Första träffen

Och nu blev jag anonym visst! Haha

Ja oja! Jag har redan kommit långt. Bara att inte ta morgon och kväll samt efter maten jag inte lyckats med. Så det jag blev nojjig över att fortfarande ha 5st om dagen och inte 0. Men jag har nu en elcigg hemma så jag har nått att hålla och helt från nikotin. Och då det var så svaga och bara 5 om dagen jag haft så är det bara vanan som sitter lite. Så den ska nog hjälpa mig sluta, kör med den from nu idag då den kom med posten ????

Jag vet inte alls hur min ÄL är. Kollat med stickor någon gång men aldrig sett nått utslag på någon. Har inte velat kolla varje dag då jag nog skulle bryta ihop ännu mer. Vi har försökt att inte tänka så mycket ifall som vissa sagt till oss att "slappna av så kommer det igång av sig själv och ni blir gravida". Men ändå snurrar det inom sig precis HELA tiden, det går inte att koppla bort helt. På tvn är det bara om graviditeter, släkt och vänner kommer med besked om att de skall ha barn, facebook är det gravidmagar... det spelar ingen roll vart man vänder sig känns det som att det påminner en om något man själv vill ha men inte tycks kunna få

Roligt att du hittade hit Tindra!

Jag är något less på att höra den meningen och speciellt ihop med deras historia om någon de känner som gjorde det och vips så var de gravida! Det är inte bara människor man känner utan även barnmorska som gett det tipset. Något irriterande och sen när man känt sedan tidigt att något är fel.

Att sedan inte ha regelbunden mens och veta när jag har ÄL, om jag ens har någon, känns som att jag inte har fått ge det en ärlig chans riktigt. Men förhoppningsvis får man det nu! Känna spänningen att NU kanske vi precis gjort en liten knodd. Det skulle vara så mysigt och pirrigt! :D

Tindra: Har du gått en utredning eller ska gå kanske? :)

Till de närmaste är jag väldigt öppen och har varit det sedan vi började att försöka. Tror det var mycket pga att jag kände tidigt att något var fel.

Vi har inga problem heller med att folk frågar om det inte är dags snart. Endast svaret tillbaka som är beroende på vem det är som frågar. Antingen kommer sanningen eller så säger jag "Nej nej, det får dröja lite till"

Det jobbiga är att vart man än vänder sig, vad man än gör tycks bara vara barn. Även i ens drömmar när man sover. Och det gör så ont i en när alla runt om en blir med barn. Mest från de i familjen som känner till vår situation och ändå ringer och berättar att de är med barn men skall göra abort, eller när de fått missfall osv... Visa lite mer känslighet och bara berätta för mig det jag verkligen behöver veta. Visst vill man vara där för familjen men..ÅH..det gör så ont!

Hur går det för er andra? ?

Åh va roligt Tindra!

Tänkte höra med er alla om hur lång tid tog det för er ungefär från att alla prover var inlämnat tills ni då fick er andra tid och då beskedet för provsvaren?