Anonym (nolla) skrev 2014-08-29 13:52:02 följande:
Är det inte så att de flesta psykiatrier är emot behandling med bensodiazepiner nästan av princip? Jag tänker mig att du som personal/sjuksköterska måste även ha sett flera fall där patienter kanske behövt bensodiazepiner men inte fått det för att läkaren "inte vill ge ut knark"?
Jag tycker det är skitsvårt med benso. Det lugnar så bra för stunden och är så dåligt i längden. Har man en ångestproblematik är det oftast dåligt för man måste lära sig att hantera ångesten. Har det hänt något, någon har dött eller man bytt medicin och får ångestförstärkning som biverkning är det ju bra med benso. De psykiater jag jobbade med resonerade likadant. Har man ångest under lång tid finns alltid risken för tillvänjning eftersom ångest är "normaltillståndet" och man behöver ta det ofta för att känna sig okej. Blir man sen beroende så är ångesten så sjukt mycket högre och svår att komma åt. Ibland hade vi patienter inlagda som blivit beroende och den ångesten likande ju inget annat. Så jag tror de är rädda att utsätta någon för det.
Jag upplevde nästan större problem med de hyrläkare vi hade som var lite väl frikostiga. De tänkte inte alls på längre sikt utan ville bara blir av med "problemet" för dagen och sen dra vidare. De behövde ju aldrig se konsekvenserna. Nu kommer men. MEN i takt med att slutenvårdsplatserna dras ner så ökar behovet av benso. Det går ju liksom inte bara att skicka hem människor med jättehög ångest som kanske ger leder till självmord. För det funkar ju ändå bra mot ångest i stunden och är betydligt bättre än att folk dör. Men det är lite konstgjord andning. Ett större omhändertagande hade varit bättre.