Mångkultur, men hur olika är vi egentligen?

Om detta må vi berätta

Nyss hemkommen från Afghanistan, år 2011, tillfrågades jag snabbt om att föreläsa om mina upplevelser. Även om jag från allra första början var mycket selektiv och diplomatisk med vad och hur jag berättade under mina föredrag, insåg jag snabbt att de allra flesta inte var beredda att tro på mig. Den absolut vanligaste kommentaren under föreläsningarna var ?nej, så är det INTE!?. Kvinnor (alltid kvinnor) som aldrig någonsin satt sin fot i Afghanistan förklarade för mig att jag hade fel och kontaktade arrangörerna för att kritisera att jag anlitats som föreläsare. De såg ingen annan förklaring till mina berättelser om sexuella övergrepp mot barn, kvinnoförakt och systematiskt våld än att jag var rasist.

Så jag tystnade. Ville de inte lyssna, fanns det ingen anledning för mig att berätta.

Idag är situationen en annan. Idag kan vi som har direkt erfarenhet av landet Afghanistan och dess kultur inte tillåta oss lyxen att vara tysta längre.

Idag är det helt avgörande att Sverige och svenskarna känner till de utmärkande dragen för afghansk kultur, eftersom kulturen påverkar oss på ett högst påtagligt sätt. Att regeringen med stöd av Centern vill driva igenom en amnesti för just 9 000 afghanska män, är nämligen inte en slump. Amnestin har inte nåtts genom att afghanerna respekterat systemen ? nej, den har uppnåtts genom att sända signalen att man inte kommer att ge sig förrän man fått som man vill. Det är inte ett beteende vi känner igen från vår egen kultur, men ett beteende som tjänat sitt syfte under hundratals år i sammanhang där en människa måste vara stark och ta strid för att överleva.
...

helenaedlund.se/om-detta-ma-vi-beratta/

www.facebook.com/quintillion/videos/1061886883978499/

Rape is Consensual: Inside Haryana's Rape Culture

Du skulle kanske provbo några månader i några olika delar av världen och se.

Jag såg nyligen på några avsnitt om erfarenheterna en vit sydafrikan haft av att leva i Kina under 14 år.
I  Kina är det ett kraftigt underskott på kvinnor.
Unga vuxna får hjälp av sina föräldrar att hitta en partner, genom att de möts i parker och där finns också partnersförmedlare. En bra manlig partner är frisk, lång och har egendom, såsom bil, hus, mark e.t.c. Man gifter sig främst för att det förväntas samt av praktiska skäl. Kärlek är sekundärt.

I konservativt katolska länder förekommer det att unga killar uppmuntras till att skaffa sig sexuell erfarenhet med prostituerade, medan tjejerna ska vara oskulder. Traditionen säger att brudgummens föräldrar ska inspektera lakanen efter bröllopsnatten, där blod förväntas.

I många länder, som exempelvis USA och Japan är arbetet mycket viktigare och privatpersonen/privatlivet är mindre viktigt jämfört med i Sverige.

I flera av de rikaste länderna i mellanöstern så är det främst utländska gästarbetare som gör alla praktiska arbetena.

I Saudiarabien är det vanligt att man hämtar fattiga småpojkar i grannländerna, som sedan under slavliknande förhållanden fostras och tränas till kameljockeys.

Det som ser ut att vara en vattenflaska till var och en vid bordet på restaurangen är i själva verket vodka.

...

Så här kan vi hålla på i oändlighet.

...

Bra samtal för att förstå vad kultur är, vilka likheter och skillnader som finns och till viss del även om konsekvenser och samhällsutvecklingen.

Trådstarten ställer frågan "hur olika vi är"?

Trådstartens rubrik är mångkultur, således måste diskussionen om likheter/olikheter vara inom det kulturella området snarare än medfödda egenskaper.

För att förstå likheter/olikheter måste man då titta på kulturen i de länder vi har betydande invandring ifrån, hur det ser ut där, hur det fungerar o.s.v. Det är utgångsläget.

Jag hoppas då ingen missar de väsentliga olikheterna som finns mellan kulturen i Sverige/Norden å ena sidan och länder som Syrien, Afghanistan, Iran, Turkiet, Somalia m.fl. å andra sidan.