• Anonym (Förvirrad)

    Min sambo har mycket högre inkomst och vill ha gemensam ekonomi :(

    Hej!

    Jag och min sambo är inte riktigt överens om det här med ekonomin...
    Han vill gärna att vi delar på gemensamma kostnader som boende, mat och sånt.


     Det skulle jag inte motsätta mig i vanliga fall, men problemet är att jag de senaste 12 månaderna har haft en inkomst på ca 5000:- i månaden. Min sambo tjänar mellan 30-32 000 i månaden. 



    Båda har ju våra egna kostnader, jag har t.ex varje månad:

    Telefon ca 700 (även min företagstelefon)
    Försäkringar 420
    Mediciner för mig och sonen varje månad 600, varannan 700
    CSN 600
    Sjukhusbesök ca 300

    Sen tillkommer det alltid lite för tillfälliga mediciner och salvor m.m
    Och jag har säkerligen glömt nån kostnad, men det är det jag kommer på just nu. Sen är det ju fritidskostnader (barnomsorg) som kommer att komma så småningom. Men i runda slängar ca 2800 i fasta grejer. 

    Jag har numera ingen egen bil, så jag lånar antingen sambon eller svärmors bil när jag ska nånstans. Vid längre resor så betalar jag självklart all bensin för det (behöver inte betala för kortare).

    Jag handlar mat när det behövs, även om det är mina sista pengar. 

    Så det blir inte så mycket över, oftast är det mesta slut en vecka efter jag fått pengarna. Jag känner mig så låst, har ingen bil (vi bor på landet), jag kan inte göra någonting för att jag är totalt pank, och dyker det upp några oväntade kostnader får jag be pappa eller svärmor om ett lån (pappa "får" jag inte betala tillbaka till, därför ber jag sällan honom då jag inte vill det.)

    Nästa månad kommer min inkomst att sjunka till 2320:-, och då vet jag inte vad jag ska göra... då kommer det verkligen inte att räcka till. Min sambo har förståelse för detta nu när min inkomst kommer att bli ännu lägre, men han tycker fortfarande att vi ska ha delad ekonomi, rakt av oavsett vad vi tjänar. I framtiden kommer jag att tjäna bättre, men just nu har jag precis startat ett eget företag och det är kämpigt nu i början.

    Jag har föreslagit en procentuell delning, att vi betalar lika mycket av våra löner procentuellt, för jag vill inte vara pank dagen efter jag fått pengarna :( Men han tycker att det är orättvist. Jag har varit nära att hamna hos kronofogden flera gånger för att jag inte kunnat betala räkningarna, och båda gånger har pappa räddat mig. Pappa ifrågasätter naturligtvis varför inte sambon hjälper mig, men sambon tycker att "han redan betalar så mycket för mig".

    Tycker ni att jag har fel? Själv tycker jag att sambon resonerar helt makalöst underligt, samtidigt som jag förstår att han inte vill betala för allt själv, men han har ju en mycket högre inkomst... Han har ju "försörjningplikt" men det känns ju sådär...

    Jag är skitförvirrad, hur gör andra? Är det jag som gör fel?
  • Svar på tråden Min sambo har mycket högre inkomst och vill ha gemensam ekonomi :(
  • Anonym (******)
    Chrysabelle skrev 2014-08-29 14:44:23 följande:
    Nej, men om jag ska skiljas så ska allt delas upp. Alltså kommer jag inte vara utan pengar då.
    Ja har man pengar blir det ju så. Men många som separerar har inga pengar att dela.

    Sedan kanske pengarna inte räcker, och då är det bra att ha en egen inkomst.

    Nu är det kanske inte så för er, men jag reagerade mot att äktenskap i sig gör att man klarar sig efter en skilsmässa. Så behöver det inte vara, även om det i regel är säkrare än samboskap.
  • Anonym (******)
    Chrysabelle skrev 2014-08-29 15:21:14 följande:
    Man får naturligtvis försöka få till en inkomst. I värsta fall får man ta till bidrag ett tag.
    Men du är emot bidrag helt och hållet? Det ska tas bort?
    Jag skulle aldrig frivilligt sätta mig i en situation där jag behöver bidrag.

    Jag har alltid haft en heltidsanställning (även om jag en tid när barnen var små arbetade 80%), för jag vill kunna leva ett bra liv om jag blir ensam.
  • Anonym
    Anonym (******) skrev 2014-08-29 16:10:40 följande:
    Nu är det kanske inte så för er, men jag reagerade mot att äktenskap i sig gör att man klarar sig efter en skilsmässa. Så behöver det inte vara, även om det i regel är säkrare än samboskap.
    Det gällde ju deras hus, hur de skrivit det på ena parten, vilket alltså inte spelar någon större roll.
  • Anonym (******)
    Anonym skrev 2014-08-29 16:16:30 följande:
    Det gällde ju deras hus, hur de skrivit det på ena parten, vilket alltså inte spelar någon större roll.
    Har inte sett att Chrysabelle  nämnt något hus, men jag kan ha missat det.


  • Anonym (Förvirrad)

    Han har netto ca 30 000


    Frassemansen skrev 2014-08-29 07:44:49 följande:

    Det är lätt att hålla sams när krubban är full. I det här fallet är nog krubban väldigt tom när allt nödvändigt är betalt. TS, har du någon som helst koll på hur mycket sambon har att röra sig med? Du har trist nog noll och intet, men om du menar att han har 30.000 kr i bruttolön, netto typ 22-23, kan det inte bli mycket kvar. Det låter som han har ledsnat på det. Har ni pratat om vad han vill och tror om framtiden? Att försörja någon annan under en period är en sak, men finns tillräckliga planer och ideer om framtiden som han tror på? Och hur länge har det pågått? Du säger att han har "jättemycket" pengar in men hur mycket går ut?

    Ditt inlägg är väldigt jag-centrerat. Han börjar ställa krav på att du bidrar mer och det är obekvämt. Det är oerhört svårt att få hela bilden baserat på ditt inlägg. Är din sjukdomsbild så komplicerad att du inte kan ta någon form av jobb? Är du en driftig person som haft otur och hamnat punschigt på det är det synd om dig men du kommer säkert reda ut det. Har du däremot dragit offerkoftan över huvudet och bara accepterar din situation utan att agera mer, då finns det risk att sambon ruttnar ur. Jag hoppas på det förstnämnda. Tråden kanske borde handla mer om hur du kan utveckla ditt företag istället för att din sambo ska ge dig mer pengar?


    Han har ca 30 000 efter skatt. Vissa månader bonus på ca 5000. Hans ut-pengar för oss gemensamt hamnar på kanske 8000, sen har han såklar egna kostnader, men han brukar ha minst 15000 efter allt.

    Eftersom mitt företag är nystartat så utvecklad det hela tiden
  • Anonym (Förvirrad)

    Har helt missat att så många har kommenterat!!! Har inte läst alla inlägg men ska göra det, jag uppskattar alla meningar om detta

  • Anonym (Förvirrad)

    oj... Har nu läst igenom många av kommentarerna... inte alla då det var rätt många... men efter att ha läst en del så känns det som att jag dels måste upprepa mig och dels klargöra att:

    - Jag lämnar inte tråden, jag har inte tid att var inne ibland bara.

    - Mina sjukdomar gör att jag inte kan arbeta på ett "vanligt" jobb, jag måste kunna styra mina tider själv, och ett eget företag är bäst då.

    - Jag vill INTE vara sjukskriven, jag har arbetsförmåga om arbetet kan anpassas efter mig, därför har jag valt eget företag (på min sambos inrådan) då det är en mycket bra lösning.

    - Jag tycker inte synd om mig själv för att jag inte får några pengar över, jag vill däremot kunna betala mina räkningar själv, inte stå utan mediciner i flera dagar och kunna köpa mig ett par byxor om jag behöver det. (Efter att ha gått ner 10 kilo på en månad så är det inte kul att bara ha för stora kläder)

    - Företaget är relativt nystartat, därför kan jag inte ta ut någon lön just nu, men detta kommer att ändras när jag kommit igång ordentlig, det går inte dåligt, utan det är hela tiden investeringar som gör att jag inte kan ta ut lön.

    - Min sambo har inte försörjt mig under våra 6 år tillsammans, jag försörjde ensam vår familj under våra första två år, och vi försörjde gemensamt de tre följande, och det senaste året har min sambo fått ta det största lasset då jag under hösten var sjukskriven och i vintras startade upp företaget.

    - Flera av mina mediciner går inte under högkostnadsskyddet, därför kostar det en hel del varje månad. Sonens mediciner går alla utom en under högkostnadsskydd, och blir därför billigare.

    Det var nåt mer jag ville klargöra men jag kommer inte ihåg vad :P

  • driver28

    Tycker det är självklart i en relation att man betalar efter förmåga och inte lika. Jag har alltid tjänat mest och betalat mest. Rättvist tycker jag. Självklart skall även min partner känna att hon har egna pengar att röra sig med när räkningarna är betalda.

  • Euroforina

    Att skilja sig brukar väl ändå inte betyda "jippie nu får jag pengar och kan leva precis som förut om inte bättre". Snarare tvärtom. Även om det är ett starkare skydd än sambo. Ny bostad ska införskaffas alternativt lösa ut partnern m.m. Har man då svag förankring på arbetsmarknaden blir inte den starkare för att huvudförsörjare dragit åt sitt håll och man tvingas dra in mer stålar själv. Det är väl det många pratar om när de så gärna vill vara ekonomiskt oberoende sin partner. Andra har inga problem alls med detta. Huvudsaken man är medveten om vad man gör, sen får man gör hur man vill i min värld.

    Att "skriva" huset på någon part kan betyda olika saker. Likaså kan det alltid dyka upp olika frågor och betalningsansvar innan skilsmässa gått igenom, allt beroende på vem som äger något eller har betalningsskyldighet för något. Detta ansvar är personliga. Folk är skrämmande ovetande om att även under äktenskap äger man saker och står för kontrakt som person, inte som en familjeenhet.

  • Euroforina

    Jag tror det kommer gå bra för dig TS, du verkar ha drivet som krävs och kan du börja plocka ut 10-11.000 kr netto ur firman redan om ett par månader är det en himmmelsvid skillnad mot 2500 kr. Kör hårt och lycka till!

Svar på tråden Min sambo har mycket högre inkomst och vill ha gemensam ekonomi :(