Hur överleva en separation?

Hej.

Jag har gått igenom precis samma sak så ska försöka ge dig några kloka råd

* Det första jag skulle vilja råda dig är att gå till vården och få samtalsterapi. Jag fick det rådet men följde det inte förrän det var dör sent (fick en allvarlig depression). Du kanske tycker det låter dumt/pinsamt men jag lovar dig att set är så skönt att bara få prata av sig med någon som kan få dig på bättre tankar

* Ta en dag i taget, en vecka i taget. Försök hitta på saker som du tycker är roliga. Unna dig en massage, ta och hyr en riktigt bra film. Det är viktigt att försöka vara aktiv (trots att du inte haf ngn lust till det).

* Kanske låter knäppt men... Börja nätdejta! Det finns jättemånga stiliga, trevliga män därute som är singlar. Du kanske inte är redo att träffa någon just nu men att vara få komma ut, kanske gå på middag med någon. Få känna sig vacker och få uppleva att det faktiskt finns andra män därute gör själen gott.

* Börja skriv dagbok. Skriv ner dina tankar. Sedan läser du det du skrivit men tänker att det inte är du som skrivit det utan ditt barn/ din bästa vän eller någon annan som du älskar. På så vis kan du kanske försöka se ditt problem med andra ögon och inte vara för hård mot sig själv.

* Ta hand om dig! Se till att äta och träna rätt. Få utlopp för ångesten genom att promenera. Kanske börja lyssna på ljudbok? (Hjälpte mig att då bort de värsta tankarna).

Hoppas något av mina råd hjälper. En sak kan jag lova dig, det kommer att kännas bättre! Der tar bara lite tid men sedan kommer du bli lycklig igen. Jag lovar!

det är en mardröm när det händer och det känns som att det alltid kommer att kännas lika fruktansvärt. men det blir pyttelite bättre för varje dag. håll ut. om ett år kommer det kännas lite lättare. och efter ytterligare ett år ännu lite bättre. låtsas att du skriver ett brev till dig själv från framtiden, ett brev där du ger dig själv råd om hur du ska handla i den situation du är i nu. du måste vara din egen bästa vän nu som hjälper dig ur det här. tänk om du hade en aning om hur bra allt kommer bli i framtiden för dig. 

"sometimes good things fall apart so better things can fall together"

Jag har också varit i din situation. Livet är ett helvete den första tiden. Men det som hjälpte mig var att vara sysselsatt hela tiden. Jag motionerade mycket, städade, lagade mat etc. 

Att börja nätdejta fanns inte på kartan, jag ville ju att min älskling skulle komma tillbaka. 

Nu efter ca två år sen uppbrottet är vi sakta på väg tillbaka till varandra. Vi umgås och gör saker tillsammans, har sex mm. Vi tar en dag i taget! 

Lider med dig! Jag var precis lika chockad och oförberedd.

Det finns ändå lite du kan göra:
Motion, helst någon typ som tidigare fått dig att känna dig behagligt avslappnad efteråt.
Massage - ger också det endorfiner.
Ett varmt bad, ev bastu om du gillar det.
Krama sonen så mycket han tycker är ok.
Be dina väninnor att börja ge dig en kram när ni ses.
Någon professionell att tala med har du redan på lut, bra! Eftersom ingen i min närhet hade gått igenom något liknande så var det väldigt bra att ha någon som inte bara lyssnade utan också förstod vad jag pratade om. (Det hjälpte mig dessutom att ge svar på tal när mitt ex. försökte psyka mig genom att hävda att jag behövde psykiatrisk hjälp. )

När du klarar av att tänka så rekommenderar jag starkt boken "Sorgbearbetning" (sorg.se). Det går bra att gå igenom den utan bearbetningspartner om du inte har någon nära.

Sist men inte minst: Det finns ett liv på andra sidan! När mitt ex lämnade mig var det ett halvårs helvete plus ett års dåligt mående. Ytterligare ett år senare hittade jag mina drömmars man och vår ettåriga dotter ligger nu och sover i mitt knä. Han har alla goda sidor mitt ex hade och inga av de dåliga!