3 veckor efter förlossningen och jag mår fortfarande uruselt. Känner mig deprimerad och ångrar att jag skaffade barn.Någon annan som känt såhär?

Mitt råd är att prata med mvc eller BVC! Du ska inte gå o må dåligt!

Det är många som mår dåligt efter en fl, stor förändring o många hormoner. För mig var det upp o ner ett par veckor efter fl. Grät för minsta lilla...

Tycker du ringer idag! Lycka till o grattis till bebis!

Prata med BVC, berätta ärligt och säg att du behöver hjälp! Förlossningsdepressioner är inte ovanliga, särskilt inte efter traumatiska förlossningar, och det finns hjälp. Du kommer inte alltid att må så här, jag lovar!

Prata med bvc,de kan hjälpa dig!!
Glöm inte att ta hand om dig själv- ät mat, sov när bebisen sover och ta en kort promenad varje dag.

Lycka till, kram!!!

Som andra sa, prata med Bvc. Men det är absolut inget konstigt alls att inte känna så mycket eller älska sin bebis i början, det kan ta tid, för vissa några veckor för vissa några månader. En månad efter att mitt första föddes så tyckte jag att folk som skaffar fler barn måste vara dumma i huvudet, nu har jag själv tre! :D Det tog ca två månader innan jag började kunna älska honom. Så stressa inte, det blir bättre, men det underlättar om man kan få hjälp via Bvc!

Känner så väl igen mig. Du har fått PTSD. Sök stöd och hjälp, den är svår att få som det är. Du behöver bearbeta förlossningstraumat.

Prata på forum, lyssna på Kitty Jutbrings podcast om förlossningsdepression (det är nog dock PTSD du har).

Jag svarade precis i en annan tråd om samma känslor. Ditt inlägg hade kunnat vara jag! Förstår precis (!) hur du känner dig. Jag saknade också min man enormt. Det dom kallar tredagarsgråt blev flera-veckors-gråt för mig...

Här är mitt svar från förra tråden:

Min förlossning var en normal förlossning tidsmässigt. Men fallande hjärtrytm gjorde att det blev rätt så traumatiskt för mig, och till slut forcerad krystning. Jag grät i tre veckor, och det dröjde säkert 2-3 månader innan jag kunde prata om förlossningen utan att börja gråta. Jag insåg att jag sörjde att min bebis inte längre var i min mage. Jätteknasigt tänker jag idag.

Trots det ser jag tillbaka på den som en traumatiskt positiv upplevelse.

För mig gick det över av sig självt. Min man var orolig för förlossningsdepression och pratade både med BVC och mvc om det. Bara att båda instanserna tog det på allvar och erbjöd hjälp räckte för mig.

Väntar nu mitt andra barn inom en-två veckor och hoppas att jag slipper samma hormonpåslag den här gången.

Ta hjälp av BVC och mvc och vårdcentral. Det är inte ovanligt att känna så här och många kvinnor gör det! Det kommer bli bättre!

Hej

Fick barn för 1 månad sen och känner precis så som du gjorde. Blir det bättre?