Jobba med social fobi

Oj, många bra svar! Känns skönt att höra att jag inte är ensam om att känna så här, men så klart trist att ni också behöver kämpa med detta.

Hur mycket ska man egentligen behöva anpassa sig till sitt jobb? Är det OK att säga när man börjar på ett jobb att "jag är inte intresserad av att åka på kickoffer" t.ex.? Känns inte som det är det, men samtidigt skulle jag behöva vara så tydlig just för att kunna känna mig tillfreds i vardagen på jobbet. Jag har tackat nej några gånger pga mer eller mindre påhittade skäl, men har fått många frågor vid fikat "varför ska inte du med" osv. Och de menar ju väl, men de kan inte förstå, för de flesta känner ingen ångest över sådana saker verkar det som.

Jag har svårt med att någon kan bestämma över huvudet på mig att jag ska iväg på resor, hålla föredrag och annat som jag har svårt för. Därför ser jag ingen enkel väg till ett nytt jobb, då mönstret hittills har upprepats på alla företag jag jobbat på. Ensamjobb känns inte heller så lockande då jag provat det ett tag, och inser att jag måste ha ett visst mått av social kontakt för att må bra och kunna prestera.

Svårt det här. Skriv gärna fler tankar och idéer.

Hej, går i KBT men tycker inte det hjälper mot den sociala fobin. Får mig att undra om SF verkligen är grundproblemet för min del, eller ett symptom på något annat. Har jag hög energinivå en dag kan jag känna mig ganska social och bli rätt pratsam (händer dock väldigt sällan).

Kanske KBT tillsammans med medicin skulle hjälpa mer.

Hej, har tur på så vis att jag oftast har lätt för att somna och sover utan avbrott. Kan inte veta kvaliteten på sömnen, men det känns som att jag sover OK. Så jag tror inte det är den biten som är problemet.

Kan ju beskriva hur det känns just nu när jag sitter på jobbet. Har en inre oro som gör att det är svårt att koncentrera mig på de uppgifter jag har att göra. Känner mig bedömd av andra, som att jag inte är tillräckligt bra, så då är det inte lönt att ens försöka göra något. Har läst något om "imposter syndrome" tidigare, vilket innebär att det känns som att man "fejkar" hela tiden, att man inte känner sig tillräckligt duktig för det man är anställd till att göra. Stämmer ganska bra på mig. Trots att jag har en historia av att folk tycker jag gjort ett bra jobb tidigare. Hjälper liksom inte.

Har jättesvårt för att komma igång med en uppgift och fokusera på den tills den är färdig, om det inte är något som jag är väldigt intresserad av. Kan låta som att jag är lat, men det tror jag inte jag är. Vill väldigt gärna bidra till gruppen och göra ett bra jobb, men har svårt att se att små små steg (uppgifter) leder till en större helhet som blir färdig när alla de små uppgifterna är färdiga. Låter kanske konstigt.