Solyluna skrev 2014-08-22 05:59:43 följande:
Vi vet ju inte vilka problem du har ts? Det blir ju omojligt att saga utan att ha lite mer bakgrundsfakta om dig och om du har andrats till det battre. Jag tror att ett forsta steg ar ett utokat umgange da det ar stor skillnad pa att ha henne ensam nagra timmar varje lordag eller ha henne alla dagens veckar.
Jag har absolut inte tänkt att säga att nu ska min dotter hem direkt. Jag gick in i väggen för ca 6årsedan. Pappan tryckte ner mej psykiskt o fysiskt under en tid bla i mitten av graviditeten, men jag var så rädd så jag vägade inte lämna för jag kände ingen alls. Pappan kom även framt till att han har ADHD och jag följde med honom så han fick det klart hos läkaren och sedan medicin. Han ville nog egentligen inte bli pappa för han är klar med att bara ha henne varannan helg. Jag behövde vila upp mej och få äta och behövde mycket lugn o ro och valde också att vara singel sedan dess. Pappan har ljugit ihop en ordentlig historia om mej som jag har fått kämpa för att bevisa motsatsen till soc och det tar tid. Jag fick ensam sköta dottern,hemmet,matn, städning o tvätten under de 11 månader vi var sambo. Han brydde sej inte särsklit mycket om något. Hade jag vågat så hade jag tagit med mej dottern och sökt akut hjälp hos soc för egen lägenhet och försörjningsstöd men jag var så rädd o kuvad då. Dagen då soc kom hem brast mitt liv o dotter togs ifrån mej, farmor tog henne o sedan dess bor hon där. Jag tvingades till sjukhus för pappan tutade i soc att jag skulle vara psyksjuk. Jag åkte till sjukan för att bevisa att så var inte fallet eftersom dottern var trygg så valde jag av egen vilja att stanna kvar på sjukan för dels att komma från pappan de var mitt sätt att fly därifrån. Samtidigt som jag behövde vila äta o ha lugn o ro. Sedan har det varit 5års kamp i ensamhet mot soc, pappan o farmor. O nu är jag här o det som ni vet om. Jag vet även att farmor och jag fostrar barn på helt olika sätt. Jag är den snälla och hon den mera bestämda o kan vara elak till sättet. Säkert är hon snäll mot dottern men det är ändå min dotter. Även att min advokat säger ge inte upp så tvivlar jag ibland. Men att få höra att man är bara den snälla för några timmar gör ont at fä höra när man har gjort allt hittills för att visa att jag är en bra människa och mamma. Ja nu vet ni. Soc har sagt att det umgänge som är kommer vara kvar. Och det kommer inte ökas för då skulle de sagt det. Så är det. Nu vet ni som undrar. Soc är rädda för att jag skulle få igång min stresskänslighet igen om hon skulle komma hem helt på sikt. Men det är i arbetslivet jag är stresskänsig o ingen annan stans. Ja förutom det helvete de har gett mej dessa åren. Soc är fruktansvärda den psykiska "misshandeln" fortsätter dom med, fråga vem som helst som har fått sitt barn taget av dom. Vi går igenom ett helvet vi föräldrar som verkligen kämpar. Snart orkar man inte mera.
