En POSITIV tråd för BF April 2015 =)

Jag vill tipsa om att strunta i vågen så mkt man kan. Vadspelar det för roll om man går upp eller ner några kg? Så länge inte bm är orolig så försök strunta i vikten! Om man nu inte njuter av att väga sig förstås

Så! Går in i vecka 10 idag (trodde det var imorgon men inte då! Jag som haft fel inställning på appen) och har precis pratat med min bm. Ska ha fått lergigan och en annan typ av tablett utskrivet. Hämtas ikväll när sambon kommer hem på jobbet! Hoppas hoppas dom hjälper mig bli människa igen.. 
Inte alltför lycklig just nu då detta förbannade illamående och fruktansvärda kräkningar gjort att jag missat uppropet på min drömutbildning jag blev antagen till. Har en chans till imorgon annars blir jag av med platsen.. Håll tummarna. 

Det brukar komma ett gäng veckor där alla symptom bara försvinner och man mår bra. Har för mig att det är mellan v 12-13 och sen framåt några veckor innan rul. Plötsligt finns det inga tecken på graviditet. Inget illamående tex och kanske inga andra krämpor. Ofta har inte sparkarna kommit igång heller, så den blivande mamman kan lätt bli orolig och misstänka att något är fel. Fast det bästa är att njuta, för sen kommer nya kämpar

Skönt! var på vul idag 6+3 och hon tyckte sig kunna se ett svagt blinkande ( ja såg inget) men ska dit den 12 igen för att vara säker!

Känns sådär:/

Jag är nyss fyllda 32 år och väntar mitt andra barn 19 april. Är alltså i v 8 nu och har sedan innan en liten tjej som är född i april 2012. Det kan faktiskt bli så att min nummer två kommer på samma datum som ettan :)

Nyss fyllda 25 och min man blev 26 i dagarna. Har två barn sen innan och detta är sista barnet. Min man hade väl helst velat stanna vd två barn.

Jag är 25 år. Mitt andra barn, har en flicka på 5år.

Tror att jag endast vill ha 2barn. Kanske 3.

Du då?

:)

Om jag får som jag vill så blir jag igångsatt för vaginal förlossning, den här gången också. Första förlossningen var tuff och efter aurora-samtal så kom vi fram till lösningen med planerad igångssättning med tvåan. Den förlossningen gick jättebra (jag menar, det gör ju ONT men förutsättningarna och omständigheterna var bra) och det kan jag göra igen.

Jag föder vaginalt. Har haft snabba förlossningar och klarat mig utan bedövning tidigare. Sista tog 6 h och jag hade det riktigt jobbigt under 45 min. Känner mig lyckligt lottad, har en kompis som fick genomlida 42 h och jag undrar om jag ens blivit människa igen efter det. Är livrädd för att snittas, vet inte varför men det är det värsta som skulle kunna hända.

Om du säger till läkaren att du inte klarar av vaginala undersökningar, att det är som ett övergrepp och att du är extremt förlossningsrädd så brukar de godkänna snitt.