Babydreamer

Äldre 26 Aug 02:01

13 svar

Uteblivet missfall

18 juli plussade vi och det var skräckblandad förtjusning då det inte var en planerad graviditet. Tiden gick så långsamt trots att jag trodde att det skulle kännas som att veckorna sprang förbi fortare än förra graviditeten då jag väntade vårt första barn. Men tiden kändes som den stod still... Till slut började jag närma mig vecka 10 och då var det ju inte så långt kvar till vecka 12 när man kan börja slappna av. Fick ryggskott för 2 veckor sedan och när den smärtan började lätta så kände jag mer och mer värk i magen. Trodde det var ryggskottet som fortfarande spökade och strålade ut i magen. Blödde ingenting. Men i lördags när vi var och hälsade på min mamma så hade jag inget ont i ryggen alls men smärtan i magen blev värre men fortfarande ingen blödning. Jag och min sambo åkte in till gynakuten där vi fick sitta och vänta i 7 timmar utan att någon tittade till oss. Till slut fick vi träffa doktorn. Domen blev att graviditeten avstannat ungefär 1 månad tidigare :'( Idag var vi hos en läkare i vår hemstad för att få hjälp med behandling då jag inte hade börjat blöda men i samma veva som jag satte mig i gynstolen så började jag blöda... Så nu hoppas jag att kroppen tar hand om det här själv men fick ändå med cytotec tabletter hem att ta ifall blödningen inte kommer igång ordentligt...

Rent psykiskt så går det väldigt upp och ner. Ena stunden gråter jag så att jag börjar skaka tänder och i andra stunden kan jag skratta och må riktigt bra. Vet inte om det är förnekelse, svårbegripligt eller bara den riktiga sorgen kommer komma lite senare när allt "praktiskt" är färdigt..

737 dagar

Äldre 27 Aug 07:54

#1

Jag beklagar :(
Nästan samma hände mig väldigt nyligt, trodde jag var i vecka 11, men det hade avstannat i vecka 6+2.
För mig känns det väldigt underligt nu, jag borde vara i vecka 14 nu.. Men istället väntar jag på ägglossning. Börjar bli mer likgiltig inför en ny graviditet, men tror det är ett försvar bara för jag vill inte vara med om denna chock o sorg igen.

Alvisen76

Äldre 27 Aug 18:40

#2

Beklagar

Jag har varit med om samma sak två gånger. Uteblivet missfall eller MA som det också kallas. Även haft ett tidigare missfall som blev direkt.

Jag känner igen känslan av att stundom må bra och stundvis dåligt. Mitt senaste MA var den tolfte juli i år. Jag kom så långt som till vecka 13.. trodde jag ialla fall. Graviditeten sades ha avstannat cirka två veckor tidigare.

Kram till er meddrabbade.

Babydreamer

Äldre 29 Aug 19:49

#3

Tog cytotec behandling i onsdags morse. Ingenting hände. Efter 16-17 på eftermiddagen började jag dock få väldigt ont. Kl 18 var jag tvungen att ta morfin tabletten jag fick med mig hem men inte ens den tabletten hjälpte så jag fick åka in till sjukhuset. Tydligen har jag en bakåtlutad livmoder som gör att graviditeten har svårt att stötas ut... Blev inskriven för smärtlindring och ny dos cytotec för att hjälpa kroppen. Morgonen efter kom moderkakan ut och all smärta försvann.. Skönt tänkte jag, nu är det äntligen över men jag hade så fel... Ny undersökning visade att jag fortfarande hade rester i livmodern och därför fick jag även genomgå en skrapning igår eftermiddag... Har legat i sängen hela dagen, inte orkat mig upp mer än för att gå på toa... Har nu iaf bytt sängen mot soffan för att försöka vara med på lite fredagsmys med familjen...

Sommar15

Äldre 3 Sep 19:36

#4

Babydreamer skrev 2014-08-29 19:49:48 följande:

Tog cytotec behandling i onsdags morse. Ingenting hände. Efter 16-17 på eftermiddagen började jag dock få väldigt ont. Kl 18 var jag tvungen att ta morfin tabletten jag fick med mig hem men inte ens den tabletten hjälpte så jag fick åka in till sjukhuset. Tydligen har jag en bakåtlutad livmoder som gör att graviditeten har svårt att stötas ut... Blev inskriven för smärtlindring och ny dos cytotec för att hjälpa kroppen. Morgonen efter kom moderkakan ut och all smärta försvann.. Skönt tänkte jag, nu är det äntligen över men jag hade så fel... Ny undersökning visade att jag fortfarande hade rester i livmodern och därför fick jag även genomgå en skrapning igår eftermiddag... Har legat i sängen hela dagen, inte orkat mig upp mer än för att gå på toa... Har nu iaf bytt sängen mot soffan för att försöka vara med på lite fredagsmys med familjen...

Hur mår du nu Babydreamer efter skrapningen? Jag ska gå igenom samma sak, två doser cytotec som inte tog bort allt. Är lite nervös för skrapning men samtidigt skönt att få ut allt.

Babydreamer

Äldre 26 Sep 00:22

#5

Jag mår bra nu. Kommer stunder då sorgen fortfarande väller över mig men för det mesta går det riktigt bra ändå. Har ältat det så pass mycket att det numera känns ganska naturligt att prata om. Hoppas skrapningen gick bra för dig och att även du hittat styrkan igen <3

Herkules

Äldre 26 Sep 18:27

#6

Är i samma sits här. Hade ett MA för snart fyra år sen, som kom ut mer eller mindre av sig självt. Sen fick jag min dotter, som nu är tre. Nytt MA I vintras som slutade med skrapning eftersom inte allt kom ut efter behandling och nu ligger jag här igen, eftersom jag bett att få vara på sjukhuset och ta tabletterna och tur är det, för allt kom inte ut och nu har jag fått fler tabletter.

Alla missfall är naturligtvis lika jobbiga, men får jag välja vill jag nog ha ett direkt och inte dethär att man tror att allt är bra i flera veckor och så bara nähäpp.....

Jag är 37 år, så idag bad jag dem påbörja utredning, så man kanske kan slippa att hamna i samma situation igen OM det nu skulle vara nåt fel liksom.

Sommar15

Äldre 26 Sep 18:39

#7

Babydreamer skrev 2014-09-26 00:22:49 följande:

Jag mår bra nu. Kommer stunder då sorgen fortfarande väller över mig men för det mesta går det riktigt bra ändå. Har ältat det så pass mycket att det numera känns ganska naturligt att prata om. Hoppas skrapningen gick bra för dig och att även du hittat styrkan igen <3

Tack, det gick bra. Var på återbesök i onsdags och allt var ute och mitt hcg låg på 19 så snart borde kroppen vara back on track. Men som du skriver är man ju fortfarande väldigt ledsen ibland. Det måste väl få ta tid antar jag att komma vidare. Kram!

Sommar15

Äldre 26 Sep 18:45

#8

Herkules skrev 2014-09-26 18:27:21 följande:

Är i samma sits här. Hade ett MA för snart fyra år sen, som kom ut mer eller mindre av sig självt. Sen fick jag min dotter, som nu är tre. Nytt MA I vintras som slutade med skrapning eftersom inte allt kom ut efter behandling och nu ligger jag här igen, eftersom jag bett att få vara på sjukhuset och ta tabletterna och tur är det, för allt kom inte ut och nu har jag fått fler tabletter.

Alla missfall är naturligtvis lika jobbiga, men får jag välja vill jag nog ha ett direkt och inte dethär att man tror att allt är bra i flera veckor och så bara nähäpp.....

Jag är 37 år, så idag bad jag dem påbörja utredning, så man kanske kan slippa att hamna i samma situation igen OM det nu skulle vara nåt fel liksom.

Usch vad jobbigt att behöva gå igenom det så många gånger. Håller med dig om att man tusen ggr hellre velat ha ett "vanligt" missfall. Nästan så jag blir provocerad av folk som säger att "missfall är ju så vanligt", och då syftar väl på alla missfall, men detta känns ju betydligt "värre" på något sätt. Speciellt eftersom kroppen verkar återhämta sig så mkt snabbare efter missfall än efter ma.

Bra att du bett om utredning. Håller tummarna att detta ma går så bra som det nu kan göra och att vi alla i den här tråden kan få lite positiva besked!

Herkules

Äldre 26 Sep 19:07

#9

Det är ju så tråkigt med att man blir mer och mer synisk och pessimistisk över de första 12 veckorna. Tänk om man bara kunde "råka" bli gravid och upptäcka det i vecka 20 eller nåt!!

Sommar15

Äldre 26 Sep 19:45

#10

Herkules skrev 2014-09-26 19:07:35 följande:

Det är ju så tråkigt med att man blir mer och mer synisk och pessimistisk över de första 12 veckorna. Tänk om man bara kunde "råka" bli gravid och upptäcka det i vecka 20 eller nåt!!

Ja tänk! Vilken dröm! :) läste om en tjej som bloggar som hade blivit gravid på första försöket och haft så "dålig koll" på sin mens att hon inte misstänkte att hon var gravid förrän typ i v 10. Och nu är hon i v 25 eller ngt sånt. Då känner jag mig verkligen bitter, trist och pessimistisk...

Anonym (mA)

Äldre 13 Nov 12:40

#11

Jag har fått MA två gånger. Fostret hade slutat utvecklas exakt samma dag, samma

Vecka båda gångerna. Är det nån som varit med om samma sak, där det sen har gått bra tredje gången??

Anonym (Hoppet)

Äldre 13 Nov 16:14

#12

Anonym (mA) skrev 2014-11-13 12:40:01 följande:

Jag har fått MA två gånger. Fostret hade slutat utvecklas exakt samma dag, samma

Vecka båda gångerna. Är det nån som varit med om samma sak, där det sen har gått bra tredje gången??

Lider verkligen med er.
Själv har jag haft ett missfall och 2 MA.
Misfall vecka 7
MA vecka 12, fostret dött i vecka 6
MA vecka 13, fostret dött i vecka 6
Fick aldrig reda på vilken dag faktiskt, bara vecka när de mätte.
Det andra av mina MA slutade på sjukhuset med intravenöst antibiotikadropp i 3 dagar pga av svår infektion orsakad av resterna som fortfarande fans kvar trots skrapning och sen 4 veckors sjukskrivning med ytterliggare antibiotikadoser då infektionen envist vägrade ge sig.
Var i princip redo att ge upp barn, kände att jag kan inte gå igenom detta en gång till..
Blev såsmåningom gravid igen. Trodde inte ett smack på att det skulle bli något denna gången heller.
I vecka 8 fick jag ont, pratade med BM som skickade mig till KK och tänkte ja det var det det..
Döm om min förvåning när det inte var missfall på gång utan UVI.
Ännu mer förvånad blev jag när läkaren under VUL säger, där ser jag en hinsäck och vet du vad, där ser jag en till!
Idag är mina tvillingar 6

Håll ut det kan gå bra!!

Styrkekramar till er alla

Sommar15

Äldre 13 Nov 18:03

#13

Anonym (Hoppet) skrev 2014-11-13 16:14:21 följande:

Lider verkligen med er.

Själv har jag haft ett missfall och 2 MA.

Misfall vecka 7

MA vecka 12, fostret dött i vecka 6

MA vecka 13, fostret dött i vecka 6

Fick aldrig reda på vilken dag faktiskt, bara vecka när de mätte.

Det andra av mina MA slutade på sjukhuset med intravenöst antibiotikadropp i 3 dagar pga av svår infektion orsakad av resterna som fortfarande fans kvar trots skrapning och sen 4 veckors sjukskrivning med ytterliggare antibiotikadoser då infektionen envist vägrade ge sig.

Var i princip redo att ge upp barn, kände att jag kan inte gå igenom detta en gång till..

Blev såsmåningom gravid igen. Trodde inte ett smack på att det skulle bli något denna gången heller.

I vecka 8 fick jag ont, pratade med BM som skickade mig till KK och tänkte ja det var det det..

Döm om min förvåning när det inte var missfall på gång utan UVI.

Ännu mer förvånad blev jag när läkaren under VUL säger, där ser jag en hinsäck och vet du vad, där ser jag en till!

Idag är mina tvillingar 6

Håll ut det kan gå bra!!

Styrkekramar till er alla

Alltid skönt att läsa hoppfulla historier, tack för det! Hur lång tid tog det innan du blev gravid med tvillingarna efter ditt ma?

Uteblivet missfall

INNEHÅLL