Kan man få umgängesrätt till bortadopterat barn?

Har din man adopterat har han naturligtvis de biologiska föräldrarnas namn och personnummer. Alltså borde ni veta om det handlar om rätt person. Rent lagligt har hon oavsett i gen rätt till barnet. Dock kan det vara i barnets intresse att i alla fall ha någon liten kontakt med sin biosläkt.

Nej han har inga uppgifter om föräldrarna, jag hade ingen aning om att det är någon man brukar ha, inte alls insatt i sånt.
Barnet är för litet för att avgöra en sån sak, vill hon när hon är äldre är det upp till henne.

Det finns inget lagrum svensk lag för att ha umgänge med sitt bortadopterade barn. De svenska adoptivföräldrarna får säga nej till träffar mellan biologisk förälder och barn. Fr o m barnet är myndigt kan det själv bestämma om det vill träffa sina biologiska föräldrar. Fram till dess avgör adoptivföräldrarna.

Varför inte ta ett DNA test så ni vet säkert och sedan låta henne träffa barnet. Alla barn har rätt att få veta och lära känna sina rötter.

Låter som en otroligt egoistisk adoptivförälder som bara avfärdar henne rakt av. Eget umgänge behöver det ju inte vara tal om men om det är rätt biologisk mamma skall de självklart få träffa varandra och få en kontakt. Tyvärr är många adoptivföräldrar alldeles för egoistiska för det vilket oftast slår tillbaka på dem själva.

En person som adopterat bort sitt barn har inte rätt till någon kontakt med barnet.
Adoptivföräldrar får aldrig veta vem som är biologisk förälder om det inte är en släktadoption.
Barnet har möjlighet att vid myndighetsålder få redan på vilka som är bioföräldrar.

Jaha och du känner många adoptivföräldrar förstår jag?
Jag tycker absolut inte att det är något som är självklart, det handlar inte om att vara självisk, det handlar om vad vi tror är bäst för henne.

Han borde rätt enkelt, genom att kontakta organisationen/myndigheten som hjälpte till med adoptionen kunna kontrollera vem som är biologisk mamma.

Utomtstånde, kan finnas specialregler kring biologiska föräldrar, kan inte väcka talan kring umgänge. Socialförvaltningen kan. Alltså måste hon vända sig dit först och det är långt ifrån säkert att soc går med på att väcka talan. Däfefter blir det eb massa möten och utredningar och till sist en sak för tingsrätten att avgöra om umgänge, mot er vilja,  är bra för barnet.

Ni kan alltså ignorerar detta till vidare. Återkommer hon hänvisa till soc.

Här handlar det inte om egoism. Det handlar om vad som är barnets bästa.

TS. Det kanske kan vara idé att prata med adoptionscentrum (om ni gått genom dem) vad som är vettigt att göra här. Men framförallt ska ni gå på er egen känsla. Anser ni det bäst att de inte har kontakt, så säg nej. Det är NI som är föräldrar. Det är NI som är vårdnadshavare. Ni bestämmer.

Ja jag känner ganska många och många vill inte ens prata med barnen om tiden innan de kom för att det ju skall vara "adoptivföräldrarnas barn".

Självklart bör de få någon form av kontakt eller åtminstone relation till pappan (du var väl bara bonusförälder?) och få veta hur barnet har det och ev ses en stund. Sedan kanske det inte är läge här och nu att berätta för barnet vem personen är.

Vem bör ha en relation till pappan?