2åring med vredesutbrott

Usch vad jobbigt! Vi har ganska mycket liknade strider med våran 2,5 åring så du är absolut inte ensam! Det jag har försökt göra är att vara konsekvent och inte uppmärksamma det dåliga beteendet speciellt mycket, men berömmer väldigt mycket i alla små bra beteenden. Det är inte lätt, men man får försöka tänka att alla perioder går över och han gör det för att han utvecklas, inte för att irritera dig. Att brista i tålamodet är liksom hur mänskligt som helst, men man får försöka så gott det går. Lycka till!!

Det jag tänkte tillägga är också att i såna situationer där det inte finns något direkt val, som att gå hem från dagis eller byta en blöja så brukar jag aldrig dalta. Jag säger bara att "nu ska vi byta blöjan" och sen gör jag det oberörd oavsett hur arg hon blir, och förklarar lugnt varför man måste. Till exempel. Jag har märkt en tydlig förändring till det bättre, du kan prova! :)

Du skriver att din pojke inte har någon kontakt med sin pappa och att du jobbar heltid vilket antagligen innebär att han går långa dagar på dagis.Han är ju inte så gammal och har kanske långa dagar på dagis, är trött när du hämtar och så är du stressad och trött som ensamstående vilket han känner och så blir det trots från hans sida. Det låter som en helt normal liten kille som reagerar och vill ha din uppmärksamhet. Som ensamstående mamma har du säkert jättejobbigt men din pojke behöver nog lite lugn och ro omkring sig. Kan du gå ner i tid? Kan någon mormor/farmor hämta tidigare? Barn känner ju av stress hos föräldrar vilket säkert resulterar i att han inte mår bra och därav får sina utbrott, han börjar ju bli lite större och märker säkert av att han inte har någon pappa i sin närhet. Finns det någon annan familjemedlem eller släkt som är betydande.

Barn är väldigt olika. Jämför inte med din dotter. Jag har tre fundamentalt olika barn. 2,5 är en JOBBIG period. Låter som ett barn som behöver mycket tydlighet vad gäller vad som ska hända och när. Kanske personalen kan förbereda honom innan t.ex. De vet ju när du kommer och hämtar. Jag har en relativt explosiv mellanson (mycket har lugnat sig nu - han är 5,5 - men utbrott av kraftig karaktär har vi haft otalet om än inte just på förskolan). Och det är inte fel att få tips och råd från de som kan det här med barn professionellt. Inget måste våta fel eller onormalt för den skull.

Jag har märkt att trotsen är lättare att hålla i schack om barnet är utsövd och mätt. Hämtar du sent kanske du kan ha en banan, ett äpple eller en riskaka med dig som han kan få i hallen medan du klär på honom? Då köper du lite tid också och slipper ta en vrålhungrig grabbhalva in i affären.

Jag kör mycket med så kallade begränsade val när trotsen är som värst. Det vill säga att mina barn får två alternativ och ett av dessa ska väljas men i slutändan blir det som jag vill. Det kan till exempel vara att fråga om de vill ha vatten eller mjölk till maten (inte fråga: "Vad vill du dricka?"), vill du ha stövlarna eller skorna, ska vi ta den röda eller gröna tröjan/vantarna/mössan och så vidare. 

Nu är min son lite äldre än din (4,5) men i vintras körde jag med "Vill du ha hjälp att klä på dig får du komma nu på en gång, annars får du göra det själv". (Han hatade att klä på sig själv )

På så vis får barnet en känsla av att kunna påverka sin vardag men inom begränsade ramar. 

I affärer har jag berättat innan vi går in vad jag förväntar mig, dvs nu ska vi handla mat, inte godis för det är inte lördag idag. Det gäller att ni lyssnar på mig och gör som jag säger. Så kommer vi fort hem och kan mysa massor tillsammans.

Hoppas det blir lite lättare för dig. Fråga också på BVC vad de kan ge för råd. Kanske kommunen arrangerar föräldrakurser?

Precis som mmmr skrev så att du helt enkelt är bestämd på tex dagis hämtning och lämning och blöja, det måste ju göras. Om han inte vill gå hem så säg lugnt med bestämt att varje dag måste man ju gå hem så att personalen (pedagogs namn) får fara hem hon också, vi kommer ju fara hit imorgon/ vi ska ju göra de här roliga i helgen. Du ska aldrig förhandla utan bara förklara vad som ska hända. Och visa att du är glad att se han när du kommer till dagiset, det kanske tar några gånger men han blir gladare om du är glad och inte stressad.

Och att han ska klippa hunden är ju bara att säga till på skarpen att så gör man inte. Och vill han gå ut barfota låt han testa och så får han inse att det inte är kul ned kalla blöta fötter. Vill han inte äta så får han inse att han blir hungrig och då får han vänta till mellis eller vilken måltid som kommer efter. Han kommer förstå hur msn gör efter ett tag och se alltid till att om han är ledsen så sätt sig ner i på golvet och säg att du tröstar han bara han vill och så är det bara att vänta, med en stressad mamma så vill han nog ha lite uppmärksamhet. Hoppas du fått några tips.

Tack så jätte mycket för alla svar och uppmuntran <3

Min mamma hämyar han från dagis kl 15.00 och jag kommer hem till henne runt 16.20 och vi äter där och går hem runt 18.30 för en dush och läggdags. Han har alltid varit glad när hon hämtar men inte de senaste gångerna...

Känner mig så skyldig hela tiden. Hans så kallade pappa är en självisk jubelidiot men som sonen ska börja träffa vartannan vecka i två timmar på onsdagar mellan 15-17 på ett av socialens familjehus, så det kommer vara övervakat och pappan kommer få lämna drogtester. Jag känner att detta absolut inte kommer gynna min son och att hela den prosessen kommer bara ge mer utbrott och osäkerhet som resultat. Mår fysiskt och psykiskt dåligt av att behöva utsätta honnom för detta att jag inte kan sova eller äta längre. Imorgon börjar inskolningen där...så detta kommer bli ännu ett avbrott i hans lilla liv och rutin. Han ÄR trött och hungrig när han hämtas kl 3...sen så måste jag ta mig dit och lämna över han där också! Mitt mamma hjärta gör ont.

Jag är alltid glad och positiv när jag hämtar men som någon skrev så kanske jag ska ta med mig nåt litet att äta när jag hämtar för de gånger jag har gjort det har det fått jätte bra.

Ska ringa BUP imorron för jag mår verkligen dåligt och känner att detta bara kommer få han att må dåligt.

Bra att din mamma hämtar tidigare och jag förstår verkligen att det är en jobbig sits med att vara ensamstående och dessutom att pojken ska tvingas träffa sin pappa under dem omständigheterna. Han behöver ju lugn och stabilitet. Många har skrivit om två års trots men i det här fallet tror jag mer på att det är omständigheterna och hans situation som gör att han "protesterar". Kan du be Dagis intyga att han behöver lugn och ro just i dagsläget? Hoppas det ordnar sig!