Jobba med social fobi

Jag har också alltid haft en släng av social fobi. Tydligt för mig är att ju mer jag undviker kontakt med folk (typ under föräldraledighet) desto värre blir det. Situationer som man aldrig tidigare tyckt varit jobbiga blir det eftersom man dessutom är ovan. Tror att det är gemesamt för i princip alla sociala fobiker.

Vissa saker är jobbiga både under tiden jag är i dem och efteråt. Ibland lyckas jag lite stänga av under tiden jag är i en jobbig situation men efteråt kan det komma mycket tankar. Fikapauser och sånt har jag inga problem med längre men när jag ska prata inför en grupp människor blir det jobbigt. Särskilt efteråt. Kan sitta länge och gått igenom vad jag sagt och skämmas fast jag vet att många säkert inte ens kom ihåg vad jag sa och egentligen har det inte varit konstiga saker. En gång höll jag en föreläsning inför ganska mycket folk (100 pers). När jag kom tillbaka till min plats gjorde de andra föreläsarna tummen upp och sa att det hade varit jättebra det jag sa. Tyvärr kunde jag inte ta till mig det och tänka "det var nog bra, jag lyckades denna gången" utan jag tänkte "det märktes nog att jag var nervös, därför försöker de peppa mig nu". Knäppt men så funkar mina negativa automatiska tankar.

Ingen märker av att jag min upplevde socila fobi och det är nog själva grunden till att bli av med den. Men jag tror att det tankar jag fortfarande har aldrig helt kommer att försvinna. Det är mitt sätt att utvärdera mig själv när jag gjort något. Tror att jag på något sätt försöker förbereda mig för nästa gång. Helt onödigt och jag önskar att jag kunde stänga av.

Jag tror att de gjorde dig en björntjänst. Social fobi blir aldrig bättre av att man undviker det man är rädd för. Bara värre. Hade du fått jobba t.ex. med gradvis exponering när du var liten kanske du inte hade känt så här idag. I alla fall inte så starkt.
Det är jobbigt att utsätta sig för det man är rädd för. Men det blir bättre ju oftare man gör det. Social fobi märks sällan om man inte lever efter den. Dvs ingen märker om man känner sig nervös, det som märks är när man börjar undvika saker med konstiga ursäkter. Det är jobbigt, det är det verkligen men det blir bättre.

Vad bra att du på jobbade så. Det är bara att fortsätta på den vägen. Panikattacker syns inte alls så mycket som man tror. Är man tränad kan man se en lite flackande blick, och påverkad andning. Folk i allmänhet ser inte detta, särskilt inte om man inte vet om att personen lider av attacker. Det känns så mycket så man tror att det borde synas. Men det gör det inte alls på det sättet.

Ja förändrad andning (oftast hyperventilering) kan märkas. Det är en av kärnpunkterna med att komma över panikattacker att man lär sig att andas lugnt. Gråta ingår egentligen inte i en panikattack.