men under den tid jag var helt mammaledig tog jag hand om dottern helt själv. Det som gör att hon har bott så länge är pga pappans ständiga bråk mot mej Och eftersom han vägrar att samarbeta tillsammans med mej. Om jag och dottern bott ensamma från första början hade detta aldrig hänt som har hänt. Så någon sanning bakom som du säger finns inte.
Vad duktig du är som kämpar på! Det måste vara otroligt frustrerande att ha denna kamp ...
Du själv vet ju bättre än dem vad som ökar din stresskänslighet!!
Om din dotter säger att hon vill bo hos dig, borde man väl kunna lita på det? På att hon säger vad hon menar, alltså. Till skillnad mot vad någon annan här skrev. Hoppas att allt löser sig bra,lycka till!!!