Uteblivet missfall

Tog cytotec behandling i onsdags morse. Ingenting hände. Efter 16-17 på eftermiddagen började jag dock få väldigt ont. Kl 18 var jag tvungen att ta morfin tabletten jag fick med mig hem men inte ens den tabletten hjälpte så jag fick åka in till sjukhuset. Tydligen har jag en bakåtlutad livmoder som gör att graviditeten har svårt att stötas ut... Blev inskriven för smärtlindring och ny dos cytotec för att hjälpa kroppen. Morgonen efter kom moderkakan ut och all smärta försvann.. Skönt tänkte jag, nu är det äntligen över men jag hade så fel... Ny undersökning visade att jag fortfarande hade rester i livmodern och därför fick jag även genomgå en skrapning igår eftermiddag... Har legat i sängen hela dagen, inte orkat mig upp mer än för att gå på toa... Har nu iaf bytt sängen mot soffan för att försöka vara med på lite fredagsmys med familjen...

Jag mår bra nu. Kommer stunder då sorgen fortfarande väller över mig men för det mesta går det riktigt bra ändå. Har ältat det så pass mycket att det numera känns ganska naturligt att prata om. Hoppas skrapningen gick bra för dig och att även du hittat styrkan igen <3

Är i samma sits här. Hade ett MA för snart fyra år sen, som kom ut mer eller mindre av sig självt. Sen fick jag min dotter, som nu är tre. Nytt MA I vintras som slutade med skrapning eftersom inte allt kom ut efter behandling och nu ligger jag här igen, eftersom jag bett att få vara på sjukhuset och ta tabletterna och tur är det, för allt kom inte ut och nu har jag fått fler tabletter.

Alla missfall är naturligtvis lika jobbiga, men får jag välja vill jag nog ha ett direkt och inte dethär att man tror att allt är bra i flera veckor och så bara nähäpp.....

Jag är 37 år, så idag bad jag dem påbörja utredning, så man kanske kan slippa att hamna i samma situation igen OM det nu skulle vara nåt fel liksom.

Det är ju så tråkigt med att man blir mer och mer synisk och pessimistisk över de första 12 veckorna. Tänk om man bara kunde "råka" bli gravid och upptäcka det i vecka 20 eller nåt!!

Lider verkligen med er.

Själv har jag haft  ett missfall och 2 MA.

Misfall vecka 7

MA vecka 12, fostret dött i vecka 6

MA vecka 13, fostret dött i vecka 6

Fick aldrig reda på vilken dag faktiskt, bara vecka när de mätte.

Det andra av mina MA slutade på sjukhuset med intravenöst antibiotikadropp i 3 dagar pga av svår infektion orsakad av resterna som fortfarande fans kvar trots skrapning och sen 4 veckors sjukskrivning med ytterliggare antibiotikadoser då infektionen envist vägrade ge sig.

Var i princip redo att ge upp barn, kände att jag kan inte gå igenom detta en gång till..

Blev såsmåningom gravid igen. Trodde inte ett smack på att det skulle bli något denna gången heller.

I vecka 8 fick jag ont, pratade med BM som skickade mig till KK och tänkte ja det var det det..

Döm om min förvåning när det inte var missfall på gång utan UVI.

Ännu mer förvånad blev jag när läkaren under VUL säger, där ser jag en hinsäck och vet du vad, där ser jag en till!

Idag är mina tvillingar 6

Håll ut det kan gå bra!!

Styrkekramar till er alla